Wikipediabilder
Nepal 2007 Everestleden – Poon Hill
Guidebok: till Himalaya-land Nepal av Mikael Persson Förlag: Vagabond
Övrig information har vi bland annat hämtat från olika websites ex. utsidan.se
Kartor: An International Travel Map Nepal 1: 800 000
Trekking Map Solukhumbu Jiri to Everst Base camp 1: 125 000
National Geographic Everest Base Camp 1:50 000
Trekking Around Annapurna, Annapurna Sanctuary 1:20 000

29/10 – på väg

Den 29 oktober 2007 kl. 9.04 går tåget från Osby till Kastrup. Mycket folk på tåget. Framme c:a 10.45 då vi sätter oss och fikar med medhavt kaffe och mackor och apfelstrudel (!). Vi vill få till oss den verkliga alpina känslan direkt, därför apfelstrudeln. Träffar ett par som skulle resa till Chile. Härlig känsla att vara på väg till äventyret!
Kl. 14.30 Thai Air lyfter med destination Bangkok. Fin service och god mat och dryck hela vägen.

30/10 till Kathmandu

Anländer till Bankock kl. 6 lokal tid. Väntan på flygplatsen tills 10.30 då vi lyfter för resa till Kathmandu, där vi landar 14.30. Återigen god service och god mat och dryck på planet.
På flygplatsen i Kathmandu fixar vi visum utan problem. Hade mailat till Sherpa Guest House. Trodde de skulle ha en taxi för oss men inte så. Men det ordnar sig ändå. Checkar in och växlar pengar. Trekkingpermit kan vi ordna på vandringen. Tillbringar en lång stund tillsammans med ett par guider på näraliggande Highlander Trekking & Expedition. De berättar om att en busstrejk har utbrutit och att vi inte kan komma vidare från Kathmandu till Jiri som vi hade tänkt. Vi får se hur vi löser detta i morgon.

Durbantorget – Kathmandu

Ut i Thamel för att se oss omkring. Äter en god pizza och köper vars en dunväst a 2000 RS styck.

31/10 – en dag i Kathmandu

Frukost på Helenas, en restaurang som ligger mitt emot och som har en bra takterrass. Därifrån har vi inte bara utsikt över Kathmandu och dalen omkring utan även, om sikten är god, över Himalayas 8000 m skyline. Efter frukost går vi till Highlander igen och ber dem fixa flygbiljetter till Luka (200 dollar för två enkla till Lukla). Bussarna är fortfarande inte i trafik. Därefter får vi tid för sakta strosande till Durbantorget. Där finns många fixare och guider som erbjuder oss sina tjänster. Vi går tillbaka till Thamel där vi äter lunch på terrassen. Åter ut på stan senare på dagen. Denna gång för att gå till Swayambhunathstupan. Efter en stund inser vi att vi inte kan gå dit (bland annat på grund av den minst sagt stökiga trafiksituationen). Vi tar en taxi för 200 RS, betalar 100 RS per person i inträde, går 365 trappsteg upp till stupan. Vid sidan om trappan finns massor med statyer. Stupan ligger på en kulle högt ovanför omgivande bebyggelse. Vi går runt stupan medurs som seden föreskriver. Otroligt vackert att se stupan i solnedgången som vid kvällningen övergår i mörker. Strålkastare och levande ljus fortsätter att belysa stupan efter mörkrets inbrott. Sedan taxi tillbaka till Thamel där vi äter kvällsmat och packar för att kunna deponera en del av vårt bagage på hotellet. Beställer väckning 5.30 och taxi kl. 6 inför morgondagens flyg till Lukla. Tidigt sänggående även i kväll.

1/11 – vi flyger till Lukla

Everestleden – Lukla – Namche Bazaar – Khunjung – Lukla – Jiri
C:a 5.50 kommer taxin. Åker på ganska tomma gator till nationella flygplatsen. Använder tutan flitigt även om det inte finns någon att tuta på! Vi får checka in c:a 6.45. En tjänsteman på Yeti Air lotsar oss genom diverse köer och ut till planet som skulle lyfta 8.05 men som går redan 7.45 eftersom alla 18 passagerare är på plats. Flygvärdinnan delar ut karameller och bomull. Vi tackar ja till karameller men när planet startar inser vi att bomull i öronen vore bra. Mycket hög ljudnivå på motorerna. Ett litet, litet plan bland de stora bergen. Strålande solsken men det stör piloten som sätter upp ett papper på rutan framför sig som solskydd. Vi sitter bara ett par meter bakom cockpit och kan följa hur piloten manövrerar planet in i en djup ravin omgiven av höga bergssidor. Otrolig sikt över bergen men det känns som om vi är på väg rakt in i dem. Flygplatsen i Lukla har en kort landningsbana, som en uppförsbacke. Tack och lov, annars hade den inte räckt till. Vi upplever en perfekt manuell landning. Ingen radar här! På You Tube (Tenzing Hillary Airport) finns några lustiga och mindre lustiga klipp från ”en av världens farligaste flygplatser”.

I Lukla ser vi oss omkring omringade av massor av ”hjälpvilliga” personer som vill fungera som guider och bärare åt oss. Vi letar efter Lukla Hotel men hittar i stället Mera Lodge. Vi unnar oss inkvartering på ”De Luxe” för 15 US dollar för ett dubbelrum. Efter incheckningen äter vi en god 2:a frukost. Sedan beger oss vi ut på byn som består av en huvudgata där ortsbefolkning och vandrare blandas.
Vi ser många tungt lastade bärare gå iväg tillsammans med turister som på sin höjd bär en kamera och en vattenflaska. Dagen är solig och varm fram till c:a 14 e m. Trots boende ”De Luxe” måste vi under natten ta på oss en massa filtar för att hålla värmen. Husen är inte isolerade utan det känns som om utomhus- och inomhustemperaturen i de flesta byggnader är den samma.

Tänkvärda ord i Lukla

Mäktigt bergspanorama sett från bygatan i Lukla

2/11 vandringen börjar Lukla – Jorsale
Upp kl. 7.30. Frukost med gröt i lugn och ro. Plockade ihop packningen och betalade 2650 RS för mat och boende. Deponerade skrivmaterial (Skänkta av Kontorsteamet i Osby) på hotellet tills vi kom tillbaka. Hade tänkt besöka skolan i Lukla men den var stängd. Går från Lukla 9.10 i strålande sol som följer oss hela dagen. Träffar ett amerikanskt par som tänkt gå till Namche Bazaar.
Vandringen är omväxlande upp och ner. Vi vandrar bredvid floden Dudh Koshi. Korsar den ett flertal gånger. Broarna är i gott skick (hängbroar) men en träbro har stora hål. Lite modiga får vi vara för att gå över. Det är kraftig trafik av vandrare bl a från USA, Tyskland, Frankrike och Japan. Träffar ett gäng danskar som varit på EBC. Dessutom är det enorm trafik av tungt lastade bärare och massor av likaledes tungt lastade yakar. Viktigt att vara försiktig i mötet med yakar. Det gäller att hålla sig på sin kant när man möter yakar. De väjer inte för mötande vandrare. Vid möte med yak på brant stig (berg på ena sidan och stup på den andra) gäller regeln: Håll dig till bergssidan och låt yaken passera på ”stupsidan”.

Sara har respekt för jakarna!

Hängbroarna var av olika längd och kvalitet

På ett ställe lämnade vi en slant till vägförbättring. Osäker om det var Maoisterna som var vägbyggare. Nåja, väg och väg, snarare stig.
Vi tar det mycket lugnt för acklimatiseringens skull. Vi kommer till nationalparken Sagarmatha där vi löser tillstånd för vandring, 1000 RS/person. Fortsätter en stund till. Stannar för natten i Jorsale på River View Lodge.
Har under dagen sett ett otal välskötta köksträdgårdar med kål, bönor, majs, meloner och naturligtvis tagetes men också manshöga dahlior samt digitalis. Vi har gått förbi ett äppelprojektsom bekostas av Japan. Går också förbi en skola som drivs med hjälp av bidrag från Tyskland. Hirs, morötter, någon vit rotfrukt och chili såg vi ligga på tork. I byn Gath finns en vacker gompa (litet buddistiskt tempel). Vid denna gompa finns också flera stenar med vackra inskriptioner och ett litet hus med en enormt stor bönerulle.
Synnerligen enkelt boende, kostade 50 RS, maten supergod: mommo, vårrulle, grönsakssoppa, tomatsoppa, tibetanskt bröd och massor av the. Middagsmålet intogs i köket och tillagades framför våra ögon över öppen eld och gaslåga. Pratade en del med en kille från Israel som varit på EBC. ”Där är det verkligen kallt” säger han.

Tungt lastade bärare tar en paus med stöd av en T-formad ”vilokäpp”

Yakar på väg över hängbron

Vi följer åfåran på vår väg till Namche Bazaar

Bärare på väg brant uppåt

Vid thehousetrekking är det alltid nära till en fika

Kreatursspillning på tork – för bränslebehov

Småskaligt jordbruk – hirsen skall torkas

3/11 Jorsale – Namche Bazaar

Tidigt på morgonen (före klockan sju) går en buddistisk munk omkring i huset med rökelse. Natten har varit kall men våra sovsäckar fungerar bra. Rostat bröd och the till frukost. Boendet är ju nästan gratis, totalt kostar boende och mat 1200 RS för oss två. Vi går iväg 8.15; stigen fortsätter brant uppåt emellanåt på stentrappor. Efter c:a en timme når solen oss. Ett flertal hängbroar går vi över. Även idag ser vi många transporter med yakar och åsnor. Ofta är det kvinnliga djurskötare. Även idag möter vi många vandrare. Vi går i långsam takt och tar bara korta pauser. Längst tid stannar vi vid en rastplats en halvtimme före Namche Bazaar. Där köpte vi clementinlikande apelsiner och en coca-cola.

Mount Everest 8848 m och Lothse 8516 m

För första gången såg vi Everest och Lothse – mycket mäktigt.

På väg mot Namche Bazaar

Namche Bazaar

Fortsätter vandringen kraftigt uppåt. Ser rododendron, blå tall, Kristi Törnekrans (tror vi), ljusblå-vit-randig gentiana. Inte ett hus på hela dagen ännu! 11.15 är vi framme i Namche Bazaar. Stannar i utkanten av staden där det är lördagsmarknad. Fikar där med det sista surdegsbrödet hemifrån. Går därefter en sväng på marknaden.
Bokar boende på Sherpa Lodge för 1200 RS för ett dubbelrum med varm dusch (ett iskallt rum kväll/natt). Efter incheckning går vi ut på stan igen. Besöker det sista internetcafèet på vägen till EBC. Vi hamnar förstås på ett cafè, som hade en himmelsk äppelpaj och smörbullar. Hela eftermiddagen strosar vi runt i Namche Bazaar. Här finns det mesta att köpa som trekkingutrustning, mattor, sjalar, smycken m m. På lördagsmarknaden fanns mycket i sko- och klädväg (Nike och North Face/pirat?) som burits in från den kinesiska sidan. Vi går också upp till en gompa som ligger strax ovanför staden. Gompan är nyponröd och innehåller jättelika bönerullar. Åter nere i stan träffar vi amerikanarna.

Nysnö efter snöfall under natten – Khumbi 5761 m

4/11 Dagsvandring till Khumjung m m

Vi vaknar med lätt huvudvärk. Efter rejäl grötfrukost packar vi dagryggsäcken och ger oss iväg. Stigen är tidvis svår att hitta. Går fel ett par gånger men får hjälp av lokalbefolkningen. Underbara vyer över bergen öppnar sig för oss. Ofta går stigen över lågväxande barrträd och rododendron. På grund av den höga höjden går vi mycket långsamt, luften räcker annars inte till. Vi har stundtals fin utsikt över det berg som ibland kallas världens vackraste, Ama Dablam, 6848 m. Svensken Henrik Johansson har i boken ”Himalaya förändrade mitt liv” berättat om olyckan han var med om då han 1998 försökte bestiga berget. Berget ser ut som en avrundad cocosbulle och verkar i vårt perspektiv vara betydligt högra än flera 8000 meters toppar.

Ama Dablam skymtar bakom kullen

Gompa

Ama Dablam

C:a kl. 11 kommer vi till byn Khumjung 3780 m. Först av allt besöker vi Hillary School. Tittar på skolans konstutställning och lämnar ett bidrag till driften av skolan. Stannar sedan på ett thea-house och fikar. Går genom hela Khumjung på 5 – 10 minuter. Därefter stigen förbi Everest View Hotel och ner mot Namche Bazaar. Betydligt lättare att hitta den vägen. Två män håller på att med spade och spett gräva ut stigen och en tredje man stensätter den. Vi passerar den gamla flygplatsen, som nu bara används för helikoptertrafik. Vi går också förbi gompas och ett flertal ställen med massor av böneflaggor. Nerfarten till Namche Bazaar går fortare. Vi möter många skolbarn klädda i skoluniform.
Sara mår bra men Bengt har ihållande huvudvärk. Vi hade tänkt fortsätta mot EBC men beslutar oss för att vandra tillbaka till Lukla och därifrån gå till Jiri, varifrån vi från början hade tänkt vandra.
En liten besvikelse men vi är nöjda med att ha upplevt Namche Bazaar och Khumjung.

Fågelperspektiv på Namche Bazaar

5/11 Åter till Lukla

Nu vänder vi söderut igen. Vandringen går brant neråt. Tyvärr är dagen molnigt och emellanåt lite regn. Vi möter både turister (med och utan bärare/guider) och personer som fraktar varor upp i bergen. Dessa är enormt tungt lastade.

Fika ofta och gott på thehousetrekking

På vägen till Lukla stannar vi två gånger, en gång för fika med kaffe och bröd från ryggsäcken och en gång för att äta en friterad äppelpaj vid ett theahouse. Det smakar mums! Fortsätter i rask takt. Är framme i Lukla 16.30. Checkar in på samma lodge som senast, Mera Lodge. Därefter vidtar dagens farligaste promenad. Huvudgatan i Lukla består av diverse diken och hål. Någon slags gatuarbete med spett och spade är på gång. Ibland finns det hala plankor över groparna.
Vi läser i ett ex. av Nepal News att glaciären på Lothse minskar med 70 m per år!

6/11 En vilodag i Lukla

Vi vaknar efter att ha sovit nästan 12 timmar. Sara är rejält förkyld och Bengt känner sig också småkrasslig. Vi bestämmer oss därför för en vilodag. Vädret inbjuder inte heller till vandring. Det har regnat hela natten och dagen blir mulen.
Sara kurerar sin förkylning med att sova under dubbla täcken. Vanligen finns det inga värmekällor inomhus med undantag av en vedeldad kamin i köksregionen som ibland är tänd.

7/11 Lukla – Bupsa

Upp 6.30, frukost, betalar, sedan drar vi iväg mot Jiri. En dryg veckas vandrande har vi framför oss. Åter en regntung dag med dimma. Våra förkylningar känns bättre, tack och lov. Vi går bakgator ut ur Lukla. Passerar några slakterier som var i fullt arbete inför öppen ridå. Färre turister men flera tungt lastade bärare. Några av dem går barfota. Talade med en bärare som uppskattade sin last till 75 kg. Vi fikade i byn Puyali med eget kaffe och nyinköpt chapati med honung. Satt fint!
Mötte många ungdomar med flaggor, instrument och megafoner. De samlade in pengar till något behjärtansvärt ändamål (välgörenhet förklarade de för oss). Men vi fick kvitto på de rupier vi gav dem. Oktober/november är festivaltid i Nepal. Först Bada Dasain och sedan Tihar (ljusets festival). Så här års är det nästan fler helgdagar än vardagar i detta land. För oss innebär det stängda skolor och att Bengt får fortsätta att bära på några kg. extra (pennor/skrivmaterial).
Vandringen har varit mycket upp och ner, som högst 2900 m och lägst 2300 m. Annars är det lättvandrat med bra stigar utan stenras och boulders (jättestenar) som vi är vana att möta vid vandring i Alperna. Idag hade vi det lite halkigt på grund av duggregn och fuktiga löv. Men vi har också kunnat se höstens vackra rödbruna, mustiga färger. Bambun ser vi ständigt här.
Framåt sen eftermiddag kommer vi till byn Bupsa. Vi tar in på första bästa lodge. I väntan på middagen sitter vi i köket och ser på när vår middag tillagas över öppen eld. Fried potatoes, vegetabilier och fried egg. Övriga gäster är tre ungdomar, en tjej från Ungern och ett par från Frankrike. Mat och logi kosta 810 RS för oss båda.

8/11 Bupsa – Nuntala

Som vanligt god grötfrukost förstärkt med honung. Gröten, som heter tsampa, har vi fått tips om för ett par dagar sedan. Den består av rostat kornmjöl blandat med det saltade tibetanska smörtheet. Tsampa lär vara stapelföda för sherpa och ofta förekommande både på Nepalsidan och i Tibet.
Bengt förkyld med ont i halsen. Sara antydan till skoskav.
Vacker vandring genom flera färgglada byar. Mycket doftande blommor i skogen. Blommande körsbärsträd som även bär frukt. Det är ju höst! Är det andra skörden? Kan detta stämma?
Stigen är mycket omväxlande. Ibland rak och fin, ibland uttorkad å-fåra, ibland stensatta trappsteg. Vi går mycket upp och ner och rundar också några berg. Träffar ett fåtal vandrare, ett antal bärare men inte så många som tidigare dagar. Idag möter vi för första gången tiggare.
Till lunch beställer vi nudelsoppa. Stark! Chili och vitlök.

Skolan i Nuntala

Går till byn Nuntala där vi stannar för natten. Vi får syn på en skylt om socialt arbete (Taksindu Social Welfare, www.taksindufoundation.org). Under eftermiddagen träffar vi en bybo som kan berätta mer om biståndsorganisationen och hur den fungerar i Nuntala. Han heter Tek Rai och är ordförande i skolans styrelse och sekreterare i Taksindu Foundation. Han ger oss möjlighet att besöka skolan där vi lämnar skrivmaterialet vi burit med oss i ryggsäcken. Tyvärr är det skollov (Tihar) men han visar oss skolbyggnaden och berättar om skolan. Skolan har 365 elever och 11 lärare. Jag, Bengt, ska berätta om lärartätheten för mina lärare på skolan i Osby! Undervisningen sker främst i nepali, matte, engelska och hälsa. Övriga ämnen klarar man inte av på grund av brist på lärare. Skolundervisning sker mellan 10 – 16 må – to och fre 10 – 13. Sommarlovet är cirka en månad långt och för Tihar en veckas lov. Skolan är stängd under januari och februari, det är för kallt då och det finns ingen centralvärme i lokalen. Endast nepalesiska lärare jobbar i skolan men volontärer finns ibland. Dessa kommer från USA och Canada.

Tek till vänster och en av hans lärare till höger om Bengt

Tek berättar också att det bor 500 personer i Nuntala och att distriktet heter Taksindu. Det finns en statligt drivet läkarstation med en läkare och en sjuksköterska. Det kostar 10 RS i patientavgift.
Lönen för en lärare är 11500 RS för de som jobbar med de äldre barnen och 5300 RS för de yngre årgångarna.
Efter skolbesöket hamnar vi framför kaminen i köket på lodgen. Där pratar vi med en nepalesisk guide från Pochara. Vi har blivit tilldelade ett litet rum på 3:e våningen. Vädret har ändrats till det bättre, hoppas det fortsätter så. Dagen har varit fin men halvtuff. Naturen är subtropisk och det är varmare nu jämfört med Lukla och Namche. I dag såg vi ett stort rödbrunt djur som liknar ett rådjur men större och snabbare. Vandringen idag varade mellan 8 – 14.30 med start på 2800 m och avslutning på 2400 m.
Under kvällen firar barnen Tihar med smällare och sång.

Nuntala

9/11 Nuntala – Jumbesi

Nattsömnen stördes av en skällande hund och ett trummande framåt morgonkvisten.
Efter den sedvanliga grötfrukosten lämnar vi Nuntala 8.30. Innan dess har vi tagit farväl av Tek och bytt kontaktuppgifter. Vi har hållit mailkontakt med honom sedan dess. Han är numera en uppskattad trekkingguid med goda referenser. På stigen, som bar stadigt uppåt, kom vi till ett kloster som vi besökte helt kort. Munkarna såg vi inte av utan bara några byggjobbare.

Vid lunch stannade vi vid ett thehus och åt vårrullar, tibetanskt bröd och äppelpannkaka. Till och från har vi sällskap med guiden vi träffade föregående kväll och hans japanske klient.
Under eftermiddagen höll vi utkik efter en ostfabrik. Hittade ett ställe där vi kunde köpa yakost. Vi köpte ½ kg och smakade vars en stor bit. Helt ok – mycket bättre än yaksmör!
Norröver hade vi bitvis utsikt över bland annat Everest (c:a en timme före Jumbesi). Trots att vi hållit ett bra tempo kom vi inte fram till Jumbesi förr än c:a kl. 17, strax före skymningen. Vi checkar in på Appel Garden Lodge.

Bilden ljuger – Sara bär inte så tungt!

10/11 Jumbesi – Sete

Den bästa vandringsdagen hittills! Sol nästan hela dagen. Men på Lamjurapasset, 3530 m, var det kyligt och behov av jackor på! Här fanns både snö och is fläckvis. När vi kom ner lite lägre kunde vi gå i kortärmat.
Stigen har gått genom järneksskog och genom rododendronskog. Undervegetationen var mossa och lava. Nästan lite spöklikt. Vi försöker föreställa oss hur dessa rododendronträd ser ut vid blomningen på våren.
Till passet gick vi upp c:a 950 höjdmeter. Där rastade vi och åt lunch med nudelsoppa och ”spring rolls”. Sedan tog vi det lugnt i solen innan vi fortsatte 1,5 h till nästa by där vi åt på ett thehus. Vi satt länge på thehuset och njöt av maten och att titta på bylivet. Bland annat såg vi två kvinnor kamma ut varandras hår med en ”finkam” (luskam). Vi kom att bekanta oss med loppor och löss framöver men här var vi intet ont anande!
Vandringen fortsatte nedåt. Döm om vår förvåning när japanen och hans guide kommer vandrande förbi. Senast vi såg dem hade japanen knappt styrfart.
I byn Sete stannade vi för natten. Vi tog in på New Everest Lodge.

Lekredskapen var få och enkla.

Under dagen har vi vid ett par tillfälle mött Tiharfirande ungdomar som ber om pengar bland annat till skolan. Inte en chans att komma undan.

På kvällen är det inte möjligt att läsa och skriva som vi brukar göra. Det finns ingen belysning (ok en stunds läsning i sovsäcken med pannlampa innan god natt). Vi sitter bredvid ett metallfat med glöder som husvärden bär fram för att vi ska hålla värmen fram till middagen. Sitter och njuter av solnedgången.
Kostnad för mat och logi för oss två är 1000 RS totalt.

Fortfarande har vi fin Himalayapanorama när vi ser norrut

11/11 Seti – Bhandar

Dagens vandring i flödande sol igen. Start 7.45 från 2675 m. Snart klagar vi båda på klåda, vi har troligen blivit loppbitna under natten!
Mycket upp och ner även idag, tidvis stensatta trappsteg. Infrastrukturen som underlättar framkomligheten i Nepal är stensatta trappor. Här och var jobbar man med att reparera och förnya stentrapporna. Inte så mycket bebyggelse på denna sträckning. Men i byn Kenja finns några hus och i ett av huset kan vi få en god förmiddagsfika med ost, kex och kaffe. Köper också clementiner ett par gånger under dagen. Inte många bärare idag och endast en djurkaravan, denna gång med hästar.
Träffar bara ett fåtal vandrare.

Under dagen har vi åter sett blommande körsbärsträd och blommande kalla (Zantedeschia). Rikligt med blommor nu när vi inte är så högt uppe (bara lite högre än Kebnekaise). Vi såg även stora (1,5 dm) ödlor. I övrigt inte många djur eller fåglar, bara tamboskap.
Kl. 14.30 är vi framme i Bhandar, 2200 m. Där lunchar vi på momo, som är en tibetanska rätt (ångkokta degknyten fyllda med grönsaker, kött eller ägg) med jordgubbar och bananer. Våra momo är vegetariska. Vi väljer att stanna i Bhandar för natten. Ännu en kväll med lyx i form av varmt vatten, dock ej som dusch. Under kvällen besöker vi ett näraliggande kloster med shorta och gompa.
Shorta är en mindre variant av stupa som ofta innehåller olika religiösa föremål medan gompa är ett mindre buddistiskt bönerum.

12/10 Bhandar – Mali

Tidig start. Grötfrukost, vi väljer tsampa, som fungerar som en kolhydratuppladdning. Betalar 1600 RS för boende och logi samt två dusch och en öl.
Under 1,5 timme gick vi uppåt på en ganska jobbig stig. Vädret härligt, sol och behaglig temperatur. Kommer fram till passet Deorali, 2700 m, där vi sätter oss ner och njuter av en långfika från vårt ”skafferi” i ryggsäcken Pratar med italienska trekkers. Beundrar manistenar (buddistisk minnessten), de äldsta i Nepal sägs det.

Kuriosa: Uppe på passet stod en bil under en presenning. Hur har den kommit dit och varför?
Fortsätter ner mot Shivalaya i det härliga vädret. Lunchar där och bestämmer oss för att fortsätta till Mali.

Brant ner mot Shivalay

En grund flod passeras i byn Shivalya – Khimti Khola

Det bär kraftigt uppåt på en fin stig mot Mali
I Mali hyr vi in oss i ett synnerligen enkelt boende. Det blir en kall avrivning med hjälp av kallvattenkran. Sedan tar vi en promenad runt byn. Snabbt gjort, den består bara av ett fåtal hus. Därefter sätter vi oss i ett gemensamhetsutrymme. Där träffar vi en pensionerad nepalesisk lärare. Han gick i pension vid 54 års ålder och har en pension på c:a 11000 RS. Han säger att det går bra att leva på den pensionen. Men det går inte att resa utomlands utom möjligen till Indien. Han är mycket intresserad av moderna teknologi för Nepals utveckling. Anser att Nepal måste sträva efter att ge alla en bra utbildning. Kungen och maoister är inte bra för folket men brist på bättre vetande (utbildning) gör att många tyr sig till kungen eller till maoisterna. Han har också ett litet lantbruk på 6 acres där han odlar the. Tycker att vi kan importera hans the till Sverige.
Långt om länge serveras en het (!) vitlökssoppa. Därefter lång väntan på Dal Bhat (Nepals nationalrätt, kokt ris, grönsaker, currypotatis, kål och bönor). Det är kyligt inomhus som vanligt så här dags. Men ännu kallare är det för att ytterdörren måste vara öppen, annars blir det rökigt från köket. Extra rökigt blir det när rökelse tänds. Efter middagen är det beckmörkt och alla går till sängs.

Vårt boende i Mali

13/11 Mali – Jiri

Kl. 6 börjar folk röra på sig i huset. Vi går också upp. Tar en kopp the och betalar 390 RS för mat och logi. Det hittills lägsta priset! Kl. 7 går vi iväg. Uppåt första halvtimmen sedan neråt. Vi är nu nära Jiri.

Väg håller på att byggas på den sista sträckan fram till jiri. Väl framme i Jiri så dyker det upp som gubben ur lådan en ”fixare”. Då möter vi den pensionerade läraren och hans vän som är thehandlare. Vi blir bjudna på mycket gott handrullat the. Vi köper också ½ kg ortodox the. Äter en frukost/lunch och njuter av att kunna köpa färsk frukt i massor. Vi behöver inte tänka på att vi ska bära det längre och utbudet är rikligt.

Vi hade tänkt åka vidare till Kathmandu idag men nästa buss går i morgon kl 7.30. Vi ordnar ett boende (Sherpa Lodge) mitt emot thehandlarens butik. Där har vi under kvällen sällskap med vandrare från Spanien (Katalonien) och Australien.

14/11 Jiri – Kathmandu med buss

Efter frukost 6.30 går vi till bussen som ska ta oss till Kathmandu. En förhållandevis odramatisk resa bortsett från att vägens skick är dålig och att högerhjulen ibland går oroväckande nära vägkanten som då och då övergår i branta och djupa stup. Till sin hjälp att hålla koll på att däcken inte kommer för långt ut i vägkanten har chauffören en ”bussvärd”, en ung kille som också surrar packningen på taket och langar spypåsar.
Från början hade vi bra platser längst fram i bussen men nära Kathmandu blir vi förvisade bak i bilen av nya passagerare med någon form av platsbiljett. Bengt hamnade bakom en man som satt på en pall. Han somnade till hela tiden och hamnade då i Bengts knä. Sara sitter jämte en kvinna som är åksjuk och spyr i små svarta påsar. Resan tar sju timmar och är 15 mil lång.
När vi är åter på Sherpa Guest House lämnar vi våra kläder till tvätt och ekiperar oss med det vi deponerat på hotellet. Tyvärr upptäcker vi inte förrän vi kom hem att Bengts sportglasögon hade stulits från hotellets depå.

15/11 Åter i Kathmandu

Frukost som vanligt i Kathmandu på Helenas restaurang. Sedan går vi till Highlanders och diskuterar transfer till Pokhara dit vi tänkt bege oss härnäst för Poon Hill – Ghandrung vandringen. Därefter besöker vi Pilgrim bokhandel, som är en absolut favorit. Här finns massor av litteratur om alpinism och trekking men också kartor. Dessutom kan man njuta av en kopp the och lyssna på soft tibetansk musik.
Sedan åter till Highlanders som bokar flyg åt oss, Kathmandu – Pokhara t o r för 324 dollar för oss båda. Vi har en vecka till vårt förfogande och Poon Hill – Ghandrung vandringen hoppas vi ger oss ett tvärsnitt av landets olika naturtyper och mäktig 8000 m panorama från Poon Hill.
På kvällen går vi till restaurang New Orleans där vi träffar många europeiska gäster men också kathmandubor.

16/11 Heldag i huvudstaden

Detta blir en mellandag med besök på internetcafè och utflykt till vattenträdgården Balaju, som är en av Kathmandus populäraste grönområde. Vi tar en taxi till Balaju, betalar inträde, 10 RS, och strosar runt i parken och njuter av folklivet. Härligt med frisk luft jämfört med dieselångor och smog som förpestar innerstaden.

Dags för skovård efter 14 dagar i bergen
Tillbaka på hotellet packar vi om våra ryggsäckar inför morgondagen. På kvällen går vi på en bildvisning och föreläsning om Annapurnaregionen. Det är en engelsman som bott många år i Nepal som har en offentlig bild- och talkshow om människor och natur i Annapurnaområdet.

17/11 Med flyg till Pokhara – vandring till Tikedunga, Poon Hill – Ghandrung – ett tvärsnitt av Nepal naturtyper på en vecka.
Upp med tuppen och efter frukost på Helenas åker vi taxi till inrikesflygplatsen. Vi lyckas få plats på höger sida i planen och har på så sätt 1:a parkett mot Himalayamassivet. Flighten går snabbt, mindre än 30 minuter. Detta ska jämföras med vår förra resa till Pokhara. Vi åkte då lokalbuss och färdades c:a 10 timmar!
I Pokhara åker vi med taxi direkt till Nayapul (1200 RS) där vår vandring börjar. Nayapul ligger på 900 m liksom Pokhara. Detta gör att kontrasten mot 8000 m bergen, som bara ligger några mil norröver, är enorm. Först dock en deprimerande vandring genom en stökig kåkstad innan vi fortsätter till Birethani där vi stannar för lunch. Träffar på ett svenskt par som gör skolpraktik på en trekkingbyrå i Kathmandu.
Under måltiden blir vi vittne till ett drama vid bron över vattendraget. En kvinna försöker hoppa från bron. Hon hänger på utsidan av den skrangliga bron och riskerar att falla djupt ner i den strida flodfåran. Lyckligtvis räddas hon innan hon släpper greppet.
På väg ut från byn visar vi upp trekkingpermit i checkpointen. Mycket varmt och strålande sol under hela vandringsdagen. Det känns att vi fortfarande är på låg höjd men stigen går nu stadigt uppåt mest på stentrappor.

Vi närmar oss maoisternas checkpoint

Under eftermiddagen träffar vi på maoister med vajande fanor. De har en egen checkpoint. De vill ha 600 RS för att vi ska få passera (100 RS per vandringsdag/person). De uppträder hövligt och korrekt och vi får ett kvitto på pengarna utskrivit på en blankett från United Revolutionary People`s Council Nepal.

Vi avslutar dagen i Tikedunga, 1525 m, med varm dusch, chokladmjölk och så småningom middag.

Vi utbyter erfarenheter med andra vandrare

18/11 Tikedunga – Ghorepani

Idag har vi tagit det mycket lugnt med långa sköna pauser trots att dagens vandring egentligen är ganska tuff. Sol och behaglig temperatur. Fin utsikt mot bergen i norr och terrassodlingarna. Det har gått brant uppför hela dagen.

Från Tikedungha till Ulleri är det enligt obekräftade uppgifter 3767 trappsteg!

Från Ulleri fortsätter det uppåt mot Ghorepani, 2853 m. Under dagen har vi passerat genom rododendronskog men också genom byar där man odlar grönsaker i småskalig omfattning.

Går förbi en kristen kyrka
Vid några tillfällen är stigen blockerad av stora flockar av får. Helt ok för oss. Vi har tid att vänta tills de kommit förbi. I Ulleri tog vi vars en kopp the i ett Guest House. En stund senare var det dags för en god paj i byn Banthanti. En citronpaj och en äppelpaj. Lunch intog vi i en prunkande trädgård i byn Nangathanti. Nudelsoppa med ägg och bröd.

Både thehusen, byarna och stigen var i bättre skick än Everestleden. I denna del av Nepal (Annapurna Conservation Area) finns en medveten satsning på småskalig turistnäring, ofta med kvinnorna i huvudrollen. Stigen, rastplatser och lodger, guesthous och thehus är ofta rena och prydliga, vilket sällan var fallet i Everestregionen. Temat här är att lämna bara fotsteg efter dig och ta inte med dig annat än korten du tar med din kamera.
Innan Ghorepani stöter vi på Maoisterna igen. Skönt att kunna visa upp kvitton från den förra check-pointen.

Som vanligt är det inte svårt att få husrum. I Ghorepani får vi Himalaya- utsikt från vårt sovrum. I Nepal har vi aldrig förbokat (har inte heller varit möjligt). Men vi har strävat efter att inte komma fram för sent på eftermiddagen.

19/11 Ghorepani – Poon Hill – Tadapani

I Ghorepani är det ett måste att uppleva soluppgången från utsiktsplatsen Poon Hill, 3193 m. Därför går vi upp kl. 5, utrustar oss med varma kläder och pannlampa. Sedan följer vi en ström av vandrare på väg upp till utkiken.

Solen på väg upp över Himalaya – Dhaulagiri 8137 m till vänster och Tuche 6920 till höger

Fortfarande är det nattmörkt och stjärnklart. Väl uppe köper vi vars en kopp the. Sedan väntar vi med spänning på det första morgonljuset.

Det vi upplever här gör ett starkt intryck p oss. Helt nära norrut (känns som om det bara är några km från oss) skönjer vi hur majestätiska berg träder fram i morgonljuset. Dhaulargiri, 8137 m och Annapurna, 8091 m fl, känns overkligt höga och nära och topparna glöder när solstrålarna når dem. Åtta av 14 8000 m toppar finns i Nepal och vi har med egna ögon sett fem av dem.
Stärkta av morgonens upplevelser lämnar vi Ghorepani och går mot Tadepani. Det bär både uppför och utför (mest utför), förbi Gurung Hill med en nästan lika imponerande utsikt som från Poon Hill. Sedan leder oss stigen vidare mot Tadapani. På vår väg dit träffar vi ett schweiziskt par som vi har sällskap med från och till under dagen. Under cirka två timmar har vi otrolig utsikt över topparna.

Ett berg som framträder mer och mer under dagen är Machhapuchhare, 6993 m, även kallad Fishtail. Det betraktas av hinduerna som ett heligt berg och får inte användas av bergsbergsbestigare. Det påminner utseendemässigt om Matterhorn, har samma Tobleroneliknande form.

Spöklik skog på väg till Tadapani

Bergen försvinner tillfälligt ur sikt när vi går ner i en djup ravin där vi går in i en skog av jätterododendron. Vi lunchar i Bathani, pizza med nyplockade kantareller. Framme i Tadapani redan kl. 15 trots att vi tagit det lugnt. Pizzabagarens hund följer oss hela vägen till Tadapani där vi får tid att se oss omkring under eftermiddagen. Vi köper stickade vantar till våra ungdomar i denna by. Känns bra att gynna lokalt hantverk.

Böneflaggorna hänger kors och tvärs över Tadapani

Från vår lodge i Tadapani ser vi solen gå ner över ”Fishtail”

20/11 Tadapani – Ghandrung

Dagens etapp, Tadapani – Gandrung, beräknas bara ta tre timmar. Därför sovmorgon och långfrukost och vi lämnar byn först 8.45. Stannar redan vid första byn Bhaisa Kharka för thepaus. Fortsätter till Siklis där det blir the och corned bread.

Vi har nu lämnat skogsområdet och ser allt fler odlade fält ju närmare Ghandrung vi kommer. Redan 12.30 är vi framme i Ghandrung trots att vi tagit det lugnt. Vandringen har varit mycket behaglig. Stigen har successivt tagit oss 500 meter neråt genom att slingra sig fram på bergsidan. Vi har korsat vattendrag ett par gånger. Det har varit ”sagodjungel” med jätteträd, hängande lavar som solen emellanåt har lyst igenom. Mellan träden har vi skymtat Annapurna South och Fischtail. I skogen har det varit intensivt fågelkvitter. Vilka arter som kvittrat har vi ingen aning om! Men när vi var i Pokhara såg vi massor av brunglador vid Phewasjön. Vi såg inte så många ”transportbärare” men en hel del vandrare, några med guider/bärare.
Ghandrung är en av regionens vackraste byar, Annapurnamassivet i blickfånget så snart vi lyfter blicken norrut. Byn är också ett föredöme när det gäller miljöarbete som trädplantering och vattenrening. I byn har också ACAP (Annapurna Conservation Area Projekt) sitt huvudkontor. Vi besökte det och var med på en filmvisning när vi var här 2001 då vi gick Annapurna Base Camp vandringen.
Vi tar in på Hotel Sakura där vi kan njuta av gott kaffe med chokladkaka. Under eftermiddagen och kvällen strosar vi runt i byn som faktiskt har 7000 invånare och ju snarare är en stad. Under vårt strövtåg här träffar vi många barn i skoluniform. De flesta hälsar ”Namaste” men har också kommentarer på nepali (antar vi) följt av ljudligt skratt.

21/11 Ghandrung – Birethanti – buss till Pokhara

Efter en god frukost med gröt och färska frukter ger vi oss iväg kl. 8.30. Det bär utför på stensatta trappsteg mest hela tiden. Vi ska ner c:a 1000 höjdmeter under dagen. Landskapet är ljust och öppet. Många små lantbruk som i huvudsak odlar ris på terrasserna. Överallt ser vi säsongens grönsaker liksom majs och ris ligga på tork. Efter en timmes trappvandring övergår leden i en bred stig som slingrar sig nedåt. Vi följer ”kohlan” (floden), går över små tillflöden men inte över huvudfåran. Möter många vandrare. Tre vandringsleder sammanstrålar här (Annapurna BC, Poon Hill och stigen från sydost från Phedi) och det förklarar tillströmningen av ”trekkers”. Bakom oss försvinner bergstopparna, den sista vi ser är Fishtail. Ett kort parti går vi genom lövskog. Stigen kantas tidvis av en häck bestående av blommande änglatrumpeter. Här hade maoisterna en ny checkpoint, vi slapp igenom utan nya avgifter.

Nu övergår stigen i en liten väg ända fram till Naya Pul. Vi startade ganska sent men är ändå framme kl. 11.30. Vi går direkt till checkpoint och (av)registrerar oss. Därefter till River View Restaurang där vi åt på väg ut för en vecka sedan. Sedan ut till landsvägen vid Naya Pul där vi inte behöver vänta på buss till Pokhara. 100 RS per person kostar bussen som på 1,5 h transporterar oss till Pokhara. På bussen hade vi ”sällskap” en kort stund av en kackerlacka modell större. Bengts kraftiga klack på kängan kom väl till pass. Salig vare dess minne!
I Pokhara tar vi en taxi och plötsligt sitter även en hotellägare i bilen. Hans hotell visar sig vara rent och snyggt och utrustad med varmvatten. Trötta och skitiga känner vi inte för att rusa runt och begära in prisförslag utan vi checkar in och gör oss fräscha och välluktande. Ut på stan för att fika på Geman Bakery och besök på internetcafe. På kvällen blir det god middag med ett glas vin. Pokhara är en stad som är lätt att tycka om. Den ligger lågt, c:a 900 m ö h men har en enorma Himalaya ”skyline”. För den som vill ha en kombination av solsemester och Himalayaupplevelse utan att vandra sig trött i bergen är Pokhara det perfekta stället!

22/11 Pokhara

En dag i avkopplingens tecken. Härlig frukost på balkongen med massor av färsk frukt som mango, äpple, banan och små söta apelsiner (suntala). På stan blir det persedel- och kroppsvård (skoputsning av kängor och rakning/klippning/massage för Bengt).
Det finns ett stort utbud av butiker och basarer. Förstärker vår friluftsgarderob med fleece, skjorta och jacka. Fika på Pumpernickel, vi har ett uppdämt fikabehov som väl tillgodoses i denna stad.

23/11

Ännu en skön dag med lite shopping, strosande, fikande och internetcafe. Vi gick ner till Dam-side och River-side (turistkvarter vid sjön).

Bengt hyr en kajak och paddlar runt i Pehwasjön. Det känns som två värdar möts. Det maritima (vatten och Medelhavsklimat) i Pokhara och den arktiska kylan och snön c:a 30 – 40 km norrut. Från sjön är det utsikt över det sägenomsusade Machhapuchhare. Berget ser ut att vara det högsta men det är en synvilla. Det är c:a en km lägre än Annapurna 1 men är mycket iögonfallande. Det kallas också Fishtail (på grund av sin fiskstjärtslikande form) och för Nepals Matterhorn (för sitt Tobleroneliknande utseende).

Phewasjön 900 m ö h och Fishtail nära 7000 m ö h i bakgrunden

24/11 Med flyg till Khatmandu

I dag är det dags för återresa till Kathmandu. Innan taxin tar oss till flygplatsen hinner vi med en andra frukost på Pumpernickel. Från vårt fikabord ser vi skärmflygare cirkla över staden och landa jämte sjön.
Flyget lyfter punkligt. Vi har även denna gång placerat oss strategiskt i planen så att vi kan njuta av Himalayapanoramat. 23 minuter senare landar vi i Kathmandu. Åter till Sherpa Guest House, därefter middag på restaurang i Thamel.

25/11 Heldag i Kathmandu

Vi har själva upplevt hur tuff tillvaron är för de som arbetar som bärare i bergen. Därför går vi igenom vår packning och plockar ut de klädesplagg och prylar vi kan undvara. Sedan beger vi oss till Porters Progress, som är en ideell organisation som stödjer bärarna på olika sätt. De tar tacksamt emot vårt bidrag, vi får kvitto på det inlämnade materialet. Därefter får vi se en DVD om bärarnas arbetssituation.

Låg lön, olidligt tung last, dåliga eller obefintliga fotbeklädnader och långa arbetsdagar för bärarna är den bild vi får och som bekräftar det vi sett under våra vandringar. Läs mer på www.portersprogressuk.org
Vi går också till Highlanders för att, för säkerhets skull, få bekräftat att vi inte behöver ”reconfirm” våra biljetter för hemresan i morgon. Inte samma hysteri som efter 11 sept. då vi var i Nepal förra gången.