0 meter över havet  Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m

1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.

Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal.  Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta  bergspass.  Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen.  Tillsammans bar vi cirka 30 kg.

Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.

GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger.  Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.

”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.

Från: https://www.gr-infos.com/en/gr52.htm

Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press

Kartor:  IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT

Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.

Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna  ”ryggsäcksskafferi”.  Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.

Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.

Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.

Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.

Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”.  Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.

Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”.  Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.

                                              2018 – 08 – 08

Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss  från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.

Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.

I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden

Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.

Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.

Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.

Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.

                                                                       2018-08 – 09

Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.

Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme.  Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.

Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.

På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).

Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour

Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.

Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter  gäller vid överträdelse av:

• Eldningsförbudet
• Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
• Nedskräpning

Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon

I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter.  Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.

Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.

                                                    2018-08-10

Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt.  1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.

Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!

Det bär brant ner efter passet

Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter

Lac de Trècolpas, 2150 m

Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert.  En sann musikalisk upplevelse!

                                                                 2018-08-11

Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.

Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande

På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.

På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.

Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”

Ett av flera snöfält som vi passerade igenom

Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.

Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.

Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren

Tältläger nära Refuge de Nice

                                         2018-08-12

En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m

Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!

Mycket lösa stenar på vägen ner från passet

Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m

Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles

På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.

Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!

                                            2018-08-13

Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.

Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.

På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.

Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.

När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp  D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.

Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.

Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.

                                                   2018-08-14

Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.

Sospel ligger i dalen till höger på bilden

Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.

Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel

Sospel skymtar i dalen

De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.

                                                                    2018-08-15

Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.

Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.

Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.

St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762

                                                             2018-08-16

En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.

Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.

Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.

Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här.  Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.

Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden  för en stund!

Här ser vi Mentons men även Garavans hamn

Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.

Medelhavet!