Guidebok: Vandra i Dolomiterna av Ewa Hellström-Boström samt material från lokal turistbyrå

Karta: Kompass 073 Dolomiti di Brenta Via delle Bocchette 1.30 000

Varför Madonna di Campiglio?  Vi ville testa och känna på en lätt Via Ferrata (klätterstig). Detta skulle vi kombinera med  några dagsvandringar i området, trots att vi egentligen inte är anhängare av konceptet ”dagsvandringar”. Vi föredra att gå leder från punkt A till punkt B under flera dagar.

                                                          6 juli

Osby – Kastrup med tåg. Vidare till Bologna med flyg. Flygbuss från flygplatsen i Bologna till järnvägsstationen. Promenad 400 m till hotellet, Il Guercido, som vi förbokat på nätet. Bekantar oss under kvällen med staden.  Många kulturbyggnader. Handlar ost och oliver i gamla stan.  Gör ett stopp på fina gatan för en aperitif innan vi avslutar dagen med en kebab.

Bologna Wikipediabild

7 juli

Först en god frukost sedan tåg till Ferrara (2 x 3,80 euro), vilket inte visade sig vara det optimala vägvalet.  Efter tågbyte åker vi vidare till Trento (2 x 11,80 euro). Där hade vi två timmar väntetid som vi använde till rundvandring i staden. Sedan vidare med buss i 2,5 timme till Madonna di Campiglio (2 x 45 euro) där vi snabbt fann ett trevligt hotell. Kvällen i Madonna ägnade vi åt att strosa runt i den lilla skidorten.  Tidigt i säng. Åska och regn under natten.

                                                                                       8 juli 

Efter frukost fick vi skjuts av hotellägaren till linbanestationen Grosti. För 20 euro kunde vi åka till Passo del Grosti, 2446 m. Därifrån vandrade vi till Rifuge del Tucket, 2271 m. Sedan till Rif. Casinei, 1835 m och vidare till Rif. Vallesinella 1513 m. En vacker och inte alltför ansträngande dagsvandring var därmed slut. Därifrån buss till Madonna. Sedan till Alpina sällskapet (Club Alpino Italiano) för råd och tips om utrustning och val av lämplig Via Ferrata. Hyr en klättersele till Sara. Bengt hade egen med sig hemifrån. Rådet beträffande lämplig Via Ferrata och eventuell guide var att vi bör väljer en lättare klätterstig och använda oss av sele och stegjärn/isbroddar. Då kan vi utan problem gå själva.

Pietra Grande, 2936 m, här ska vi några dagar senare göra vår första Via Ferrata

Mellan Passo del Groste och Rif. Tukett

Dagsvandringen bjuder på många mäktiga Dolomitervyer

Rif. del Tukett, 2271 m – här tar vi en fikapaus

Österut från Rif. Tukett mot Castelletto Superiore, 2700 m

Stig 317 mellan Rif. Tukett och Rif. Casenei

9 juli

Checkar ut från hotellet efter frukost. Betalar 160 euro totalt för två nätter.  Proviantering i Madonna innan vi åker buss från Palu till Ristorante Vallesinella. Här börjar vi en vacker vandring. Först brant uppåt. Målet för dagen är Rif. dei Brenter, 2182 m.

Först bär det brant uppåt i tät ”trollskog” som övergår i barrskog och sedan i lärkträd. Paus för kaffe vid Rif. Casinei. Det blir helt fel när vi beställer två latte, får då två glas mjölk. Det ska naturligtvis vara kaffe latte!

Vidare via luftiga stigar och vackra blomsterängar. Under vandringen ser vi alprosor, smörblommor, alpklocka och tätört samt gentiana. Stigen går även genom en stor klippklyfta och vidare genom en tunnel.  Efter några timmar når vi Rif. Brenter. Strax bredvid finns en minnesbyggnad över de från trakten som omkommit i bergen. Eftermiddagen ägnas åt strosande i närområdet, lunch, läsning (av böcker från vårt resebibliotek i ryggsäcken) och vila. Vi har fått ett bra och varmt (!) rum med två bäddar. Snyggt och fräscht på ”riffen”. Många vandrare i rörelse under dagen och många gäster har valt att övernatta här.

Vid trädgränsen på väg till Rif. Brenter

Klippravin på väg till Rif. Brenter

Passage över ett snöfält väntar

Vi har lämnat skog och grönskan

Typiskt Dolomiterpanorama

                                                                                       10/7

Efter den vanliga ”hyttfrukosten” (the/kaffe, bröd med smör och marmelad) går vi c:a kl 8 mot Rif. Tuckett på stig 318 med avsikt att fortsätta på stig 328. Men det stigvalet (328) visade sig innebära hala stenar med en hel del vandring på skrå. Vi bestämde oss i stället för att fortsätta på stig 318 till Rif. Casinei. Därifrån väljer vi stig 317 till Rif. Tukett. Från Rif. Tukett går vi stig 316 och därefter 331 till Rif. Graffer, 2261 m.

Mycket omväxlande vandring med sten, snöfält, ängar, klippblock och gles skog på lägre höjd. Fascinerande att se alpblommornas kamp med snön. De dyker upp så snart en liten fläck blir snöfri. Inte så många vandrare i dag. Även vädret växlar: sol, dimma och lite regn.  Tyvärr mycket dimma.

När dimman lättar har vi fantastisk utsikt över berg och dal.  Framme på Rif. Graffer installerar vi oss på ”lager”. Efter dusch blir det fika, kaffe med sachertårta och apfelstrudel.

Mellan Rif. Brenter och Rif. Tukett

Magisk morgon i Dolomiti di Brenta

                                                                                       11/7

Upp 6.45. Frukost i matsalen där ett antal MTB-cyklister laddar för en ny dag i cykelsadeln på bergsstigarna. I dag ska det ske! Vår första Via Ferrata. I boken ”Vandra i Dolomiterna” har Ewa Hellström-Boström beskrivit en led som ”mycket lätt klätterstig”, den heter Gustavo Vidi och utgår inte långt ifrån vår hytta. Beräknas ta tre timmar och går delvis genom Pietra Grandes (2937 m) sydvästflank.

”Mycket lätt klätterstig” låter ju betryggande men för säkerhets skull pratar vi med hyttvärden om våra planer. Väderutsikterna är ok och han önskar oss en trevlig tur men varnar oss för hala passager på snö i sluttande terräng.

Först går vi går vi till liftstationen Groste där vi möts av skylten ”Bara för erfarna” vid markeringen för vår Via Ferrata. Vädret var soligt och temperaturen behaglig. Den första delen av klätterstigen gick i ett soligt läge brant uppåt. Ingen säkring fanns här utan det var vandring/klättring på en brant och luftig stig. Efter c:a en halvtimme ändrar sig leden. Nu mer horisontell men fortfarande mycket luftigt. Det känns som om det hundratals meter djupa stupet bara är ett fotsteg vid sidan om leden. Sedan kom vi till partier av leden som gick på en smal stig med vertikalt berg till höger och branta stup till vänster. Fortfarande inga vajrar eller annat som vi kunde säkra oss i. Men snart kommer vi till en ”säkrad” sektion där vi tar på oss klätterselarna och fäster kabinhaken kring en vajer. Dessa finns i sektioner så att vi hela tiden måste lossa och fästa våra kabinhakar. Vi har två repslingor på selarna så att en repslinga med kabinhake hela tiden är säkrad i vajern. Två partier av klätterleden innehöll stegar som också var utrustade med vajrar för säkring. Vid detta parti av leden undrade vi om vi verkligen var på rätt klätterstig. För oss kändes den inte som ”mycket lätt” som guideboken beskriver den, men allt är relativt och vi har nästan ingen erfarenhet av klätterstigar.

Två isiga snöpartier med 45 gr lutning (som några meter längre ner slutade med en avgrund) skulle vi passera.  På med isbroddar och bra stöd med stavarna tillsammans med ett djupt andetag och stor försiktighet! Efter 2,5 timme kom vi in i en del av leden som var mer lättgången.  Vi inväntar en grupp med fyra vandrare och guide. Vi utbyter erfarenheter och fototjänster. Där blir det också paus med kaffe och kex.  De skulle fortsätta vidare över ett stort snöfält medan vi begav oss ner på serpentiner  till Rif. Graffer.

På väg mot Via Ferrata Gustavo Vidi

Vi ska upp på kammen

Brant uppstigning/klättring till kammen som leder vidare till vajerpartierna

Uppe på kammen med massor av luft åt tre håll

Enkel kamvandring en stund

Hyttan som vi lämnade under morgonen syns långt nere

Först en behaglig stig – sedan väntar allvaret

Klättersele på!

Upp på stege i berget – men säkrad i vajern

Klippan är avklarad med hjälp av stegen

Vi har berget till höger och ”avgrunden” till vänster

På säkrare mark

Vi har gått ovanför rasbranten och snöfälten

Man kan förnimma stigen uppe i kanten av bergsmassivet

Klätterstigen går horisontellt i bildens mitt. Snöfältet passerades utan vajersäkring men med isbroddar på fötterna och stavarna i backen som stöd

Äntligen på säker mark – men vi gör gärna om det

På vägen ner från Pietra Grande mot hyttan, rif. Graffer

                                                                                       11 juli fortsättning

Vid lunchtid är vi tillbaka på Rif. Graffer. Vi äter en lättlunch på deras soliga uteservering och summerar dagens upplevelse. Spännande med inslag av skräckblandad förtjusning är några av de intryck vi har. Men vi är inte avskräckta.

Under eftermiddagen vandrar vi tillbaka till Madonna, därifrån åker vi buss till Brescia (2 x 28 euro).  Övernattning i Brescia. Sedan tåg till Turin där vi stannar två nätter på Hotel Montevecchio. Från Turin går resan med tåg till San Remo (2 x 12,70 euro) där vi bor en natt och bland annat besöker Alfred Nobels sommarhus. Till slut vidare med tåg till Nice (2 x 11,30 euro). Där stannar vi några dagar för sol och bad innan vi flyger till Köpenhamn.

Villa Nobel i San Remo – här bodde Alfred Nobel de fem sista åren av sitt liv. Världens största blomstermarknad finns i San Remo och härifrån kommer blomsteruppsättningarna till Nobelfesten