Varför Tour of the Queyras?
Efter två somrar på GR 20 på Korsika hade vi behov av en mer genuin alpvandring. Vi ville ha en ”Sound of Music-vandring”, solsäkert men med grönskande alpängar.
Vi hade också tidigare med stor behållning vandrat inte allt för långt från Queyras (Tour of Vanoise 2004 och Gr 5 från S:t Etienne de Tinèe – Nice 2008).
Queyras ligger avsides i ett glesbefolkat område i departementet Haute Alps. Vandringen gick över drygt 20 pass, de flesta mellan 2500 – 2900 m men måste ändå betraktas som måttligt krävande. Den innehöll inga glaciärövergångar, inga fasta järn eller stegar i berget och nästan inga wirepassager. Queyras ligger nära Italien och två gånger gick vi in på den italienska sidan.
Vi gjorde en 12 dagars vandring och följde nästan helt och hållet de etapper som beskrivs i guideboken Tour of the Queyras – The GR 58 and Gr 541 in the French Alps, utgiven av Cicerone Press och författad av Alan Castle.
Kartor: IGN Carte de Randonnèe 3537 ET Guillestre 1: 25000 IGN Carte de Randonnèe 3536 OT Briancon 1: 25000 IGN Carte de Randonnèe 3637 OT Mont Viso 1: 25000

12/8 Osby – Kastrup

Vi åker tåg till Kastrup där vi bokat ett hotellrum på Park Inn Radisson. Detta för att säkra att vi finns på plats tidigt nästa dag för flight till Nice. En av dagens/kvällens höjdpunkter var att se Danmarks bästa kajakpaddlare (?) spela kajakpolo (eller vad det heter) och göra eskimåsvängar i parti och minut i den näraliggande fritidshamnen.

13/8 Kastrup – Nice – Aux Au Provence – Gap – Mont Dauphin

Tidig frukost på hotellet. Sedan pendeltåg till ”Lufthamnen”. Vi lyfter 7.25 och har turen att uppgraderas till business class så att vi kan sträcka ut ordentligt. Framme i Nice hinner vi med en buss mot Aix Au Procence. Därifrån kommer vi nästan direkt på en annan buss som via Gap skall till Mont Dauphin/Gillestre, varifrån vår vandring börjar. Efter mer tur än skicklighet kommer vi alltså fram till den plats där vi tänkt börja vår vandring. Och detta bara mindre än 11 timmar efter att vi lyft från Kastrup!
Men i Mont Dauphin tar vår tur slut. Inget boende finns ledigt här utan vi måste bege oss till den närbelägna byn Gillestre med taxi. Här finns både hotellrum och flera restauranger så att övernattning och middagsmat är räddad.

14/9 Le Coin – Ref. Furfande

För att komma till vandringsleden tar vi en taxi från Guillestre till Le Coin, en by en bit in på dagens etapp. Det är lite fusk men sista vandringsdagen kommer vi samma sträckning som i dag fast åt andra hållet så vi kommer inte att missa något. 8.15 bär det iväg från Le Coin med destination Refuge Furfande. Redan efter en dryg timme är det dags för frukost från ”skafferi ryggsäck”. Vi hade skippat hotellfrukosten eftersom den serverades så sent.

Cabane du Bois Durat – frukost här innan vi går brant uppför mot Col du Mouissière

På väg till vandringens första pass, Col du Moussiere, 2354 m
En stund innan Col du Moussiere öppnar bergslandskapet upp sig. Trädvegetationen försvinner allt mer. Strålande väder och mäktigt bergspanorama möter oss. Brant men relativt lättgånget. Ser mindre snöfält i skuggig norrliggande terräng.

Efter passet bär det nedåt mot Lac du Lauzet där vi väljer att luncha

Vidare mot Col Saint Antoine, 2458 m. Närmare Granges de Furfande finns en mängd ”chalet” (stugor). Bekymmersfritt, enkelt och naturnära boende – bättre än 11 kvm lägenhet i Nice för 150 000 euro!
Efter en stunds vandring upp och ner och runt ”shoulders” når vi Refuge du Furfande 16.30. Där möter vi ett trevligt värdpar som konstaterar att svenskar/skandinaver är sällsynta gäster på hyttan.

Refuge du Furfande – en välskött och gemytlig hytta!

Kvällssol mot Dolomitliknande bergsmassiv öster om Refuge du Furfande

15/8 Furfande – Ceillac

Start 7.45 efter bra frukost. Vi har för första gången någonsin beställt lunchmatsäck. Kostnad för middag (fyrarätters), frukost, två lunchpaket, övernattning samt två öl är totalt 106 euro för oss två.
Matsäcken är mycket väl sammansatt med ost, skinka, smör, bröd, tomat, äpple, kakor, godis och chips.
Dagens vandring är mycket upp och ner (mer än 1000 m upp och 1720 m ner). Vi ger oss tid att njuta av den högalpina naturen. Vid byn Les Escoyères passerar vi en väg. Där pågår en större cykeltävling, hundratals cyklister passerar.
Vårt enda bekymmer under dagen är rik tillgång på flugor. Dessa följer oss nästan hela dagen och är speciellt frekventa vid ladugårdar och ängar med betande nötkreatur.

Den gamla brödugnen i den lilla byn Bramousse
Under dagen ser vi få vandrare förutom vid dagens enda Col, Col de Bramousse, 2251 (som också är det lägsta passet under denna vandring).

Col de Bramousse, 2251 m

Nerfarten från Col de Bramousse till Ceillac går i otroligt många zick-zack-kurvor. Efter 25 tappade Bengt räkningen. Åtta timmar efter start checkar vi in på Les Baladins i Ceillac. Dusch, tvätt, vars en öl och en påse chips. Livet leker!

Blomsterprakt i Ceillac

16/8 Ceillac – Saint-Vèran

Vid middagen på detta gite d`ètape liksom vid Refuge Furfande märker vi en ny företeelse. Stugvärden bemödar sig att placera gästerna så att de språkligt hör ihop. Vi placeras vid middagen vid båda tillfällen tillsammans med engelsktalande gäster. Detta mönster återkommer även under kommande middagar i hytterna och på gite d`ètape.
Vi lämnar Les Baladins efter att ha ätit en stadig frukost (bättre frukost i dalarna än i hytterna i bergen!). Notan gick på 84 euro och för det fick vi två halvpension plus vars en eftermiddags-öl vid ankomsten och vin till maten.

Vi har lämnat Ceillac långt nere i dalen och är på väg till Col des Estronques

Dianthus pavonius, familj nejlikväxter

Vi letar oss ut ur Ceillac. Något oklart vilken som är rätt väg ut ur byn, annars bra märkning på denna led med undantag av brist på tydlighet ut ur byarna. Också gammal och bristfällig märkning på den italienska sidan.
Stigen går stadigt uppåt, totalt 1012 m upp. Col des Estronques, 2651 m är vandringens högsta hittills. Därifrån är det storslagen utsikt åt alla håll. Stigen är relativt lättgången under dagens vandring.
Vi döper dagen till ”Sound of music-vandringens dag”.

På väg upp till ”Collen”

Som regel var leden välmärkt med denna typ av skyltning vid varje pass (col) och vid stigkorsningar. Därutöver var leden märkt med rött och vitt på träd/stenar mm

Ett uppfriskande fotbad tar vi vid Pont de Moulin strax innan vi går in i Saint-Vèran. Byn sägs vara den högst bebodda byn i Europa, 2020 m. Vi tar in på gite d`ètape Le Chant de l Àlps. Vår bristfälliga franska sa oss att chant betydde sång vilket visade sig vara rätt.

Efter middagen underhöll värdparet gästerna med sång, klarinett- och basspelande. Innan dess hade vi strosat ett ”byavarv” och tittat in i den vackra kyrkan och sett en mängd solur målade på husväggar. Byn är välkänd för sina solur.

17/8 Saint Vèran – Refuge Agnel

Frukost, betalar 86 euro totalt och sedan iväg kl 7.50. Som vanligt är det dåligt märkt vid in- och utfart från byar men med kartans hjälp hittar vi rätt stig. Vi väljer att gå den ordinarie sträckningen av GR 58 (inte ”Grand Canal Route”).

En lugn och behaglig vandring jämte floden L`Aigue-Blanche

Dags för 2:a frukost – vi passar på att lufta skor, tröja och strumpor

Efter ett par timmars vandring lotsas vi via ledens röd/vita markeringar upp till Chapelle de Clausis. En ganska onödig upp- och nerväg skulle det visa sig! Vi fortsätter över vackra blomsterklädda ängar med nyfikna murmeldjur.

Vandringen går stadigt uppåt

Men uppåt mycket snällt och mjukt till Col de Chamoussière, 2884 m där vi och ett stort antal andra vandrare samt några MTB-cyklister lunchar. Att ta sig fram med cykel (en kombination av att trampa och att bära cykel på axeln) har blivit allt mer populärt i dessa delar av Alperna.

Col de Chammouissière

Col de Chammouissière

Brant men ”ofarlig” nerfart till Refuge Agnel

Stigen går, främst i början, genom terräng med skifferstenar, sista delen på gräs bland blommor.

Äntligen blå gentiana i blom!

Ännu en härlig dag med vackra vyer och soligt väder. Av befarat regn blev det bara lite skyigt den sista vandringstimmen. Regnet kommer först när vi har installerat oss på hyttan och sitter med en varm dryck i handen.

18/8 Refuge Agnel – Rifugio Vallanta

Planen för dagen var att gå till Refuge Viso men där var fullbokat (ligger i Italien där semestern pågår samt att det är helg). Vi hade inte bokat i förväg hytta för hytta utan valde oftast att boka kvällen innan från den hytta vi övernattade på. Vi ville inte boka allt i förväg med risk för att en dags fördröjning ex. på grund av vädret eller annat som vi inte kunde förutse skulle kullkasta alla bokningar.
Vi hittade en elegant lösning på problemet med den överfulla Refuge Viso genom att i stället gå till Rifugio Vallante på den italienska sidan.
Först går vi på en bra stig upp till Col Agnel, 2744 m, på gränsen mellan Frankrike och Italien. Vackert men en bilväg förstör lite av känslan. Ner över en äng där leden är väl markerad. Sedan sämre markering så vi måste passera genom en stor flock med kor innan vi tar oss upp på landsvägen. Följer den till en bro där det finns en nylagd stig som gör att vi slipper asfalt på vår väg till Granges Bernard (Granges = ladugårdar). Där kommer vi ifatt pappan som är på långvandring med sina tre barn varav den minsta bara är åtta år!

Lunch på Passo della Losetta, 2870 m. Dimman gör stundtals sikten begränsad men vi ser Monte Viso, 3841 m. Vi ser också ett par MTB-cyklister som bär upp sina cyklar till Pointe Joanne, 3052 m.

Monte Viso, 3841 m

Nu vänder vi oss mot Italien och tar sikte på Rifugio Vallanta. Efter 1,5 timme är vi där. Det är en nybyggd hytta som ersatt den nerlagda Rifugio Gagliardone strax intill. Den drivs av Club Alpino Italiano, CAI. Medlemskap i CAI eller något annat alpint sällskap (ex. Schweiz eller Frankrike el. någon förening knuten till Svenska Klätterförbundet) ger en rabatt på boendet på hyttan. I detta fall skulle det betyda 2 x 10 euros rabatt för oss om vi haft medlemskap.

19/8 Rifugio Vallanta – Rifugio Jervis

Bra middag (fyrarätters) men usel frukost, tre brödskivor för två plus kaffe/the. Inte mycket att vandra på. Fick köpa oss två lunchpaket. Tog också en euro för varmvattnet till vår termos – första gången vi tvingas betala för varmvatten under en bergsvandring. Dock inget att hänga upp sig på. Hyttan låg fint och vi får belöning snabbt efter att vi lämnat hyttan. Stigen från hyttan går förbi helikopterplattan och förbi den nerlagda hyttan Gagliardone och brant uppåt mot Col de Valante.

Vi hade sällskap av ett gäng italienare som också uppskattade att få se mängder av edelweiss

Inte nog med det (edelweiss). Snart upptäcker vi en, två, tre ja sedan ett femtontal Ibex (stenbock).
Därefter brant nerfart med flera sammanhängande snöfält.

Längre ner passerar vi Refugio Viso varifrån det strax bär kraftigt uppåt mot Col Sellière, 2834 m. Skiljs från det italienska sällskapet som ska gå runt Monte Viso.

På väg upp mot Col Sellière ser vi fem lammgamar som svävar över våra huvuden. Vädret försämras på vägen ner för ”Collen”

Som tur är når vi precis Refugio Granero när det börjar störtregna. Vi fördriver ett par timmar med kaffe latte, läsning och njuter av en varm brasa. Sedan blir det uppehåll igen och vi fortsätter. Brant neråt längs ett mindre vattendrag.

Sista biten in mot Rifugio Jervis passerar vi en genuin bosättning (Partia d`Amunt ) där tiden stått stilla i århundraden, men på håll ser det ganska ruffigt ut.
Lätt och slät vandring den sista delen in mot Rifugio Jervis dit vi kommer kl 17.30.

20/8 Rifugio Jervis – La Monta – Abrìes

Vi väljer att ta en kort och lugn vandringsdag. Vi gjorde ju en extra sväng in i Italien till Rifugio Vallanta när vi inte fick plats på Refugio Viso.
På Rifugio Jervis blev vi väl mottagna. Bra mat och ett extra plus för frukosten som var av typ buffè. 85 euro för två ”demipension” inklusive dryck. Här träffar vi återigen pappan med de tre barnen som vi mött några gånger innan och också stött på under dagens vandring. Dessutom bekantar vi oss också med två tyska par som vi utbyter vandringserfarenhet med.
Iväg strax före kl 8. Egentligen tycker vi det är något sent men rytmen på de flesta hytter på denna vandring innebär att frukosten serverades tidigast sju så det var bara att gilla läget. Denna dag hade vi dessutom bara en dryg halv dagsetapp på schemat.

På väg upp till Col Lacroix, 2299 m

Etappen innehöll bara ett bergspass, Col Lacroix, 2299 m. Soligt och varmt under tiden vi går upp mot passet

På stigen ner mot La Monta ser vi en stor fårhjord nära stigen. Intill stigen står fårhunden och markerar sitt och fårens revir. Vi visar upp oss för hunden (står stilla och låter oss granskas) som sedan låter oss passera utan problem.
Stigen mynnar ut till en bilväg som går i dalen jämte floden Guil. Där ser vi ett gäng skidåkare som tränar rullskidåkning. Bengt blir riktigt sugen att hänga med!
Vi följer en stig jämte floden som leder mot Ristolas och Abriès, efter en härlig lunchpaus nära Ristolas. På sträckan mellan Ristolas och Abriès var leden dragen en bit upp i skogen. Detta föreföll märkligt och omotiverat tyckte vi och ett par ungdomliga vandrare. Vi fortsatte att följa ån på en väl upptrampad stig.

Efter ett tag förstod vi varför denna stig inte var att rekommendera. Den tog nämligen slut vid ett par tillfällen. Detta beroende av att vårfloden hade spolat bort stora delar av vägen/stigen. Vi fick därför ägna oss åt ”canyoning”, med vad i floden, klättring över träd och lösa jordmassor. Ett mindre men lyckat äventyr.
I Abriès tar vi in på Gite d`ètape Grand Traverse des Alps. Under eftermiddagen går vi gå på stan, förstärker vårt ryggsäcksskafferi och trycker i oss onyttigheter.

21/8 Abriès – Les Fonts de Cervières

Vi är förväntansfulla inför dagens vandring. Guideboken talar om ännu en vacker picknicksjö och ännu ett häftigt bergspass men också om många höjdmeter att övervinna (upp 1323 m).

Ännu en solig dag som börjar kl 7.30 med att vi går brant uppför och strax utanför Abriès passerar vi en gammal kyrka

Frodigt och grönt vilket både folk och fä uppskattar

Fortsätter på fina stigar som hela tiden går uppåt. Kommer förbi en ruinby med kyrka. Nästan så man förväntar sig att en munk ska titta fram.

Brant uppåt mot den hägrande fikapausen vid Lac du Grand Laus

Lac du Grand Laus – vackrare plats för fika kan man inte tänka sig

På väg upp till Pic du Malrif

Därefter upp till Pic du Malrif, 2906 m där vi sitter en lång stund och njuter av utsikten

Sedan neråt, neråt men inte brutalt neråt

Långlunch vid floden och sedan fortsatt ner till Les Fonts de Cervières där vi checkar in kl 16. Under dagen har Bengt erinrat sig den bibliska berättelsen om gräshoppornas invasion av Egypten, ungefär så har det varit större delen av dagen.

Rikligt med fjärilar – överfullt med gräshoppor

Gräshoppor från några mm långa till de som var en halv dm långa, alla hoppar och flyger omkring. Vi känner oss som insektssabotörer när vi trampa ihjäl några för varje steg. En hamnade innanför Saras urringning!
Några vandrare har hund med sig. Ofta okopplade. Inte trevligt att plötsligt ha en okänd hund i hasorna. Vi såg ett skräckexempel då ett barn jagades av en lös hund vid en utflyktssjö. Barnet helt hysterisk och hundägaren helt oförstående.
En alldeles underbar dag igen! Trots sol och värme är det värt att notera att det under tidig morgontimma var minusgrader vilket vi såg då frosten låg kvar i skuggiga områden på + 2000 m höjd.

Utanför Refuge Les Fonts de Cervières

22/8 Les Fonts de Cervières – Souliers

Vi har en trevlig kväll på refugen. Träffar två par från Tyskland vid middagsbordet. Utbyter vandringserfarenhet och får tips om GR 5 (Geneve – Nice).

87 euro för två halvpension betalar vi innan vi ger oss ut i morgonkylan. Bara någon plusgrad.

De första två timmarna bär det ganska försiktigt upp mot Col de Pears, 2629 m. På ”collen” har vi utsikt både norröver och söderut mot mjuka, gröna bergssidor

Västerut finns bergsformationer som liknar de i Dolomiterna

Lätt vandring utför från Col de Pèas

Åter en dag med massor med syrsor på stigen. I skogspartier närmare Souliers är det i stället en tät trafik av myror där vi går. Vi har gott om tid på oss idag och trots flera mindre pauser når vi gite d ètape Le Grand Rochebrune redan vid 13-tiden. Vi hinner med en liten promenad i byn och en siesta på solaltanen innan hyttan öppnar kl 16.
Bland gästerna fanns en musikalisk man som underhöll oss med gitarrmusik efter middagen.

Byn Souliers, 1844 m

23/8 Souliers – La Chalp

Sovmorgon, start först 8.30 mot La Chalp (det var fullbokat i Brunnisard). Åter en ganska kort dagsetapp, därför gör vi en avstickare till sjön Lac de Souliers.

Först grusväg sedan brant stig upp mot sjön som vi inte ser förrän vi är framme

Sara känner tidigt under vandringen att intaget av kolhydrater varit för lågt.

Framme vid Lac de Souliers stärker Sara upp kosten med en halv liter Vitargo. Därefter 2:a frukost och tillfälle att njuta av sol, berg och vatten. Det känns som + 20 gr trots att vi är på 2492 m.

Börjar nerfarten och kommer så småningom till en P-plats vid vägen som går över Col d Izoard och ner mot Brunnisard. Tour de France har gått över detta pass vid några tillfällen.

Fortsatt nedåt, följer en ravin en lång bit, sista delen på landsväg där vi ser cyklister susa ner mot byn i 80 – 90 km/tim .

I La Chalp tar vi in på det mysiga gite d ètape Le Teppio. Där finns en lummig trädgård där vi lunchar, vilar i vars en solstol och njuter av livet. Sedan snabbt uppbrott och in under tak, åska och regn en kort stund.

Med anledning av otillräckligt matintag (vilket hör till ovanligheten) är det på sin plats att beskriva en typisk middag på refuge eller gite d ètape i Frankrike = den vi serverades på Le Teppio.
Måltiden inleds ofta med att en skål eller gryta med mixad soppa på potatis och rotfrukter kommer på bordet. Där finns redan friskt vatten och bröd (modell ljust och inte alltid färskt). Den som sitter närmast soppan rör om den ordentligt och serverar därefter alla vid bordet och ytterligare soppa erbjuds den som så önskar. Var och en torkar ur sin tallrik med hjälp av brödet. Beställning av vin (glas, karaff eller flaska) kommer in omgående.
Rätt två: Currydoftande gryta på lamm och grönsaker samt ris. Samma procedur – en serverar alla och erbjuder påfyllning. Återigen gör rent tallriken med bröd för nu kommer rätt tre. En skål med salladsblad (hela) med en god Waldorfdressing. Samma person blandar nu salladen väl och serverar. Rätt fyra: Ost eller yoghurt naturell. Ostalternativet innebär ofta tre olika lokala ostar. Till sist rätt fem : Crème caramell.

24/8 La Chalp – Refuge Furfande

Vi har en trevlig kväll vid middagsbordet. Där har vi sällskap med ett tyskt par från Freiburg som går Gr 5, Geneve – Nice. Dom ska vidare till Briancon. Småbarnspappan som är på långtur med sina tre barn träffar vi också på denna hytta.
Vi lämnar det idylliska Le Teppe och följer åfåran söderut.

Sedan landsvägen till Arvieux varifrån vi vinner höjdmeter när vi går på en grusväg genom lärkträdskog
Leden fortsätter på en stig med glesare skog. I Cabane du Plan du Vallon finns en P-plats där vi tar förmiddagsfika.

Tyvärr är det bilväg, för fyrhjulsdrivna fordon, ända upp till Col du Furfande men stigen kommer bara kortvarig i beröring med bilvägen. Tyvärr bilväg för efter några dagar i bergen känns tecken på civilisation som bilar, bilvägar och skidanläggningar som ett intrång på ”vårt” område.

Vädret är mest soligt men vinden tilltar. På Le Teppe hade vi varnats för tilltagande vind och regn under dagen.

Refuge Furfande i mitten till vänster

Vi hinner luncha nära Refuge Furfande innan regnet bryter ut.
Eftermiddagen fördriver vi med fika i hyttan och Yatzyspel.

Bergsmassiv öster om Furfande

Trots att vi har en dagsetapp till är cirkeln sluten – Refuge du Furfande kom vi till efter första dagsetappen och nu har vi gjort elva etapper och ska i morgon avsluta med vandringen till Durance-dalen

25/8 Refuge du Furfande – Montdauphin/Guillestre

Refuge du Furfande fick många gäster i går kväll. Detta på grund av det dåliga vädret. De välkomnade alla senkomna vandrare (och några MTB-cyklister) trots att det egentligen inte fanns plats i den lilla hyttan. De lyckades ordna sängplats och middag till alla och dessutom skapa en mycket trevlig stämning i den överfyllda matsalen. Till stämningen bidrog kanske den snaps smaksatt av lokala örter nära hyttan som värdinnan bjöd på innan maten. Värdinnan blev glad när vi visade att hon var på bild i vår guidebok. Den visade hon för hela personalen! Nattsömnen i den överfulla sovsalen stördes av vissa gästers sena nattvanor och allmänt prat och spring långt efter kl 10. Men det var lätt att uthärda efter en fin vandringsdag och en trevlig kväll på hyttan.

Det bär mjukt upp mot Col Garnier, 2279 m

På morgonen var vi först uppe av alla och begav oss iväg kl 7.30. Minusgrader när vi beger oss iväg. Kallt med kortbyxor men efter en stund värmer både solen och stigen mot Col Garnier, 2279 m, som är vår sista ”colle”. Vi fortsätter direkt ner på andra sidan.

Nu börjar en nedstigning med många höjdmeter, från 2279 till 900 m

En blandning av äng och skog vid Les Girards, 1670 m
Leden går ömsom över ängar ömsom i skog. Utsikten är bedövande vacker åt alla håll. Andra frukost vid floden Torrent de la Valette. Därefter går vi mest på mindre vägar. Dålig markering emellanåt men en bra karta hjälper upp det hela.

Montdauphin med floden Guil till vänster

Helt plötsligt får Sara syn på mistel

I var och vartannat träd under en lång sträcka växer otroligt mycket mistel!
Vår lunch intar vi vid fortet Montdauphin men vi är inte framme än.

Det återstår cirka 25 minuters vandring på Murmeldjusstigen (Sentiere Marmot) ner till Montdauphin/Gillestre järnvägsstationen. Framme där konstaterar vi att tåget till Marseille avgår om en timme.

Både tomhet och glädje, mest glädje, känner vi efter att ha avslutat denna 12-dagars-vandring. Vi summerar vandringen med en massa superlativ och firar med ett glas öl innan tåget avgår mot Marseille. Dit kommer vi kl 20.30 och tar in på stadens sunkigaste hotell, men vi ska bara sova över för att i morgon åka vidare till Nice.