Varför Tour of Matterhorn?
Flera gånger har vi vandrat i denna region. Redan 1999 gick vi Chamonix – Zermatt och avverkade då sträckan från Arolla till Zermatt via S:t Niklaus. Vi har också tidigare gått Europaweg Grächen – Zermatt både norrifrån (2002) och söderifrån (2006). Över Theudulpasset hade vi också vandrat såväl från den italienska sidan (2002) som från schweiziska sidan (2006).
Detta år ville vi sluta cirkeln genom att vandra från Arolla till Cervinia.
Karta: Breul – Cervinia – Zermatt Kompass 87 1:50 000
Guidebok: Tour of the Matterhorn, Cicerone av Hillary Sharp

7 juli Osby – Köpenhamn – Geneve – Arolla

Tidig frukost hemma i Osby. 4.15 med bil till Hässleholm. Tack för skjuts vår snälle granne. Tåget från Hässleholm 5.42 till Kastrup. På Kastrup en stund i solen med medhavt kaffe. Kl nio lyfter flyget till Geneve där vi landar efter c:a två timmar.
Vi går till den näraliggande järnvägsstationen och löser biljett till Sion. På tåget träffade vi på två danskar som skulle till Zermatt för klättring och vandring. Framme i Sion kl 13.50, buss till Arolla kl 14. I Les Hauderes gör bussen ett stopp, den skulle fortsätta 15.25! Rätt som det är ser vi bussen försvinna, det visade sig att den skulle göra en avstickare till La Sage. Väntetiden använder vi till att dricka kaffe – gott och värmande i det kylslagna vädret. Kl 15.25 åker vi igen och 15.50 är vi framme i Arolla. Det regnar. Går in på turistinformationen som är av ”gör det själv” principen. Fixar boende, middag och frukost för 77 CHF per person på Hotell Glacier.
För att gå över Arollaglaciären, som väntar redan i morgon, var vi inställda på att hyra en bergsguide för säkerhetens skull. Vi går till den lokale sporthandlaren för att få råd och vägledning i ärendet! Eftersom väderutsikterna är bra och snöförhållanden på glaciären är gynnsamma (ingen nysnö som döljer glaciärsprickorna) får vi rådet att köpa ett klätterrep, samt att använda de kraftiga isbroddar vi har med oss.
Därefter studie av karta och guidebok på hotellets uteplats.

På plats i Arolla blickar vi förväntansfullt upp mot bergen

Blomsterprakt i Arolla

8 juli Arolla – Rifugio Collon-Nacamuli

Upp tidigt, bra frukost. Som vanligt äter vi mer än vi egentligen orkar. Vi proppar i oss i förebyggande syfte. Kl. 8 lämnar vi Arolla. Nu börjar äventyret! Ganska många vandrare på leden den första stunden. En del går samma led som vi, andra ska göra dagsvandringar till olika hytter. Ett gäng ungdomar, c:a 30 personer, går samma väg som vi ett par timmar. Leden går stadigt uppåt, på vissa ställen finns fasta vajrar till hjälp. Vädret är härligt, strålande sol och klarblå himmel. Efter två timmar var vi vid foten av glaciären. Själva glaciärvandringen gick mycket bra med hjälp av broddar, stavar och rep. Leden är tämligen lätt att hitta. På glaciären finns det pinnar och tripoder som visar vägen. Uppåt, uppåt men inte svårgånget till Col de Colon, 3087 m. Därefter kraftigt nedåt först med fortsatt snö och is sedan barmark med sten till Rif. Collon–Nacamuli, 2818 m dit vi kommer kl 14.45. Stigen dit var tuff. Brant ner genom snötäcken, morän och stenkross. Belöningen är att sitta utanför hyttan i solen och titta på utsikten som är den mest högalpina vi har upplevt. Fram till middagen kl. 19 sköter vi om våra kroppar genom tvätt i iskallt vatten, skölja upp strumpor och underkläder och att se över ryggsäck och skor inför morgondagen.
Kl 19 – fyrarätters middag med italiensk husmanskost. Bara fem gäster finns på hyttan denna natt.

Äntligen på väg – den första stunden blir det vandring på mindre bilväg

Det ser utmanande ut

Bas Glacier d`Arolla/Glacier du Mont Collon

Vi vandrar inbundna i nyinköpt rep

Vi hade fått betryggande besked i Arolla. Eventuella glaciärsprickor var väl synliga. De var inte gömda under nysnö eller snöbryggor

Det kändes ändå lite kusligt att kliva över avgrundsdjupa sprickor

Dags att knyta kängorna innan nästa pass, Col Collon 3087 m, ska passeras

Col Collon 3087 m

Vi har passerat Col Collon, 3087 m och närmar oss rif. Collon-Nacamuli

Högalpint panorama från rif. Collon-Nacamuli

Kort tagna från rif. Collon-Nacamuli

På kvällen fick vi besök av stenbocken (Ibex)

9 juli Rifugio Collon-Nacamuli – Rifugio Peruccah Vuillermoz

Upp 6.45 – frukost med the, kaffe, bröd och juice. Betalade 88 Euro totalt för mat och logi.
Vandringen går stadigt nedåt från 2818 m till 2005 m på Prarayer. Varierad vandring hit, fina stigar och vackra blomsträngar . Ser alpgetter och murmeldjur. Möter bara ett fåtal vandrare. Vi kommer fram till Rifugio Prarayer kl. 10.15. Där fikade vi med macka och kaffe. Fin utsikt över sjön Lago di Place Moulin. Mycket fint och välhållet ställe.
Vandrar vidare! Fortfarande vackra blomsterängar med snöbollar, krollilja, orkidéer, gentiana och många fler. Efter en stund går det stadigt uppåt och leden övergår till att bli allt mer stenig. Sista biten fram till Col de Valcournera (3066 m) var det ”ferrataklättring” (via Ferrata), fasta kedjor, vajrar och fasta steg i berget. ”Its a bit of a slog to reach the Col de Valcournera” står det i guideboken och nog är det ett drygt knogande alltid!
På vägen upp blev vi vittne till ett familjedrama i miniatyr. Ett par, man och kvinna, var på väg upp till passet. På vandringen mot passet var de inom syn- och hörhåll för oss. De var dåligt utrustade och kvinnan hamnade mer och mer på efterkälken till mannens stora irritation. Deras ”dialog” var både tragisk och pinsam!
Efter en kort paus uppe på passet, där det blåste kraftigt, var det dags att gå ner på andra sidan.
I början hade vi hjälp och stöd av fasta rep. Därefter kom våra isbroddar väl till pass. Brant nerför ett snö- och isfält i en km innan vi kom till fastare mark. Det var ruskigt brant men spännande! Efter att snötäcket tog slut hade vi bara en kort stunds vandring fram till rif. Perucca-Vuillermoz, 2910 m, dit vi anländer kl 16.15. Väl framme vid hyttan fortsätter solen att flöda.
Mycket god middag. Vi sitter tillsammans med ett ungt schweiziskt par som går samma sträcka som vi. Vi utbyter mailadresser. De lovar tipsa oss om bra vandring i Bernese Alps. Vi bjöd in till låglandsvandring i Skåne!
Gästboken är från 2004. Vi hittade inga svenskar men det betyder ju inte att vi är de enda från vårt land på denna led, det hör inte till vanligheten att svenskar vandrar här och leden ligger inte vid allfartsvägen.

Vi har lämnat rif. Collon Nacamuli (uppe till vänster)

På väg till Prarayer, en hytta där vi stannade till för en förmiddagsfika

Stigen går brant uppåt bland lösa stenar

Vi passerar några branta passager där vi får stöd av fasta steg och länkar

Alpgemsrot

Colle di Valcournera, 3066 m, är inom räckhåll

Håll i en stund till så får du vila på ”colen”

Så här såg det ut andra (östra) sidan av Colle di Valcournera

Lättade och glada över att vara uppe på ”Collen”

Vi har tagit oss ner för det branta snöfältet efter Colle di Valcournera-passet

Äntligen på fast och slät mark!

10 juli Rifugio Peruccah Vuillermoz – Breul/Cervinia

Upp klockan sex. Frukost så tidigt som möjligt. Det kan variera på hytterna men ju mer högalpint ju tidigare frukost är vår erfarenhet. Här äter vi kl 6.30 och kan lämna hyttan strax efter sju.
Vandringen går nedåt över snö, is, sten, stigar, blomsterängar och broar. Efter en kort stund går vi förbi Bivouac Manenti, 2806 m.
Vi ser många smaragdgröna sjöar och någon kraftverksdamm. Mycket blommor! Vilka vyer! Vilket väder! Vi delar vår glädje med en äldre italiensk man som vi möter just som vi viker av åt sydöst och kan blicka ut över Matterhorns mäktiga sydmassiv men också mot Monte Rosa, Breithorn m fl 4000 m toppar. Det blir en lång paus på blomsterängen för att få tid att njuta. Vi vill bara att tiden ska stå stilla! Efter fika och fotograferande fortsätter vi på ett lättgånget underlag till Breul-Cervinia (2006 m). Staden har inte blivit vackrare sedan senast (massor med fula turistkomplex!). Vi hittar en liten livsmedelsbutik strax innan den ska stänga för siesta. Lunchen intar vi på en bänk på stan. Tar sedan bussen till Aosta och tåget vidare till Turin. Allt flyter på perfekt med lagom långa väntetider. I Turin checkar vi in på hotell Monte Vecchio. Enkelt, central, gästvänligt och prisvärt. Efter två dagar i Turin reser vi vidare till Nice för en andra vandring denna sommar (GR 5 – S:t Etienne de Tiée – Nice).

Tidig morgon nära Bivouac Manenti

Stigen runt hörnet – sedan hoppas vi se Matterhorn

Matterhorn och Theodulpasset i stigens förlängning, härlig vandring väntar oss till Breul/Cervinia

Nu möter vi fler vandrare är vi gjort de senaste dagarna

Matterhorns sydvägg

Kyrkan i Breul/Cervinia med Matterhorn i bakgrunden, härifrån bär det vidare med buss och tåg till Turin