Alta via 2 Valle d´Aosta 2005 Champorcher – Promoud – Lasalle

Information/ledbeskrivning: Broschyren ”Alta via 2 Valle d`Aosta 2″ från Regional Tourist office Aosta
Walking in Italy`s grand Paradiso av Gillian Price, Cicerone (förlag).
Karta: Valle d`Aosta Tourist Guide/Road Map 1:115 000
Varför Alta via 2 i Aostadalen? Vi har kommit i kontakt med denna del av Italien vid vår vandring 2002, Tour de Monte Rosa. Vi hade också en plan för reselogistiken nämligen att från Nice via Turin åka till starten för denna vandring (Chamborcher). Vi hade förhoppning att gå alla 12 etapperna fram till Courmayeur. Tyvärr var det inte möjligt (se nedan). Från Courmayeur ville vi ta kabinliften över Mont Blanc-massivet till Chamonix. Därifrån planerade vi att med tåg åka tillbaka till Nice.

5/7  Osby – Nice

Kl. 9 reser vi med tåg från Osby till Köpenhamn, vi hinner gå en vända på Ströget. Kl. 13 åker vi till Kastrup och lyfter kl. 15. Kl. 17.15 landar vi i Nice och tar flygbussen in staden. Promenerar till hotell Miron, där vi bott flera gånger tidigare och är välkända. Efter incheckning går vi ut på stan igen och äter. Ordnar också tågbiljett till Turin. Lyckas inte få klarhet i när första tåget mot Turin går i morgon. S.C.N.F. vet inte!!!

6/7 Nice – S:t Martin

Bengt sticker iväg till stationen och lyckats få tag i en tidtabell Nice – Turin efter en del väntande. Först skulle stationsmästaren kindpussas av alla kvinnorna i informationsdisken!
Kl. 9 avgår vårt tåg till Turin. Framme 15.25. Har lunchat på tåget. Skaffar biljetter för vidare tågresa till S:t Martin. Avresa 16.25 och framme 17.50. Det regnar lätt i S:t Martin. Vi söker information om bussförbindelserna men lokalbefolkningen har inte en aning om bussarna upp till bergen och Champorcher där vandringsleden börjar. Går upp till centrala delen av den lilla staden för att äta middag. Servitören försöker ringa taxi, går ej. Hänvisar oss till hotellet. Där lyckas man ta fram information om att en taxi kostar 60 euro till vår vandringsstart. Bengt lyckas, som väl var, att få kontakt med tre vänligt sinnade invånare som tipsar oss om ett annat hotell (Hotel Ristaurante Crabun). Där hyr vi ett rum för 55 euro. Ägaren lovade att skjutsa oss till Champorcher (det går inga bussar dit) nästa förmiddag när han kom tillbaka från en svamputflykt med en god vän. De skulle plocka Karl Johan. Värden kände väl till Sverige då han genom sitt tidigare arbete i stålbranschen ofta besökt Luleå, Degerfors, Karlstad m. m. Tack och lov talade han engelska.

7/7 Champorcher – Dondera Refuge – uppåt 770 m till Rif. Donera 2192 m

Bra frukost! Kl. tio blir vi skjutsade till starten för vandringen. Vägen dit är smal, slingrig men vacker. Champorcher (och den näraliggande orten Chardonney) är en liten välmående sportort. Kl. 10.45: ”nu börjar vi”! Lätt och vacker vandring längs stigar, vägar och vackra ängar. Ovanligt många ruiner men även många bebodda hus på hög höjd.

Efter 2,5 timmar är vi framme vid rifuge Dondera

Hembakat bröd, brieost hemifrån och en öl smakar ljuvligt. Sedan kaffe, kex och en chokladbit. Livet leker! Efter detta tar Bengt en rekognoseringstur på morgondagens etapp medan Sara läser och slappar. Bland övriga gäster på hyttan finns två svenska killar i 25 – års åldern och c:a 25 italienska ungar i 8 – 10 års åldern.
Vi hade tänkt vandra några timmar till, fram till nästa hytta, Rifuge Miserin. Men vi får höra att den inte är öppen. Så det blir tid för mer läsning och avkoppling. Middag med pasta bolognese, parmesanost, kalvkött med morötter och tre sorters ost till desserten.

8/7 Rifuge Dondera – Cogne (högsta höjd Col Fenetre 2827 m)

Tidig frukost på Rifuge Dondera. Strålande sol då vi startar vandringen 7.45. Efter en dryg timme är vi framme vid Lago Miserin och den stängda hyttan med samma namn.

Strax innan vi kom fram till sjön såg vi mängder av Edelweiss och annan blomprakt

Fläckar med snö passerar vi på väg uppåt. Vid Refugio Peradza, en timme efter passet, träffar vi ett par svenska killar, som också vandrar Alta Via 2. De berättar att de sett bergsgetter på en bergsknalle nyligen. Vi fortsätter med en lång nedfart till Lilliaz på en mindre väg som mot slutet var asfalterad. I Lilliaz dricker vi en Cappucini och går sedan vidare till Cogne på en stig som gå genom lärkträdskog. Vi hittar ett lägenhetshotell där vi hyr in oss för 60 euro. I vårt lilla kök tillagar vi en pastarätt. På kvällen strövar vi runt i den lilla staden. Gemytlig!

9/7 Cogne – Vittoria Sella Refuge (2584 m)

I går gick vi två korta etapper och idag tänkte vi nöja oss med en relativ kort dagsetapp. Tar därför en lång slö morgon med frukost, promenad på stan och andra frukost med nyinköpt bröd. Därefter packning på vid elvatiden.

Lätt och flack vandring till Valnonteny där vi pausar. Efter Valnonteny går stigen i zig-zack från 1667 till 2584 m

Refuge Vittorio Sella

Det regnar hela tiden så det blir emellanåt halt på stigen. Mycket folk i rörelse både upp och på väg ner. Uppe på Refuge Sella övergår regnet i blötsnö. Vi checkar in och beställer middag (halvpension som vanligt på hytterna i alperna). Träffar återigen på de svenska killarna. Sätter oss sedan i baren och tar vars en dricka. Varmt och skönt efter en kylslagen avslutning på dagens vandring. Kl. 19 middag, pasta med tomatsås och ost, rostbiff med pulvermos och morötter. Chokladpudding resp. bärmousse får vi till efterrätt.

10/7 Refuge Vittorio Sella – Eaux-Rousses – upp 715 m och ner 1641 m över Col Loson 3299 m

Tidigt uppe. Ute är det dimma och snöfall, helt vitt på marken. Börjar vandra kl. åtta efter att ha försäkrat oss om att vädret ska bli bättre under dagen. Har också bestämt oss för att vända åter om passagen över nästa pass, Col Loson, 3299 m, verkar för tuff i detta väder. Någon har berättat för oss att detta pass är Västeuropas högsta snöfria (sommartid) pass. Vet inte om det stämmer.

På väg till Col Loson – tack och lov är det i stort sett barmark fortfarande

Inte läge för någon fikapaus på Col Loson 3299 m

Det är kallt och halt i början. Sedan bara halt på stigen som går brant uppåt i zig-zag formationer. Vi ser mycket getter både vilda (gems/stenget) och tama. När vi går över passet är vi tacksamma att de två svenska killarna är före oss. Vi följer deras fotspår.  Tyvärr finns det ingen möjlighet att njuta av utsikten vid passet för den är mycket begränsad. I stället är vi inriktade på att ta oss ner från passet snarast.  En bit ner träffar vi på de svenska killarna. Det är svårt att finna vägen nerför passet. Inga markeringar syns.  De finns på stenar som är täckta av snö.

I stället måste vi försöka finna konturerna som avslöjar hur stigen zig-zackar sig ner och också hålla utkik efter stenpyramiderna som ofta brukar finnas då de bäst behövs över höga pass. Med samarbete och gemensamma ansträngningar finner vi rätt väg ner till den snöfria terrängen.  Strax efter oss kommer en tysk familj som var tacksamma för vårt rekognoserings- och spårarbete. När vi kommer ner på lägre höjd övergår snöandet till regn.

Senare blir det ljusare och olusten och oron för vädret försvinner. Vår första matpaus tar vi vid betesängarna vid  Livionaz, en vidunderligt vacker plats. Vi underhålls med stenbocksdans under matpausen.

Därefter fortsätter vandringen neråt, neråt i vida svängar, över alpängar, stenfall och lärkskog till byn Rousses, där vi anländer c:a kl. 15. Där tar vi in på Lager (Matrazenlager ), d.v.s. vi har tillgång till vars en madrass samt filt i en större sovsal för män och kvinnor.  Dusch och sedan en cappucini. Livet leker! Våra vandringsbekanta, den tyska familjen och de svenska killarna, kommer också till samma Hostel (Hostelle di Paradis!).  Påven ska nästa dag besöka trakten och komma förbi denna by. Därför var det extra säkerhetsåtgärder för boende på detta ställe. Vi fick genomgå en noggrann passkontroll så att hotelledningen hade koll på vilka som bodde här.

11/7 Eaux-Rousses  –  Rhemes-Notre –Dame över Col  Entrelor 3002 m

Start kl. åtta efter en bra natt och en god frukost som var lite mer nordisk än kontinental. Vädret är vackert hela dagen och dagen bjuder på fantastisk vandring. Om paradiset finns så är Grand Paradiso ett sådant. Efter 4,5 timmar har vi gått från 1658 m till 3002 m (Col Entrelor) och passerat genom  flera olika naturtyper. Först betesmark och odlingar kring byn vi övernattat i.

Sedan på en höjd upp till 1800 m blandskog i form av tall, gran och bok.  Från 1800 till 2300 dominerar lärträden och cembratallar.  Alprosen finner vi också i denna zon. I den alpina zonen från 2300 och upp till snögränsen breder blomsterängarna ut sig till en början innan den mer sparsmakade och steniga terrängen tar över.   

På snöfält upp till Col Entrelor

Under dagen hör och ser vi (hör mycket oftare än vi ser) murmeldjuret.  Vi ser också Grand Paradisos kung, stenbock  (Ibex).

Ännu ett pass över tre tusen meter – denna gång är vädret perfekt, sol, lugna vindar och bra sikt 

Att nå upp till ett högt pass är fyllt med spänning och förväntan.  Hur är vädret på passet?  Hur ser det ut på andra sidan passet? Är nedgången svår med lösa stenar och brant terräng? Ofta strömmar dimman och låga moln över passet och gör sikten begränsad. Vinden kan vara mycket besvärande.  Om det är ogynnsamma förhållanden brukar vi snabbt bege oss nedåt när vi passerat passet. Bara stanna en kort stund för att ta några kort och en slurk vatten. Men i dag har vi tur.  Sol och lugna vindförhållanden som gör det möjligt för oss att fika på en klippa som ger utsikt åt båda hållen. Vi bekantar oss med ett gäng tyskar och ett franskt par som också vilar ut med paradisisk utsikt.

Därefter nedåt ett par timmar, först stenigt och ”klippigt” sedan vackra ängar med ett överflöd av blommor.

Massor av fjärilar framför allt ”blåvingar” som samlas i hundratal. Kl. 16 c:a når vi fram till Rhemes-Notre-Dame. Hittade ett hotellrum. Sedan en runda på byn. Träffar de svenska killarna. Handlar bröd, ost och tomater för morgondagens lunch. Tittar in på en konstutställning och besöker den vackra kyrkan. Tar en dricka i väntan på middagen och utnyttjar tiden till läsning och dagboksskrivande.           

12/7 Rhemes-Notre-Dame – Planaval (Col Fenetre 2840 m)

Även I dag räknar vi med att avverka två dagsetapper. Enligt den ledbeskrivning som vi fått från Turistmyndigheten i Aosta innehåller Alta via 2 12 etapper, men flera är bara på 3 – 4 timmar.

Flera av våra bekanta som vi lärt känna under de senaste dagarna lämnar oss för hemresa. Killarna från Sverige åker hem för jobb. En italienare som vi träffat på såväl boenden som utmed leden de senaste dagarna fortsätter dock.

Efter en grandios frukost (snarare frukostbuffè) lämnar vi hotellet (c:a 95 euro för oss båda – halvpension). Först landsvägsvandring sedan rakt upp i himlen! Från 1722 m till Col Fenetre på 2840 m. Hela tiden uppåt tidvis genom gles barrskog, öppna ängar och betesmarker och kargt stenigt landskap. 

Col Fenetre, 2840 m, hägrar långt upp

Brant uppåt, men fortfarande på en väl upptrampad stig, snart väntar stenskravel sista biten innan passet

Brant stig omgiven av grönska och blomster övergår i sterilt stenlandskap innan passet

Col Fenetre 2840 m

Stigen är stundtals mycket brant utan att direkt kännas farlig. När vi tar en kort drickapaus en stund innan vi är framme vid passet måste vi säkra våra ryggsäckar så de inte rullar ifrån oss nedåt.  Sista biten upp till passet var jobbig. Vid Col Fenetre möter vi ett stort gäng ungdomar på väg nedåt varifrån vi kom.  Passagen över passet känns inte farligt i det fina vädret men vi har svårt att tänka oss att ta med ett svenskt ungdomsgäng i denna terräng. Förmodligen är de tränade för bergsvandring sedan barnsben.

På klipphyllorna ser vi bergsget, Ibex. På läge höjd har floran varit prunkande.  Alprosor naturligtvis men också vår favorit, gentianan.

Ner på andra sidan passet är det betydligt mer lättgånget. Nu fortsätter vandringen över ängar, genom skogar allt i flödande sol. Vid La Frassy tar vi en lång paus. ”Riffen” verkar stängd men vi fikar utanför men plötsligt kommer varuleveransen. Det är hyttföreståndaren på en tungt lastad häst. Den stackaren (hästen) fick verkligen bära tungt! Så fortsätter vi i värmen men långt borta mullrar det och på håll ser vi att det kommer regn. Flugorna är besvärliga, kan det bero på åskvädret? Helt plötsligt stämmer inte ledbeskrivningen och verkligheten vilket får till följd att vi tar stig 6 ner över ängar, genom skog i hällande regn. Vi gör alltså en liten avstickare till Valgrisenche. Vi går in i byn och handlar och tar en fika. Sedan till turistbyrån där de ringer och bokar ett rum för oss i Planaval. Därefter börjar vi gå mot Planaval läng landsvägen. Sedan incheckning och en varm dusch på hotellet!  Tar en dricka och utbyter erfarenheter från dagens vandring med övriga vandrare. Middag: sallad, parmaskinka, valnötter, lasagne, polenta, biff, glass alternativt sorbet. Mums! Diskuterar kommande etapp med hotellägaren. Morgondagen blir en tuff och lång dag för oss tror han.

13/7 Planaval – Promoud – (Col de Crosatie 2838 m)

Frukost kl. 7.00, stadig sådan. Iväg kl. 7.30. Börjar på landsväg där vi delar utrymme med kossor på rymmen. Viker av in i skog och sedan går det sakta men säkert uppåt. Många vattendrag, små sjöar och våtmarker. Möter inga människor. Ser helt hastigt en hermelin, hade svart svanstipp. Sista delen upp till Col de Crosatie, (2838 m) är det brant uppför.

Hermelin – Wikipediabild

Utsikt över Planaval och La Clusaz på vår väg till Col de la Crosatie, 2838 m

Stigen har innan passet delat sig så att en väg går över glaciären (gamla Alta Via 2) medan vi går nya stigen. Det är jättefin markering och lätt att hitta leden upp till passet. Men när vi ska ner andra sidan passet finns ingen markering.  Bara lösa stenar i alla storlekar. Vi hittar en antydan till stig som vi väljer att följa försiktigt neråt. Vi fortsätter på den lätt upptrampade stigen och kan lättade andas ut när vi kommit till slätare mark. Äntligen nere!  Åter finner vi markeringarna men dock sparsamt.  Går över ängar och in i lärkträdsskog där vi fikar och planerar fortsättningen.  Inom kort är vi framme vid rif.  Promoud. Det visar sig att den är under uppbyggnad och således inte beboelig. Detta hade värden på boendet i Planaval redan talat om för oss men på turistbyrån i Valgrisenche påstod man att den skulle vara klar och färdig att ta emot vandrare! Vi tar oss en ordentlig funderare hur vi nu ska göra. Med tanke på den bristfälliga markeringen ner till Promoud och att det var ytterligare ett högt pass, Passo Alto 2860 m innan nästa refuge beslöt vi oss för att avsluta vandringen och bege oss ner i Aostadalen.  Vägen dit går via mysiga stigar och så småningom på större stigar och vägar (asfalt senare delen) ner till La Salle. När vi efter ett otal serpentinsvängar når dit känner vi oss nöjda trots att vår avsikt var att gå fram till Refuge Elisabetta. Etappen från rif. Elisabetta – Courmayeur  har vi gått vi ett tidigare tillfälle (Tour de Mont Blanc 1997). I La Salle råder riktig Medelhavsvärme och vi återställer vätskebalansen med massor med vatten och vars en öl på en bar medan vi vänta på bussen som ska ta oss till Courmayeur. Där hittar vi ett billigt (men ruffigt) hotell. På kvällen strosar vi runt på stan. Som pastaälskare måste vi naturligtvis ha en pastamaskin! Detta passar vi på att införskaffa. Sedan avslutar vi kvällen på en pizzarestaurang.

14/7 Courmayeur  –  Chamonix  med  kabin över Mont Blanc-massivet

Efter god sömn och smaklig frukost beger vi oss till busstationen för resa till kabinstationen i La Palud.

Eftersom vädret är soligt och prognosen för dagen är gynnsam vill vi se Mont Blanc-massivet från kabin och samtidigt transportera oss till Chamonix.  Vi löser biljett á 40 euro/person för resa med telekabin till Punta Helbronner, 3462 m. Otroligt vacker färd över skog, ängar, stenras, snö och glaciär. Hela tiden ser vi Mont Blanc-massivet (Mont Blanc 4810 m). Vädret är helt fantastiskt med strålande sol och en knallblå himmel. 

Uppe på Hellbrunner går vi runt på de olika utsiktsplatserna, ser alla toppar vi kommit i kontakt med under tidigare vandringar. 360 gr utsikt över 10 mils radie. Vi ser glaciärvandrare och klättrare i aktion. Deltar i vinprovning!  Efter c:a två timmar löser vi biljetter för fortsatt kabinresa till Chamonix.

Första resan går till Aiguille du Midi, 3842. Nu får vi en egen kabin.  Utsikten kan inte beskrivas i ord! Stopp vid Aiguille du Midi där vi byter kabin igen. Sista delen av färden går från 3842 m till Chamonix på 1030 m. Väl framme i Chamonix känner vi att detta var en fantastisk upplevelse och att vi gärna gör om det trots att den kostar lika mycket som en sista minuten resa till Mallorca. Men nästa gång får vi 50 % som + 60 personer.

Härliga Chamonix och dessutom 14 juli, Frankrikes nationaldag. Kan det bli bättre? Dock blir det ett kort besök.  I morgon åker vi vidare med tåg till Nice men vi hinner strosa runt på stan och njuta av värmen och det myllrande folklivet. Bara känslan av att besöka en bokhandel, där det känns som om hälften av böckerna handlar om bergsklättring och andra alpina äventyr, är obetalbar.

 Vi ordnar också ett hotellrum med hjälp av turistbyrån. Kvällens höjdpunkter är flera:

–          En god hamburgare på en trevlig bar med uteservering.

–          Solnedgång över Mont Blanc – under en kort stund lyser berget som ett glödstift.

–          Tre kvinnliga musikstudenter spelar stråkinstrument och sjunger franska ”chansons” (vi träffar på dem några dagar senare när de uppträder i gamla stan i Nice).

I bergshytterna är brödet sällan färskt – här tar vi igen skadan i Le Temples des Pains i Nice