Varför Ligurien: Sommaren  2018 vandrade vi till Menton vid gränsen mellan Frankrike/Italien på GR 52. Vi sökte en naturlig fortsättning österut och fann då Alta Via dei Monti Liguri (AV). AV startar i Ventimiglia. Leden består av 23 etapper  (44 etapper enligt ledens officiella hemsida) med start i Ventimiglia och slut i Cerpana. Vår avsikt var att vandra 9 av 23 etapper (de s k Alpetapperna) men vi förkortade vandringen till de fem första.

Med tanke på att vi i år är i snitt är 70 år sökte vi också en vandring med mer måttlig kupering än vad vi genomfört tidigare år!

Guidebok:  Ligurischer Höhenweg Alta Via dei Monti Liguri av Sebastian Thomas (Conrad Stein Verlag). Obs guideboken är tyskspråkig och från 2012!

Kartor: Vi beställde kartor från Club Alpino Italiano (CAI) och använde Carta dei sentieri 1:50 000 – La Provincia di Imperia

Ryggsäcksmenyn – Saras förberedelser för en veckas självförsörjning  –  En resa börjar med förberedelser! Under våren och försommaren har jag mest friluftsmat i mitt sinne. Att komponera menyer, tänka ut och införskaffa ingredienser genom inköp hos vår lokala handlare och allra helst att gå ut i vår trädgård och skörda grönsaker upptar mycket av min tid.

Under våra vandringar äter vi omväxlande egentorkad mat eller på rifugios. Den egentorkade maten är i stort sett vegetarisk.Jag har inte helt kommit över ”nojan” att egentorkad animalisk mat kan bli dålig.

För att orka med långa tuffa vandringsdagar så startar vi alltid tidigt på morgonen med en rejäl portion rågflinggröt med honung. Under den första veckan tar vi även en smörgås av medhavt bröd från Urshults bagaren eftersom detta bröd håller bra och inte innehåller konserveringsmedel (vi är inte sponsrade av bagaren men de är väl värda att nämnas). Resterande dagar blir det knäckebröd alternativt inköpt bröd om det har getts möjlighet att handla.

Ungefär en gång/timma stannar vi till för att dricka, viktigt även om man inte känner sig törstig.

Vid lunchtid blir det gärna varma koppen, bröd och kaffe.

Är det en riktigt jobbig dag då det går åt mycket kalorier kan det bli pannkakor med lite sylt alternativt med torkad frukt.

Egentorkade ägg, mjölkpulver, mjöl och salt har vi packat i plastpåsar . Enkelt och behändigt, bara att vispa i vatten, låta stå en stund och sedan steka. Steker gör vi i ghee.(skirat indiskt smör som är hållbart även i rumstemperatur, kan även bres på brödet.)

Lite eftermiddagsfika är aldrig fel, en kopp kaffe med tilltugg i form av bröd dessutom gärna lite torkad frukt, mango, hemtorkade egenodlade äpplen och jordgubbar.

Direkt vi stannar på eftermiddagen för att slå läger så lägger vi dagens middag i blöt.

Inför vandringen har jag först snabbt förvällt och sedan torkat purjolök, morötter, broccoli, förpackat i påsar, lagom till en måltid. Grönsakerna kompletteras med pasta och kryddor till en smaklig gryta. Har även torkat grönmögelost och oliver.  Är inte helt nöjd med den torkade ädelosten då den tappade mycket i smak.  Ost, oliver, mjölkpulver, mjöl och kryddor får samsas i en påse tills det är dags att tillaga en pastasås.

För att inte bli helt utan proteiner så kompletterar vi ofta måltiden med torkad rökt korv. Gjorde även en sojafärssås med massor av goda kryddor och grönsaker, såsen torkades i varmluftsugn, smakade bra till pasta.

Övrigt: Vi visste att delar av Ligurien drabbades av ett oväder förra hösten. Det medförde att vissa delar av leden hade en alternativ sträckning. Denna framgick (dock bara delvis) av de kartor vi skaffat via CAI.

             4/8 Ventimiglia till Rifugio ”Alta Via”

Uppladdning inför vandringen på en camping i Ventimiglia

Så vackert, så brutalt, så hett!

Efter grötfrukost kl. 6 drar vi iväg från Ventimiglias camping vid 7 snåret. En transportsträcka genom staden sedan brant uppför. 14 km väntar oss idag med 800 meter upp och 400 ner. Låter överkomligt men 30 gr värme och full packning (bl a 5 kg i vår matpåse = mat för en vecka och 3 plus 3 liter vatten = cirka 30 kg tillsammans) känns i början innan vi hunnit bli ”vän” med vår ryggsäck.

Asfaltbelagda gator övergår efter en stund i grusvägar och stigar

Naturen är karg och emellanåt ogästvänlig men tydligen är marken mycket bördig om växtligheten bara får vatten. Vi ser idag vinodlingar (ursäkta – vi fyllde på vårt vattenförråd vid en kran jämte ett fält med vinplantor!) äppelodling, fikonträd, tomat och citronodlingar och massor av blommor. Vi möter få vandrare och byarna vi passerar känns avfolkade. Vi ser inget av den ”agroturism” som denna led skulle befrämja.

Den växt vi såg mest av var rosmarin (t v). Så mycket att luften kändes mättad av doften från denna kryddväxt

Inte många meter av dagens etapp gick på slätt underlag.  Behållningen var utsikten söderut mot Medelhavet och alla väldoftande rosmarin buskar längs stigen

För att komma till Rif. Alta Via måste vi avvika från den ordinarie AV-leden

                                                          4/8 Rif. Alta Via till Rif. Gola di Gouta

Vi är förvarande om obefintlig tillgång på dricksvatten under den 20 km långa etappen med 880 m upp och 180 m ner. Vi säkrade upp med fem liter totalt plus en termos med kaffevatten. Början på dagens vandring gick på en flera km lång ”slakmota” som i början var en anslutningsväg innan vi kom in på den ordinarie AV-leden.

Skog och svalkande skugga när vi lämnat vin- och fruktodlingarna

Underlaget för dagen var i början grusväg. Märkningen av leden var AV i rött och vitt och den var nästan alltid ok såhär långt. Varje km fanns en km-skylt som också underlättade orienteringen. Viss förvirring uppstod när vandringsleden och MTB-leden hade olika sträckning. Leden var nämligen skapad både för vandrare och cyklister. Under dagen mötte vi ett fåtal vandrare och några MTB-cyklister. En av vandrarna , som vi bekantade oss med, var en ung italienare som skulle gå hela vägen till Santiago di Compostella via bland annat leden GR 51, som också kallas Medelhavets balkong.

Denna typ av skyltning var ofta mer förvirrande än informativ. Skyltarna var inte sällan genomruttna och angav riktningen till bergspass och toppar som inte fanns angivna på vår karta eller i guideboken.

Vi gick långa stycken på gränsen mellan Frankrike och Italien. Dessa gränsstenar förekom frekvent

Vi passerade en mängd försvarsanläggningar från främst första världskriget

Denna dag är vår 46:e bröllopsdag och den firar vi på kvällen på Ristorante Albergo Gola di Gouta. Vi avstår från ”ryggsäcksskafferiet” och avnjuter i stället en fyrrättersmiddag på hyttans utmärkta restaurang:  Bruschetta med hackade tomater, lök, persilja och lite olja, pizzabit och en alldeles underbar squashbiff, därefter en rejäl bit lasagne, till huvudrätt köttgryta med ratatouille, ett väl moget päron och en stort stycke ost avrundade måltiden. Allt smakade fantastiskt utom varmrätten som bestod av getkött. Vårt tält var granne med hagen där de ännu inte uppätna små getterna huserade!

5/8 Gola di Gouta till Rifugio Allavena

Vi bunkrar upp med 4 x 1,5 liter flaskvatten. Konstigt nog var kranvattnet på Gola di Gouta inte drickbart

Fördelat på våra flaskor såg dricksvattenförrådet ut såhär när vi startar dagens etapp

Under dagen går vi genom växlande natur. Körvägar genom lövskog, branta stigar upp och ner för två bergspass, stigar över alpängar och stigar runt exponerade bergssidor med fasta vajrar. Tyvärr känns det som underhållet av leden försämras för varje dag. Glest med AV-markeringar främst vid stigdelningar och bergshytter som står angivna i guideboken visar sig vara nedlagda. Dagens upp (900 m) och ner (650 m) och längd (16 km) utökades när vi förgäves gick till Rifugio Grai (visade sig vara stängd). Istället måste vi avvika från leden och gå brant ner nästan 500 höjdmeter till Rifugio Allavena.

Ofta är det torrt och avbränt så här års men prunkande grönska omgav oss på många bergsängar. Vattenpölar på vägar och stigar tyder på att det kommit skyfall på sistone

Fårskötsel med en av få bosättningar och krigsruiner

  En av få ”luftiga passager”

Under dagen var vi uppe på flera ”collar”, som högst c:a 1900 m. Grusvägen övergick då till stenig stig eller branta klipphällar

Även denna vandringsdag kunde vi emellanåt skymta Medelhavet söderut samtidigt som landskapet blir allt mer Alpint.

Ändå: Härlig och emellanåt karg bergsmiljö tidvis med utsikt över Medelhavet men också över mindre snöfläckar på bergens norrsidor!

Dagens strapatser kräver ett stort intag av kolhydrater. Därför passar pannkakor med sylt perfekt som middagsmat.

6/8 Rifugio Allavena till Rifugio Terza – upp på Liguriens tak!

Den branta stig som ledde till Rif. Allavena och som avslutade gårdagens vandring måste vi nu gå åt motsatta hållet innan vi efter en timme når upp till jeepvägen där vi åter är på AV

Dagens etapp (18 km, 1150 m upp och 630 m ner) går efter den första branta uppgången fler km på lättgången jeepväg. Målet för dagen skulle vara Rif. San Remo men vi fick av mötande vandrare besked om att den hyttan var nerlagd. Istället var det  Rif. Terza som gällde.

Dryg, mödosam och brant vandring upp till Monte Saccarello, 2200 m (med en frälsarstaty på toppen). Belöningen var en härlig utsikt över dalar i tre väderstreck!

Monte Saccarello var en av vandringens höjdpunkter. Tyvärr hann vi inte njuta av utsikten från bergets topp mer än kortvarit. Moln och dimma vällde in över berget så vi valde att gå vidare mot Rif. Terza (CAI_hytta) som bara låg en halvtimme bort.

På dagens vandring hörde och såg vi murmeldjur. Annars märkte vi inte av Liguriens djurliv bortsett från en del småfåglar.

7/8 Rif. Terza till Colle di Nava

För att inte tulla för mycket på vårt ”ryggsäcksskafferi” väljer vi att äta middag på hyttan, Rif. Terza. En god och vällagad måltid som bestod av en rejäl tallrik med olika charkuterier, ostar och bröd, därefter en jättetallrik gnochi och pesto, huvudrätt strimlad biff med ratatouille, måltiden avrundades med pannacotta och blåbär. Vi unnar oss också en övernattning på hyttan och får tillfälle att vädra och torka vårt Chateau Hilleberg och ladda telefoner och solcellsladdaren. Denna vitala pryl (solcellsladdaren) var ett nyköp inför denna vandring men blev en besvikelse. Dag efter dag hängde den på ryggsäcken i flödande sol utan att den tillgodogjorde sig energi som solen frikostigt erbjöd. Fulladdad efter en kort stund med två hål i väggen men bara en markering (av fem) efter en lång dag i solen!

Det kändes både lyxigt och välförtjänt med en övernattning med halvpension på Rif. Terza. Stort ”cred” till kocken som tillagade en fyrarätters middag av hög italiensk klass.

Lättgånget på balkongstig den första timmen efter Rif. Terza

19 km idag men relativt ”snäll” höjdprofil.  Upp bara 230 och nedåt 1380 m.

Km skyltning var den markering som var pålitligast

Vi är på väg ner i dalen på en stig som emellanåt är helt igenväxt

Efter denna skylt upphörda all markering under 4 – 5 km

Med hjälp av kartan kom vi ändå fram till Colle di San Bernardo. Innan vi nådde byn passerade vi en sträckning där ovädret förra hösten hade spolat bort vägen.

Efter den lila byn Colle di San Bernardo följde vi en stig som till och från korsade en bilväg. Efter någon timme var vi framme i Colle di Nava.

Utemuseum, första världskriget, i Colle di Nava

Egen uteplats fick vi på campingen i Colle di Nava!

                                                               8/8 Vilodag i Colle di Nava

Efter fem långa vandringsdagar bestämmer vi oss för en vilodag i den lilla byn Colle di Nava. Att utforska  Nava går fort. Den består av ett par campingplatser, några baren, en butik och ett hotell. Den ligger strategiskt vid bilvägen mellan provinshuvudstaden Imperia  (c:a 45 km) i söder och storstaden Turin 100 km norrut.

Några vandrare ser vi inte till förutom ett gäng som ska göra dagsvandring från hotellet. En stor del av dagen ägnar vi åt att leta efter röd vit markering (som verkar leda till allt och inget) och AV-markeringar.  Efter mycket sökande och frågande hittar vi den förmodade AV-leden (dock utan AV-markeringar).

Colle di Nava ligger i en dalgång omgiven av skogsbeklädda bergssluttningar. Det är lätt att inse att dessa trakter drabbades hårt av ”Italiens Gudrun” 2018

                                                          9/8 Colle di Nava till …………………………

Iväg från campingen strax före sju. Vi följer den igår väl rekognoserade vägen/stigen ut från Colle di Nava. En bit in i skogen ser vi hoppfulla AV-markeringar och dessutom 73 km skylten (från Ventimiglia räknat).  Med alla avvikelser till och från hytterna (som oftast inte låg vid AV-leden) har vi  avverkat ett 90-tal km.

På den allt mer oframkomliga stigen får vi snart dåliga vibrationer. Under en lång stund kliver vi över, under och emellan nedfallna träd. Också vida svängar utanför den röd/vit markerade stigen försökte vi med.  Ju längre vi pressar oss fram och uppåt på stigen ju större trädkaos möter vi. Vi inser snart att det inte är framkomligt utan direkt farligt så vi bestämmer oss för att vända och ta oss ner till byn.

Eftersom vi inte litade på att leden var i gångbart skick längre fram var det ett lätt beslut att avbryta här. Vi visste att AV-leden var stormskadat längre fram och vi hade också alternativa stigar inritade på våra kartor men trenden var uppenbar för oss: Ju längre vi kom på AV ju sämre var skicket på leden!

Beslutet underlättades av att vi haft en fantastisk vandringsvecka som innehöll det mesta som vi hoppades få uppleva. Nu väntade nya äventyr:

Promenader på en timme eller längre som vi gjorde efter att ha Lämnat Ligurien och AV (Alta Via):

– Vattennära promenad i Imperia

– Följa floden i Sospel

– Runt sjö och flod i Breil sur Roya

– Från Italiens gräns via Menton (Frankrike) till Monte Carlo

– Nietzsches stig – från Eze sur Mare till Eze Village tur och retur

När vi kom till Imperia övergår vi från vandring till promenad. Vi följer strandlinjen förbi marinan, flera badplatser och strandnära restauranger och barer på vår väg till campingen i västra delen av staden.

Vårt ”Chateau Hilleberg” platsade väl på den lilla gemytliga campingen i Imperia, Camping Eucalyptus.

Tips på promenad i Imperia:

Gå strandnära på västra sidan av floden som delar staden. Du kommer då i kontakt med marina och badplatser (kolla noga vilka som är ”public”) och ett rikt utbud av cafeer, barer och restauranger.  Gör en avstickare ut på piren som är halvannan km lång.  Porto Maurizio, gamla staden,  ligger på en kulle norr om promenadstråket. Många trappsteg men värt mödan.

Promenader i närheten av Nice:

Med tåg från Nice är det lätt att åka längs Frankrikes och Italiens kustband både österut och västerut.  Som framgår av skissen över lokaltåg går det utmärkt att åka till näraliggande bergsbyar. Sospel, som du når på en knapp timme från Nice, har blivit en av våra favoriter.

GR 52 passerar Sospel men den som föredrar kortare promenader kan välja att följa floden La Bèvèra som rinner igenom byn. Följ den antingen österut eller västerut för promenader på max en timme.

Med hjälp av kartan IGN 3742OT och skyltade/markerade leder går det att utgå från centrala Sospel och göra kortare eller längre promenader åt skilda väderstreck.

En större utmaning är att vandra GR 52 till Menton/Garavan. 1170 meter upp och 1520 ner. Ett svettigt endagsprojekt!

Interiör från kyrkan i Sospel

Le Pont Vieux – Bron över floden La Bèvèra och det medeltida tullhuset

Lättsam promenad längs floden La Bévèra i Sospel

Brel sur Roya (vid floden Roya) når du på en kvart med tåg från Sospel. 

Floden Roya flyter genom staden och bildar en liten sjö som lämpar sig för en rundvandring. En 1700- tals kyrka och ett kapell (som används till konstutställning) finns vid stadens lilla torg.

Promenad från Italien (nästan) via Frankrike till Monte Carlo

Att gå strandnära har en speciell tjusning. Att det är Medelhavets strand och att platsen är där tre länder möts gör inte saken sämre. Vi valde att åka från Nice till Menton (hade vi fortsatt några minuter österut till stationen Menton/Garavan hade denna halvdagspromenad innefattat några steg även i Italien).

Start med förmiddagskaffe i Menton – Gränsen till Italien ligger bara någon km österut nära Garavan, där vi förra året nådde Medelhavet vid vår vandring på GR 52

Vi följer strandpromenaden ut ur Menton

Gammalt och nytt möts när vi promenerar ut vid den gamla stadsporten i Menton. Udden Cap Martin nästa!

Sentier littoral = stig vid strandlinjen – alltså bara ett par timmars promenad till Monte Carlo

Fortsatt lätt promenad runt Cap Martin

Vi ser Roquebrune och Monte Carlo tvärs över viken. I Roquebrune passerade vi en staty av Josephine Baker. Se Wikipedia:

På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset ”Les Milandes” i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.

Framme i Monte Carlo! Efter ett dopp åker vi härifrån med tåg tillbaka till Nice

Eze – promenad på Nietzsches stig

Från Nice kommer vi med tåg till Eze sur Mer på en halvtimme

Framme i Eze sur Mer lämnar vi stationen och passerar den livligt trafikerade vägen. Till höger finns tydlig skyltning som visar var  Nietzsches stig  börjar – Chemin de Nietzsche

Men vem var Friedrich Nietzsche, 1844 – 1900? Tysk filosof som kanske är mest känd för verket ”Sålunda talade Zarathustra” och för begreppet ”Övermänniska”. Han vistades under 1880-talet en längre tid i Medelhavsområdet bland annat i Eze.

Vägen (så småningom stig) går brant uppåt under två km och knappt 500 höjdmeter. Något mitt emellan högklackat och. vandringskängor är lämpligt att ha på fötterna (Gärna sandaler eller joggingskor) under den 60 – 90 minuter långa promenaden. Viktigast är att ge sig tid att vända blicken bakåt mot Medelhavet!

Ju högre upp ju bättre panoramautsikt över Cote d`Azur – en vattenflaska är det enda du behöver bära med dig under högsommaren

Väl uppe i den medeltida byn Eze Village möttes vi av trängsel på gator och gränder och av ohejdad kommers (bland annat ett berömt parfymeri). De flesta turister hade bussats upp till Eze eller åkt bil.

 Bara ett fåtal hade gått stigen upp till Eze och ännu färre valde som vi att gå stigen även tillbaka

Efter 45 minuter är vi tillbaka vid stationen och använder väntan på tåget till ett dopp i Medelhavet

Under tre veckor på Franska och Italienska Rivieran (och Liguriens berg) hann vi med både en knapp veckas bergsvandring och flera (ofta vattennära) promenader. Maten var viktig för oss och de kulinariska höjdpunkterna var ett par middagar på Liguriska bergshytter. Men inte långt efter kom egentorkad mat tillagat på vårt lilla Primuskök gärna med ett glas gott lokal vin