Googlebild

Europaweg – Breithorn, Zermatt  2006

Karta:  Wanderkarte Zermatt-Cervinia-Täsch samt turistkartor från turistinformationen i Grächen och Zermatt

Varför Europaweg? Vi hade bekantat oss med Europaweg och Zermatt 2002 då vi gick Tour de Monte Rosa. Stenras innan Europahutte gjorde att vi inte kunde gå hela sträckningen (Zermatt – Grächen).

Trots att vi föredrar att vandra på vandringsleder som går från punkt A till punkt B under en vecka – 10 dagar lockade det oss att gå den vackra Europaweg i sin helhet. Vi gick den från söder till norr (Zermatt – Grächen) 2022 då vi gick Tour de Monte Rosa. På grund av stenras var leden avstängd, söder om Europahytte tvingades vi gå ner i dalen och missade på så sätt den sista sträckningen fram till Grächen.  Europaweg kallas av många Alpernas vackraste högalpina vandringsled.

Vi är normalt inga anhängare av tanken att göra dagsvandringar. Men Zermatt är ett alpint Mecka som erbjuder många möjligheter till spektakulära dagsvandringar. Så det finns anledning att göra ett undantag.

                            15/7 Osby – Kastrup – Geneve – S:t Nicklaus

Vi flyger från Kastrup kl. 14. Innan dess hade vi åkt med tåg från Osby kl. 9. Efter två timmars flyg landar vi i Geneve. Därifrån tar vi tåg från stationen som finns i anslutning till flygplatsen. Vi köper biljett till Visp som ligger i Rhonedalen. Från Visp finns det tåg och busskommunikation in till Mattertal, 40 km lång dalgången söderut fram till Zermatt i kantonen  Valais.

Framme i Visp hittar vi efter en stund en buss som går in i dalen. Vi åker med den till S:t Niklaus. Vi anländer dit kl. 9 på kvällen. Det betyder att vi på 12 timmar tagit oss från dörr till dörr (Osby – S:t Niklaus). Vi hittar snabbt ett boende (100 CH F för dubbelrum med frukost) på ett pensionat. Innan läggdags äter vi en pastarätt på Restaurang Monte Rosa.

                         16/7 S:t Nicklaus – Grächen – Europahytte

Buss till Grächen. Äventyret börjar! Vädret är perfekt och utsikten är himmelsk.  Panoramautsikt över ett flertal bergsmassiv över 4000 m som ex. Weisshorn 4505 m, Zinalrothorn 4221 m och Dom 4545 m. Vandringen innebär inte så stora höjdskillnader men är periodvis ganska jobbigt och emellanåt mycket ”luftig”. Långa sträckor går vi över stenfält. Flera ställen med fasta rep vid luftiga passager.  Sträckningen fram till Europahytte känns ”sensam”. Många stopp för att beundra utsikten och det steniga underlaget gör att det inte går fort framåt. Läge för många fikapauser! Dock kom vi fram till Europahytte sent under eftermiddagen. En finsk tjej som pratar svenska jobbar på hyttan. Vi har trevliga schweiziska ungdomar till bordskamrater vid middagen. Mindre bra var kvaliteten på maten. Allt brukar smaka gott efter en lång dags vandring men inte här.

På kvällen kommer stenbockar fram till hyttan.  Vi njuter av djurlivet och solnedgången över Weisshorn.  Notan för boende (”Lager” = sovsal), middag med vin till maten och frukost går på 167 CHF.

     Fikapaus mellan Grächen och Europahytte

Matterhorn

Utsikt från sträckan Grächen – Europahytte

Varning för stenras!

Lättgången stig med utsikt över Weisshorn

Stenrikt parti av leden. Sara som en liten prick i mitten av bilden

Flera delar av leden är ”stensäkrad” genom tunnlar, nät mm – men största möjliga försiktighet bör gälla! Leden är välmärkt men markeringen förstärks ibland med dessa stenpyramider.

Stenbock ( Ibex)

                                  17/7 Europahytte – Zermatt

Stadig frukost efter en god natts sömn i sovsalen. Sedan fortsatt vandring. Matterhorn ser vi till och från under hela dagen. Första skymten fick vi av ”världens mest fotograferade berg” redan strax efter Grächen i går. Närmar man sig Zermatt nere i dalen gäckar berget vandraren fram till det att man är strax före den lilla bilfria alpstaden. Leden går idag genom lärkskog, över ängar, genom trummor (som byggts som skydd för nedfallande stenar), via hängbroar, över stenfall och över mindre vattendrag.  Vi gör två uppehåll för förfriskningar. Den första vid Ottavan vid Täsch Alp och den andra vid Tufteren en timmes vandring från Zermatt. Kl. 16.30 är vi framme i Zermatt. Där är temperaturen minst 25 gr. Vi går direkt till vårt favoritställe, Hotel Bahnhof. Av någon anledning har de bokat in oss på ”Lager”. Vi hade tänkt oss ett dubbelrum. De är vänliga nog att omboka oss till Haus Rosa i gamla stan något hundratal meter bort. Där har vi bra boende i ett enkelt rum. I övrigt har vi tillgång till hotellet för matlagning och för dusch. Kvällen tillbringar vi på hotellets altan. Därifrån har vi utsikt över toppen på Matterhorn men också på folkvimlet på gågatan intill. Kvällens meny är pasta med tomatsås tillagat i det gemensamma köket på Hotel Bahnhof.

Luftigt passage 

Europahytte

Fikapaus vid Täsch Alp

Blommande timjan och blåvinge(fjäril) på stigen till Zermatt

                                                          18/7 Zermatt och dess omgivningar

Sara tar en lugn dag på stan plus en liten avstickare till och förbi ängarna  i södra Zermatt. Bengt gör en solotripp till Matterhornhyttan (Hornlihyttan 3260 m). Jag (Bengt) lämnar Zermatt, 1603 m, kl. 10.15 och är framme vid hyttan c:a 13.15. Lätt dagryggsäck, bra väder, klart och soligt underlättar vandringen. På vägen upp passerar jag Schwarsee. Dit går också en kabinbana men jag föredrar att gå. Stigen är väl upptrampad och ganska lättgången och det är en fin upplevelse att närma sig det både vackra och skräckinjagande Matterhorn. Vid Hornlihyttan tar stigen slut och har man ambition att fortsätta blir det fråga om klättring i stället för vandring. Vid organiserad bestigning av Matterhorn sker övernattningen på Hornlihyttan. Med pannlampor beger man sig iväg vid tretiden på morgonen. En bergsguide tar normalt en klient åt gången och lotsar denne till toppen för c:a 7000:-. Det handlar om 1200 höjdmeter med klättring där man är säkrad med klättersele och vajer. Jag ser de alpinister, som gick iväg för tolv timmar sedan, återkomma nerför berget. På håll kan man beskriva Matterhorn som mäktigt, pampigt och vackert. Från Hornlihyttan skulle jag vilja använda ord som brutalt, ogästvänligt och nästan ointagligt.

En timmes rast med medhavd lunch samt fotograferande tillsammans med alpvandrare men också några friskusar som fricampar utanför hyttan och siktar på att bestiga Matterhorn på egen hand i morgon.

Återvägen går också förbi det vackra Schwarsee. ”Effektiv” tid upp och ner är 3 + 2 timmar. Kvällen ägnar vi åt att ”reka” Breithorn. Senare i veckan har vi nämligen tänkt oss att bestiga Breithorn, 4160 m Breithorn anses vara det lättaste att bestiga av alla 4000 meters topparna i Alperna. Vi kollar också upp hur det ser ut med möjligheten att glaciärvandra till Theodulhyttan. Vi har tänkt oss att per fot ta oss till Italien den vägen. Vi kom från motsatta hållet 2002 då vi går Tour de Monte Rosa. Turistbyrån ger inga bra upplysningar. De verkar mesta vara intresserade av att sälja guidetjänster.    

Vid stigen upp till Hörnlihyttan

Gula festivalen med alphorn (?) på torget i Zermatt

                                          19/7 Zermatt – Trockener Steg

Efter en lugn och fridfull natt i vårt lilla ”Haus Rosa” går vi till Hotell Bahnhof och fixar frukost. I dag  beger vi  oss iväg för en dagsvandring till Trockener Steg, 4 – 5 timmars lugn vandring från Zermatt. Vi går via Furi och passerar nära Schwarsee med panoramautsikt över Matterhorn. Den sista timmen har vi också överblick mot Theudulpasset, Breithorn 4160 m, Pollux 4091 m, Liskamm 4527 m och Monte Rosa 4634 m.
På c:a 2700 m gör vi ett längre stopp för lunch. Vi hittar en vacker blomsteräng krollilja och edelweiss. På serveringen vid kabinbanestationen Trockerner Steg (2900 m) tar vi vars en förfriskning och njuter av utsikten över alla snöklädda toppar. Detta område är Europas ”plus fyratusen meter” tätaste. Trots den höga höjden antar vi att det fortfarande är c:a 20 gr. Återresan till Zermatt gör vi med ”Matterhorn Express” a 30 CHF per person. Byte sker i Furi och efter c:a 25 min. är vi åter i Zermatt där temperaturen är 28 gr.

På vägen till Hotel Bahnhof hyr vi klättersele och stegjärn för morgondagens Breithorn äventyr. Middagen avnjuter vi på hotellet terrass. Höjer vi blicken ser vi en magnifik solnedgång över Matterhorn. Kvällen avslutas med en promenad på den stora gågatan (alla gator är gågator i Zermatt) där det är ”Gul festival”.

Edelweiss

                              20/7 Zermatt – Breithorn – Zermatt

”Summit day”!  Vi känner oss som riktiga alpinister men ska sanningen fram är det en ganska okomplicerad vandring upp till toppen.

Upp 6.30 och efter en enkel frukost på rummet går vi till kabinstationen Matterhorn Express där vi 7.15 träffar vår guide och fyra andra ”Breithornbestigare”.  106 euro (!!) kostar kabinbanan tur och retur Klein Matterhorn för oss två. Vi når snabbt upp till Klein Matterhorn på 3883 meters höjd. Mycket svalare och mindre syre i luften! En hel del skidåkare har redan anlänt för att göra dagens första åk. Det lär vara ett populärt ställe för sommarskidåkning för världseliten i alpin skidsport.

Kl. 8.00 knyter vi ihop oss i ett replag och beger oss ut på det soldränkta glaciärfältet. Efter 300 m är det dag att ta på stegjärnen. Solen flödar och snön gnistrar. En härlig känsla att gå inknuten med sex personer med målet att nå Breithorns topp. Stegjärnen är verkligen till nytta, det är betydligt lättare att gå brant uppåt med snö och is som underlag. Solen värmer så vantar och mössa behövs inte. Vi kan också ta av oss våra skalplagg. Det känns ovant att gå med en stav och med repet i den andra handen. Guiden påtalar att våra stavar i de flesta fall är för högt inställda och han har rätt! Vi går i mycket lugn takt med korta steg. Efter en stund har yngsta kvinnan i sällskapet svårt med höjden. Vi måste stanna emellanåt så att hon hämtar andan. Först går vi på nästan horisontell glaciär (med en och annan glaciärspricka) sedan går det brant upp under knappt en timme. Uppe på kammen stannar vi till för att beundra utsikten över alla berg. Snacka om 360 gr panorama! Guiden gratulerar oss till bestigningen. Därefter grattar vi varandra. Känslan av att ha klarat det var stark och djup fast det var lättare än Sara trott. Vi kände oss faktiskt berörd av stunden. Bengt var uppe på Breithorn redan 2002 och visste hur det var. Även om det nästan är vindstilla känns det kallt på toppkammen. Kanske neråt – 10 gr. I Zermatt är det förmodligen plus 25 gr nu. Guiden pekar ut de olika topparna med Matterhorn och Monte Rosa som de mest spektakulära. Vi känner att vi har ett speciellt förhållande till bergen i denna del av Alperna efter alla de gånger vi vandrat i dessa trakter.  Vår stund på toppen avslutas genom att vi gemensamt går över kammen så långt det går ut på en jättelik hängdriva. Därefter börjar nedstigningen. Först följer vi stigen men sedan anvisar guiden oss att ta till höger! Rätt ner för berget i obanad snö. Jättehäftigt att gå ner på detta sätt, fortfarande sammanknutna och tur var det. En av männen i gruppen tappade fotfästet och for som en vante tills repet fångade honom genom att Sara stramade repet och satte i stegjärnet i backen. Hans vattenflaska for all världens väg utför berget. Vi var beredda eftersom han hade varit ostadig tidigare också. Nere vid glaciärplatån tar vi en längre paus med frukt, dryck och näringsgodis (russin och nötter). Stegjärnen av och gåsmarsch till Klein Matterhorn. Vi skiljs åt efter ytterligare fotograferande.

Vi tar kabinen ner till Trockener Steg. Där äter vi vad vi har kvar efter vår picknick på glaciären och njuter av stunden och dagen. Efter någon timme tar vi kabinen ner till Zermatt. Vi är där kl. 14 och då är det 28 gr! Därefter  eftermiddagsfika, sedan strosande på stan.
Vid en tvärgata till Zermatts huvudgata nära kyrkan S:t Peter finner vi den lilla alpinistkyrkogården där många förolyckade bergsklättrare från hela världen har sin sista vila.

Hade vi sett denna gravsten (”On Breithorn – I chose to climb”) innan hade vi kanske avstått från dagens topptur!?

Vi avrundar dagen med egentillagad middag på Bahnhof samt ett kulturellt inslag i form av folkmusikkonsert vid kyrkan.

Breithorn med hängdrivan som vetter mot Zermatt

                      21/7 Zermatt – Theudulpasset – Cervinia – Chatillion

Upp kl. 6.30 för frukost. Kl. 7.15 är vi på kabinbanestationen. Där löser vi två enkla till Trockener Steg. Först en mindre kabin till Furi, sedan en större till Trockener Steg. Vi startar vandringen mot Theudulpasset strax efter en kille som är på väg till jobbet som pistmaskinförare. Med sin maskin underlättar han vandringen genom att mosa till snö och is så att vi får bättre grepp på den hala glaciären. Naturligtvis borde vi haft stegjärn eller i varje fall isbroddar. Denna lärdom gör att vi under kommande vandringar över glaciär alltid är utrustade med isbroddar.  På väg upp till Theodulpasset träffar vi ett gäng som vandrar Tour de Monte Rosa och som denna dag ska gå från Ganderhyttan till S:t Jaques. Vi når Theudulhyttan efter en halkig avslutning under förmiddagen. Vi unnar oss vars en capuccini a två euro styck. Euro eftersom vi nu är i Italien. Vandringen uppför glaciären mellan Trockener Steg och Theudul sker efter att vi pratat med guiden vi hade till Breithorn. Han sa att det var ok att gå själv utan guide och att gå osäkrade. Vi var också i gott sällskap. Ett gäng på väg upp (Monte Rosa gänget) och en grupp på väg ner går också icke inbundna. Dagen till ära inviger jag ett par födelsedagshängslen av typ ”Edelweiss” som Sara köpt till mig i Zermatt. De funkar bra!

Dags för glaciärvandring – På väg till Theudulpasset

Från hyttan på Theudul (3300 m) som drivs av CAI (Club Alpino Italiano) har vi enligt de gula vandringsskyltarna 2.10 till Cervinia/Breul. Vi tar god tid på oss. Vid Plain Maison, d v s vid den nedre av liftstationerna, tar vi en längre rast med kaffe och bröd från ryggsäckens skafferi. Känslan från 2002, då vi kom från Italienska sidan och var på väg till Theudul söderifrån, att detta område innehöll många skönhetsfläckar kvarstod. Liftar, liftstationer och markberedning  av alpängarna för att göra dem till skidpister känns som grova ingrepp i naturen. Det är inte alls samma känsla norr om Theudulpasset ner mot Zermatt även om där också finns ett utbyggt liftsystem. En annan iakttagelse vi gjorde var att snögränsen flyttat sig uppåt i höjdmeter räknat jämfört med 2002. På den italienska sidan var det praktiskt taget snöfritt denna gången och det kändes som om glaciären var betydligt tunnare från Trockener Steg och norrut på den schweiziska sidan.

Redan kl. 14 är vi framme i Cervinia där vi har turen att komma i rätt tid för busstransport söderut till Aostadalen. Vi åker till Chatillion, en timme från Cervinia. Där fixar vi ett boende genom turistbyrån, ett trevligt familjehotell för 60 euro inkl. frukost. Vi är nu hungriga och börjar den stora jakten efter en restaurang. Till slut hittar vi ett ställe där vi går in och äter middag. När vi är på väg tillbaka till hotellet bryter ett åsk- och regnoväder ut. Plaskvåta kommer vi åter till hotellet där värden tar emot oss och bjuder på ett glas tysk sekt. Sedan lite prat om berg och vandringsleder med honom innan vi går till vårt rum där vi från balkongen ser åskans ljud och ljusspel och är tacksamma att vi inte är kvar i bergen.

                                  Chatillion – Turin – Ventimiglia

Efter frukost går vi till järnvägsstationen för att med tåg bege oss till Turin. På stationen träffar vi en trevlig journalist från Asti (i Piemonti). Han bjuder oss på kaffe och visar oss rätt perrong. Biljetter gick inte att köpa i Chatillion. Vi fick besked att köpa biljett på tåget. Men ingen konduktör kom under resan till Turin! Billig resa! Vi köper biljett till Ventimiglia dit vi åker via bl a Genoa och San Remo. Vi har den goda vanan att avsluta våra vandringar med att leva ”det goda livet”. När vi är i dessa trakter blir det ofta stopp i en liten stad vid Rivieran och några dagar i Nice innan vi flyger hem till vardagen igen.

Efter vandringen lever vi det ljuva livet (bad, sol, god mat) – ofta i Nice dock inte på hotell Negresco