2010 – Korsika GR 20 från Calenzana till Castellu di Vergio .

Wikipediabilder

Guidebok: Ewa Hellström-Bodström Vandra på Korsika

Karta: Carte de Randonnè 4250 OT 1:25000 (via kartbutiken i Stockholm)

Observera att                              denna beskrivning av vandringen är summarisk och subjektiv och inte skall ses som en guide eller ledbeskrivning. Den har i stället formen av korta dagboksanteckningar.

Varför Korsika och GR 20?

Efter att ha vandrat några av de mest spektakulära vandringarna i bland annat Nepal och Alperna (ex. Everestleden, Annapurna Base Camp,  Tour of Monte Rosa, Tour of Matterhorn, Tour of Mont Blanc samt Chamonix – Zermatt i Alperna) kändes Gr 20 både utmanande och lockande. Den anses som en av Europas tuffaste vandringsleder. Vår ambition var att vandra c:a en vecka och då gå de första och svåraste delarna av denna vandring

1 augusti 2010

 Tåg från Osby till Köpenhamn där vi tar in på Hotel Nebo. Efter några timmars turistande på stan blir det tidigt sänggående för att kunna gå upp kl. 4.30.

2 augusti

 Planet till Nice lyfter 7.15. Anländer till Nice kl 10.00. Nice har åtskilliga gånger fungerat som utgångspunkt för våra vandringar i Alperna. Ofta har vi både utgått från och avslutat våra vandringsresor i Nice, som har en speciell plats i våra hjärtan.

Vi  tar buss in till järnvägsstationen där vi uppsöker turistinformationen. Fixar ett boende för kommande natt på Hotel Acanthe helt nära Massenatorget med gamla stan och Promenad Anglais några hundra meter bort. Ett toppenläge med andra ord. Pris 65 Euro för ett dubbelrum. Dagen i övrigt ägnas åt bad, promenad på stan och att köpa biljetter till Korsikafärjan. Pris för enkel till Calvi är för Bengt 35 E (rabatt för + 60) och för Sara 70 E.

Nice har många gånger varit vårt ”basläger” på väg till vandring i Italiens, Scheiwz och Frankrikes Alper. Denna gång är det färjan till Korsika som gäller.

3 augusti

 Snabb promenad till färjan som avgår 8.30. Vi fixar solstolar på det härliga soldäcket där vi sedan sitter i stort sett hela resan.  Åt medhavd frukost och lunch. Läste, solade och tittade på folk. Vid två tillfällen rusade alla passagerarna till relingen efter instruktioner från högtalaren på båten. Det var tumlare el. delfiner (?) som sprutade vatten. Kl 14.00 är vi framme i Calvi. Ägnar eftermiddagen åt att strosa i stan och att bada. Calvi är en stad som grundades av romarna på 100 talet f kr. Staden har en marina som inte går av för hackor (minst i klass med i Nice och Antibes). Det sägs också att Christoffer Columbus födelsehus finns i staden. Ett citadell från 1200-talet och en flera km långgrund sandstrand,  tillhör det som måste upplevas i staden. Vi uppskattade Calvi så mycket så att vi kom att avslutade vår vistelse på Korsika med fem dagar i staden. Kl 19.00 åker vi buss c:a 30 min. till Calenzana som är utgångspunkten för vår vandring. Medan Bengt fixar tältplats och uppsättning av detsamma så gör Sara middagen, pasta med tomatsås. Den tropiska natten i ett tält som vi var tvungna att sätta upp på hårt underlag i en lätt sluttning innebar en orolig sömn. Det blev inte bättre av att vi i vår iver att spara på vikten i våra ryggsäckar hade skippat liggunderlagen och bara tagit med oss vars ett sittunderlag att sova på .

4 augusti – etapp 1 Calenzana – Rif. Ortu di u Piobbu

 Upp strax efter kl. 5. Detta på grund av att vi ville undvika den värsta hettan och få så många timmars vandring som möjligt då det fortfarande var relativt svalt. Dock var det redan nu betydligt över 20 gr. Vi ville också undvika ev. åskoväder som ofta dyker upp under e m. En annan fördel med att komma relativt tidigt till Rifuge (hyttan) var att vi då hade större chans att få en sängplats inomhus och på så sätt slippa tälta.

Lagar frukost under stor trängsel i det gemensamma köket. Det blir te/neskaffe och surdegsmackor från brödet som vi alltid brukar baka och ha med oss på våra vandringar. Fyller vår termos med varmvatten som vi använder för vår kaffepaus i samband med vår andrafrukost efter några timmars vandring. Inget vatten finns att tillgå under dagens vandring så vi fyller våra vattenflaskor med nästan 4 liter vatten. Varmt redan när vi lämnar Calenzana ( 275 meter över havet) kl 6.15. Tur att vi går i skugga upp till Bocca à u Salti 1280 m. Uppåt hela tiden, det går åt mycket vatten. Därefter skog och sedan branta klippor, tidvis med vajrar. Kl 13.35 är vi framme vid Rifuge Ortu di Piobbu, 1550 m. Lätt regn sista delen. Härlig vandring! Småtufft och ”luftigt” på sina ställen. Efter” incheckning” (vi lyckades få vars en madrass i den gemensamma sovsalen i två plan) firar vi vår 37:e bröllopsdag med  öl och macka. Macka med lokala charkuterier och lokal ost. Satt perfekt bortsett från att vi i efterhand upptäckte att ölen (50 cl) var stark (6,5 %) och att vi nästan blev däckade av den. Till lunch lagade vi pasta och tomatsås. Vi hade två kg pasta och ett tiotal portioner pastasås i vårt ”skafferi” = ryggsäckar.

Efter någon timmes vandring är solen på väg upp. Vi kan fortfarande skymta Calvi och Medelhavet

Ett sterilt och kargt landskap möter oss

  5 augusti – etapp 2 Ortu di u Piobbu – Carrozzu

 Traditionell frukost genom köket på Rifuge, bröd, marmelad, the/kaffe. Till det en hembakad mjuk kaka med vanilj och torkad frukt.  Vi fick två extra bitar, dessutom tömde vi frukostbordet på allt kvarlämnat bröd. Vi stoppade i princip i oss så mycket vi orkade och lite till eftersom vi visste att dagen skulle bli krävande.

Vandringen påbörjade kl 7.00. Om denna dag kan följande sägas: Klättra, krypa, gå upp, gå ner, sten, sten, sten. Inte en meter på jämn mark på platten. En mycket tuff vandring med härligt väder, d v s strålade sol, fantastiska vyer. Dagen har innehållit passager av flera vackra ”bocca”. Ett par har vi använt som rast och fikaplats. Vidare har den inneburit vandring på klippkammar, på enorma stensluttningar och med kontakt med både bergväggar och avgrund. Det är som om leden söker efter de mest krävande och exponerade, men också vackraste, delarna av berget.

Enligt guideboken är etappen ”svår”.  Sara: ”Kan nog påstå att det är den tuffaste etappen jag någonsin gått under alla de år vi vandrat”. Framme kl 15.30 vid Rifuge Carrozzu. Belönar oss med mellanmål, the och citronbiskvier genom hyttans kök. Även denna natt får vi plats inomhus. Skönt!   

Vi har lämnat hyttan Ortu di u Piobbu – ett stenigt pass väntar oss.

 6 augusti – tredje etappen Carrozzu och Ascu Stagnu

Vaknar 4.55 av att folk i hyttan går upp och förbereder sig för dagens vandring. Kontinental frukost genom hyttans kök. Äter omåttligt av det vita brödet och marmeladen. Tryggt att veta att det finns surdegsbröd kvar för vår andra-frukost som vi brukar ta efter högst tre timmars vandring och till lunchen några timmar senare. Vatten dricker vi minst en gång per timma. Även denna dag måste vi bära med oss vatten för hela dagen. Ger oss i väg 6.15 och kommer efter 10 minuter till en svajig hängbro med knähögt staket 10 meter över åfåran. Enligt guideboken är det många som avbrutit sin vandring just här av någon anledning… Sedan bär det uppåt och vi når passet Bocca di a Muvrella efter drygt tre timmar. Stannar här en kort stund för andra-frukost. Fin utsikt över ett flertal toppar över 2000 m men också utsikt mot Medelhavet och Calvi. Det bär nu brant ner i klippig terräng för att sedan åter gå upp till Bocca di Stagnu, 2010 m. Har man otur kan det blåsa kallt och hårt här och till och med komma snö. Men vi har det soligt och ganska lugnt och kan ta en lunchpaus på detta pass innan den långa nedstigningen mot Ascu börjar. Den är mycket brant och innehåller flera trånga ”kaminer” där vi klättrar och ålar oss ner. Inte Saras favoritterräng precis. Under dagens och gårdagens vandring var det 98 % brant upp eller ner. Mer Via Ferrata och klättring (scrambling = kravla, klättra) än vandring. Efter en andra frukost når vi Ascu kl 13.45. Ascu är en liten skidort som under sommaren fungerar som hytta för bergsvandrare. Här finns möjligheter att proviantera från ett begränsat men ack så dyrt sortiment av matvaror. GR 20 går genom otillgänglig terräng och passerar bara undantagsvis genom bebodda områden. Ascu består i princip bara av några byggnader i anslutning till skidanläggningen men det finns bilväg dit.

Hängbro över Spasimatabäcken – ingen risk att möta yakar som i Nepal!

7 augusti- etapp 4  Ascu – Tighjettu

 Vi är lyckligt ovetande om vilka prövningar dagen kommer att föra med sig. I guideboken kunde vi läsa oss till att dagens etapp mellan Ascu Stagnu och Refuge de Tighjette var svår och lång och innehöll flera vajerpassager. Kartan visade på ett streckat parti som på franska kallas ”passagen dèlicat”. Vi hörde också andra vandrare prata om ”Cirqueten” med stor respekt (Cirque de la Solitude).

Vi beger oss iväg kl 6.15 d v s strax efter soluppgången. De första femton minuterna irrar vi omkring Ascu Stagnu innan vi hittar rätt stig. Vi hade förväntat oss att de flesta som bodde på ”vandrarhemmet” och flertalet av dem som tältade runt omkring anläggningen skulle bege sig iväg mot Rif. de Tighjette. Men så blev det inte. Det vara bara en handfull av de kanske hundratalet vandrare som hade övernattat på Ascu Stagnu som skulle gå vidare på GR 20. Vi antar att många nöjde sig med de första etapperna och återvände till civilisationen via bilvägen. Andra valde att göra en toppbestigning av Korsikas högsta berg Monte Cinto, 2706 m.

I övrigt började denna vandringsdag bra. Klart och soligt och en temperatur som inte översteg 30 gr. Då vi var över 2000 m var temperaturen 15 – 20 gr. Efter några timmars okomplicerad vandring når vi Bocca Tumasginesca. Här är det dags för oss och andra vandrare att rasta och fylla på depåerna med mat och vätska. Vi har nått den beryktade ”Cirqueten”.  Det är en ”gryta” omgiven av branta klippväggar med inslag av trånga passager, s k kaminer och skorstenar. Botten av grytan ligger kanske 400 meter ner och vi ska ner 200 m för att sedan ta oss upp lika många meter på andra sidan. Vi ser hur vandrare före oss ”firar” sig ner med hjälp av vajrar och fasta länkar i berget. Grytan upplevs (lite felaktigt)  som en vertikal avgrund där vissa delar är säkrade med länk, vajer och fasta stegar men andra måste passeras med hjälp av friklättring.

Innan vi börjar överlägger vi med varandra om vi ska fortsätta eller vända åter. Det som talar för att vi ska fortsätta är att vädret är bra, vi är omgivna av andra vandrare som inte verkar vara bättre alpinister än vi och vi känner oss i bra form. Under klättringen ner men också på väg upp på andra sidan grytan hade vi sällskap med ett franskt par där frun och Sara fann varandra i någon slags mental gemenskap.

När vi alla lyckats kravla, krypa, klättra till det hägrande passet Bocca Minuta, 2218 m gratulerade de varandra till den lyckade passagen men Sara sa ”aldrig mer” en sådan ”vandring” igen. Men hon sa också ”Jag vill inte ha den ogjord”. På You Tube finns ett antal klipp som visar hur förhållanden är på denna passage. Sök på Cirque de la Solitude.

På  Bocca  Minuta tar vi en lång lunchrast. Långt nere i dalen kan vi skymta Rif. de Tighjette. Efter två timmars klivande och kravlande över och omkring ett otal stenar i den långa branten når vi Tighjettehyttan kl 15.00.

Vid foten av Cintomassivet

Öppet och lättgånget c:a en timma från Ascu Stagnu

Snöfläckar och Medelhav samtidigt på denna vandring!

Stenig passage innan vi har kommit till Cirque de la Solitude

Det känns nästan som vi tar oss lodrätt ner i botten på kitteldalen ”Cirque de la Solitude”

Sara och denna kvinna (t.v.) stöttade och peppade varandra

Fingerborgsblomma (Digitalis) växer i en skreva i ”Cirqueten”

På väg upp ur kitteldalen

Nästan uppe!

Uppe!

Här har vi kommit upp ur ”Cirqueten” och har nått Bocca Minuta, 2218 m

Det räckte inte med ”Cirqueten” för denne spänstige vandrare – han besteg Bocca Minutas högsta topp medan vi rastade och fikade

Vi är på väg till rif. Tighjettu genom, som det känns, ett oändligt stenskavel 

Ett fågelbo,  pungmes  heter  fågeln

8 augusti  etapp 5 Tighjettu – Ciottulu à i Mori

 Vi unnar oss en sovmorgon vilket betyder att vi går upp kl 6.45. Lätt frukost med te/kaffe och gammalt torrt bröd som vi köpte för dyra pengar vid förra hyttan. Tar farväl av våra vandringskamrater från Frankrike som skulle ta en vilodag på hyttan. Dagens etapp är enligt guideboken lätt och kort och vi ställer in oss på en dag med lugn vandring med många pauser.

 Vi lämnar hyttan kl 8.20 och stannar redan kl 9 vid en hytta/fäbod, Bergerie du Vallone där vi köper lokalproducerad fårost. Vi gläds åt att det för första gången på denna vandring finns jämn och slät stig. Efter en behaglig första del av etappen kommer vi till en brantare uppstigning mot passet Bocca di Fuciale. Väl uppe på passet var det bara en kort stunds vandring på betesängar ovanför trädgränsen till rifuge Ciottulu á i Mori. Fint belägen hytta med fantastisk omgivning. Vi måste tälta eftersom det inte fanns plats i hyttan. Ett mindre gemensamt gasolkök finns mitt ute i terrängen där vi lagar vår middag, löksoppa och pasta med fårost.  Vi kommer i kontakt med en sportig fransman som med minimal packning avverkat två dagsetapper. Han vandrar också leden norrifrån och passerade alltså Cirque de la Solitude tidigt denna morgon. Han berättar att tre vandrare hade blivit evakuerade med helikopter från ”cirqueten”. De hade blivit rädda och paralyserade och varit oförmögna att ta sig därifrån.

På väg från rif. Tighjettu

Bilder från det lilla tältlägret vid rif. Ciottulu á i Mori

Vid Bergerie d´U Vallone

 9 augusti – etapp 6 (halva etappen) Ciottulu à Mori – Castellu de Vergio

Upp c:a 6.15 efter en bra natt i tält med liggunderlag som vi lånade av rifugen. Äter frukost  där också. Vi tar det riktigt lugnt och börjar vandra först kl 8.15. Stigen är stenig men går den första timmen relativt plant över det böljande bergslandskapet.

Under hela dagen var det flödande sol och mycket lättgånget.  Vi passerade betande djur, får och nötkreatur samt någon fäbod men liksom tidigare dagar ingen bebyggelse. Eftersom detta kom att bli vår sista vandringsdag tar vi det extremt lugnt och tar alla tillfällen att stanna för en paus och njuta. Vi planerade att gå till Castellu de Vergio eftersom det är möjligt att ta sig därifrån med buss. Nästa tillfälle att återgå till civilisationen kommer inte förrän flera dagsmarscher bort och vi vill ha tillfälle att utforska ön också innan vi återvänder till Nice.

Behaglig vandring på väg till Castello de Vergio

Lätt vandring  från Refuge de Ciottulu – det känns som om det är första gången på sex dagar som vi kan kosta på oss att höja blicken utan att snubbla på stenar

Efter ett par timmars vandring kommer vi till floden Gola som omges av vackra ängar. På ett ställe hade det bildats en lite större vattensamling i floden och där träffade vi en fransk familj som badade i det iskalla smältvattnet. Det såg lockande ut så vi tog också ett dopp.

Vi tar gott om tid på oss för svalkande bad i Golos bassänger och för långlunch

När vi kom fram till skidanläggningen Castello di Vergio, kl 12.55 har vi tur. Den lilla butiken stänger för siesta kl 13.00. Vi hinner handla mat och dryck som vi avnjuter i solen innan vi kl 15.00 tar en lokalbuss till Corti där vi är framme kl 17.00. Tur att det finns skickliga chaufförer på de smala och slingrande serpentinvägarna.

Vi uppsöker turistinformationen som givetvis ligger i stans city inte långt från kyrkan och torget. Vi får tips om ett boende och traskar dit och checkar in. Dusch och lite handtvätt av det mest nedsmutsade i klädväg och sedan ut på stan igen. Vi firar vår vandring med en stor ”Pietra”, det goda lokala ölet och en pizza.

Ett stort äventyr är över. Vi har verkligen tänjt på gränserna. Tuffare och hårdare vandring än väntat. Nu väntar sol, bad och sightseeing.

Vi stannar ytterligare en vecka på Korsika. Nästkommande dag åker vi tåg till Bastia där vi hittar ett bra boende mitt i stan. Dagen ägnar vi i övrigt åt att utforska staden till fots och att bada på en beach som inte ligger så långt från city.

Efter ett dygn i Bastia fortsätter vi till Calvi där vi får problem att hitta boende. Det är högsäsong och Calvi  är en stad som innehar det mesta i turistväg. Historiska platser, vacker stadskärna nära hamnen, en flera km lång beach helt nära staden, en fantastisk marina och en omgivning med böljande landskap lämpad för dagsvandringar men inget boende enligt turistbyrån. Efter lite tjat från vår sida blev vi hänvisade till en enstjärnig camping i utankanten av staden. Vi gick dit och fick ett positivt bemötande och blev anvisade några kvadratmeter där vi kunde ställa vårt lilla tält. Helt o k för oss som bara använde campingen för övernattning och en dusch och en snabbfrukost innan vi begav oss iväg på olika aktiviteter för dagen. Praktiskt och billigt för oss. Fem nätter där kostade inte mer än vad vi brukar betala för att dubbelrum på hotell i Frankrike (c:a 70 euro).

I vårt Hillebergs Nallo

Dagsvandring utanför Calvi

Hibiskusblomning på en gata i utkanten av Calvi

Tankar om packning: Vi följer strikt en packningslista som vi använder oss av vid alla våra vandringar. Vi brukar hamna på totalt c:a 25 kilo för oss båda. Allt vi behöver för 2 – 3 veckor vistelse under och efter vandringen finns med i våra ryggsäckar. Vikten varierar bland annat på hur mycket vätska vi tvingas bära med oss och tillgången till proviant under vandringen. Vi har oftast med oss bröd (första veckan i form av hembakad surdegslimpa), mysli (nötter, russin), Vitargo (energipulver för energidryck ) och neskaffe så att vi säkrar upp lunchmaten och mellanmålen under en dagsvandring. Finns hytter eller byar med tillgång till proviant jämte vandringsleden så har vi mindre mängder lunchmat/nödproviant med oss. Denna vandring krävde inte bara lunchproviant utan också att vi bar med oss livsmedel för flera dagars vandring. Dessutom måste vi ha med oss tält, sovsäck och viss köksutrustning. För att inte hamna för högt kilomässigt i vår packning var vi tvungna att göra ingrepp i vår packningslista. Ex:

Två par strumpor, kalsonger/trosor (handtvätt varje kväll).

Liten tandborste med en pytteliten tandkrämstub.  

Ultralätta skor som komplement till vandringskängorna. Typ Foppatofflor

Reservskoband kan också användas till tvättsnöre

Duschkräm och  solskyddsolja i små specialförpackningar för en veckans förbrukning.

Inga vantar och mössa – om det blev för kallt på något högt pass blev det strumpa på händerna och snusnäsduken (som skyddade huvudet mot solen) som blev mössa.

Inte hela guideboken i packningen utan bara kopior på de sidor som vi behövde.

Sol, sten och vatten är tre element i GR 20