I stället för GR 5 i franska Alperna valde vi ”snälla” vandringar och andra aktiviteter i Sverige. Vi ville inte utsätta oss för vertikala stenblock, hög höjd och annat som ev. provocerade vårt psyke efter vad vi upplevde i Nepal i våras. Sedan jordbävningskatastrofen har vi bl. a. känt att stenar utan mossa, sprickor i marken och skakningar och bullrande/mullrande ljud stressat oss. Vi vill även i fortsättningen kunna vistas i högalpin miljö. Vår svenska låglandsresa fungerade både som terapi för skälen men också som ett test inför kommande vandringar i Alperna.

Torsby Ski Tunnel– Sveriges första inomhusarena för längdskidåkning

Två träningspass a två timmar, 1,3 km ut och samma tunnel tillbaka ger 2,6 km t.o.r. Fyra mindre backar för varje 2,6 km varv. Lättvallat, minus 3 och hårda lättåkta spår. Hann med c:a 100 backar totalt.

 

Jämtlandstriangeln – Storulvån – Blåhammaren – Sylarna – Storulvån

28 aug. – ankomst till Storulvån e m. Tar in på STF Fjällstationen. Förbereder oss för vandring i morgon.

29 aug. – Utrustade med mat, tält och den vanliga vandringsutrustningen beger vi oss iväg mot Blåhammaren.

Vandrarnas motorväg mellan Storulvån och Blåhammaren

 

Fjällstationen Blåhammaren

 

Lättvandring dit. Kommer fram vid 14-tiden. Mulet med någon skur och ca 10 grader. Mycket folk i rörelse. Hittar hjortron och blåbär som vi avsmakar. Fixar lunch i Blåhammarens selfcathering kök. Fortsätter senare under dagen mot Sylarna. Nu strålande sol och många renar både i mindre flockar och ensamma exemplar. Kommer till nödbivacken Enkälen där vi slår upp tältet. Regn då vi krupit ner i sovsäckarna. Skönt med vila efter sju timmars vandring och c:a två mil. Nyfikna renar hörs nära tältet under natten.

          

30 aug. – Lyxen att kunna äta frukost inomhus (i nödbivacken) gör oss tydligen slarviga. Vi glömmer nämligen vår hygienpåse i nödbivacken. Skärpning!

Fortsatt bra väder då vi går vidare mot Sylarna. Stannar för en andra frukost vid stigdelningen strax före Gamla Sylen. Väjer där att gå mot Storulvån. Funderade ett tag på att gå mot Gåsen och därifrån mot Storulvån men kom fram till att Gåsen – Storulvån kan vara ett myggstråk, vilket vi senare får bekräftat av två Hässleholmare som vi träffade på Vålådalens Fjällstation.

Efter ett par timmars vandring är vi framme vid nödbivacken i Spåime. Frestande att plocka såväl hjortron som lingon. Vi nöjer oss att smaka hjortron (Bengt) och beskåda fjällfloran. Ytterligare någon timme senare är vi åter i Storulvån. Dusch, bastu (med fjällutsikt!) och party på pasta och tomatsås unnar vi oss innan vi checkar ut och tar sikte på nästa destination som vi har utsett Vålådalen till. Vi har för (o)vana att inte förhandsboka så ofta. Det höll på att straffa sig när vi tre minuter över 18 kommer till Vålådalens SFT och Fjällstation. Stängt sedan tre minuter och inga platser på vandrarhemmet. Men det ordnar sig ändå. Vi bokar tre nätter där.

 

              

Fjälltolta/Torta                                               Gullris

Polarull                                        

31 aug. En lugn dag som vi ägnar åt att bekanta oss med omgivningen och ta en tretimmarspromenad på en slinga som vintertid används som skidspår. Provgår också den nyanlagda rullskidbanan. Av en händelse (!) har Bengt sina rullskidor med sig. Det blir några testrundor. Vilken bana! Brant och tuff men ändå inte för svår för en Skåning. Hade den funnits på Gunder Häggs tid (hans favoritplats för uppladdning inför sina världsrekordlopp skedde i Vålådalen) hade han blivit skidåkare och inte löpare.

                         

1 sept. Ottfjällstoppen 1265 m. Enligt Guide till vandringar i Södra Årefjällen: ”Topptur med sagolika vyer! Svårighetsgrad: Svår – Beräknad tid = 5 timmar”. Viss utsikten var fin men svår? Nej och 5 timmar – ok om man som vi ägnar två timmar åt hjortronplockning (resultat fyra kg) och en knapp timme åt en lunchpaus. 

 

Ottfjällstoppen

Efter inköp av socker koktes hjortronsylt i självhushållsköket.

2 sept. – resa till Mora

3 september – Kulturdag i Mora. Besök på Vasaloppsmuseet, Mora Kyrka, Johns Sport och cafèet vid Zorn Musèet.

4 sept. bilfärd till Hökberg, 19 km från Mora (näst sista Vasaloppskontroll). Vandring med lätt ryggsäck till Mora på Vasaloppsleden. Massor av lingon men också blåbär och kantareller jämte leden. Plockar fikapåsar m. m. fulla med lingon och kantareller.

     

     

                  Auklandviadukten/Zornbacken                                     Mål för dagens vandring!

4 sept. Veteranträff i Mora för medlemmar i Veteranklubben (minst 30 genomförda Vasalopp/Öppet Spår). Totalt 929 åkare har fullföljt 30 lopp eller fler (sept. 2015). Av dessa är åtta kvinnor, en skotte och en israel! 137 mött upp till detta möte. ”Kändisar” som deltog i denna veteranträff var bl.a. Birger Fält, 10 000:- vinnare i ämnet Vasalopp, Rolf Hammar f. d. ordf. i Vasaloppsorganisationen och John Erik Eggens. Den senare är en av tre som både kommit på pallen i Vasaloppet och blivit Vasaloppsveteran. Bengt Eriksson , 60 lopp (!) och Åke Wingskog är de två övriga.

På programmet stod bl.a. berättelse om första Vasaloppet, utmärkelser till de som fullföljt 30:eloppet samt 40:e och 50:e loppet, årsmötesförhandlingar, veterankamp runt Moraparken, med Vasaloppsteori, spelmansmusik samt under kvällen middag och dans.

Skånska vasaloppsveteraner, Bengt 34 lopp, Ingvar Carlsson Malmö FK 42 lopp och Folke Sjöberg Lugi 43 lopp