Varför GR 5? Vi har tidigare vandrat de sydligaste etapperna av GR 5 ner till Medelhavet men också i flera områden i norra delen av GR 5 – ex. Tour of Mont Blanc, Tour of The Vanoise och Tour of The Quyeras. Nu vill vi vandra en sträckning av GR 5 genom glesbefolkade områden i departementen Savoie, Haute Alpes, Alpes des Hautes Provence och Alpes Maritimes så att vi kommande år kan slutföra hela GR 5 genom att vandra de ”felande” etapperna i norr.
Guidebok: Walking the French Alps – GR 5 Lake Geneva to Nice, Ciceone press – obs en senare version finns nu från samma förlag (The GR 5 Trail av Paddy Dillon).
Kartor: IGN Carte de Randonnèe, 1:25 000 – 3535 OT, 3536 OT, 3537 ET, 3538 ET, 3639 OT och 3741 OT
Svårighetsgraden på vandringen? Mycket upp och ner (height gain och height loss), 8789 m upp och 8665 ner räknat på de höjdangivelser som fanns i vår guidebok. Vandringen var inte svindelframkallande d v s nästan inga exponerade eller luftiga passager enligt vår uppfattning. God planering krävdes när det gäller matprovianteringen och den dagliga vattenförsörjningen.
Övrigt: Vi har denna gång valt att vandra senare på säsongen (29 augusti – 10 september) än någon gång tidigare. Det hade både för och nackdelar. Fördelar var bland annat att det var lätt att få boende vid Gite E ètape och det var ingen tryckande hetta mitt på dagen. Men vi brukar inte besväras av värme utan upplevde snarare att det var i kyligaste laget morgon och kväll.
En annan nyhet för oss var att vi var utrustade med ett enkelt Primuskök och därför bar med oss mat för 3 – 4 dagar. Detta upplevde vi som positivt. Vi kunde, när vi kände för det, pausa och fixa te-vatten, varma koppen eller laga en enkel pastarätt. Tältet gav oss också frihet och ur säkerhetssynpunkt kändes det tryggt eftersom det ofta var långt mellan boenden.
                                                                            29/8
Vi kommer till Modane med tåg från Paris efter byte i Chambery. I Modane hittar vi med lite hjälp en livsmedelsbutik för proviantering samt en Camping Communale. En lugn första tältnatt.

 

                                                                                        

                                                                                        30/8
Modane – Pont de la Fonderie. En km från campingen når vi GR 5. Det går stadigt uppåt på i första hand enkla bilvägar. Från trädgränsen (c:a 2000 m) blir det stigar.

                                    Chalets le Lavoir – En övergiven kasern

 

Col de la Vallèe Ètroite, 2434 m, ligger på gränsen mellan Savoie och Hautes –Alpes. Namnen på departementen finns på ömse sida på träkorset. Vi har nu kämpat oss upp nästan 1400 höjdmeter under dagen

Det känns lite kluvet med de allt oftare förekommande MTB-cyklisterna i Alperna

Från ”collen” bär det nedåt till vår ”wild camping” vid Pont de la Fonderie.
                                                                              31/8
Pont de la Fonderie – Plampinet. Något stela efter att ha sovit på hårt underlag och med mycket tunna liggunderlag fortsätter vi vandringen. Vi följer en lättgången mindre väg jämte vattendraget ”Torrent Vallèe Ètroite”. Vi ser murmeldjur och rovfåglar och en flora som är mer höstlik och sparsam än vi är vana vid.
Vid Refuge de la Vallèe Ètroite stannar vi för varsin kaffe. Vi fortsätter i zig- zack till Col des Thures, 2194 m. På vägen upp rastar vi vid den cirkelrunda fjällsjön Lac Chavillion. Många fler vandrare (och cyklister) rastar och har pic-nic. Inslaget av italienare är markant, det märks att vi är nära gränsen till Italien.

 Plötsligt kom en fåraherde, hans hund     och hela flocken av får för att dessa skulle släcka sin törst i sjön

                           Under ett par dagar ser vi det mäktiga Mont Thabor, 3187 m
Vandringen fortsätter över mjuka fina ängar, därefter zig-zack ner genom lärkskog och senare granskog, sedan åter ängsmark på lägre höjd.

 

I lärkträdsområdet fanns märkliga klippformationer i eroderad gul sten
Vi kommer fram till Plampinet, letar efter campingen men hittar den inte (fanns då vår guidebok gavs ut 2004 men en del har hänt sedan dess). Det löser sig ändå på Gite dètape La Cleida där vi kan campa i trädgården och äta middag/frukost i deras restaurang. På kvällen passar vi också på att inhandla en lokalproducerad ost från en stolt ostbonde.

                                                Den idylliska byn Plampinet

                                                                           1/9

Plampinet – Fonteuil. En kylslagen frukost vid tältet innan vi beger oss iväg på en brant jeepväg.

                                    Pelargon på stubbe utanför Plampinet
Lite mindre brant vid Chalets des Acles. Sedan åter brant uppåt mot Col de Dormillouse, 2445 m. Innan trädgränsen tog slut såg vi massor av Karl Johan svamp.

 

Relativt lätt och mindre kuperad vandring mot nästa ”col”, Col de Lauze, 2530 m. Soligt som vanligt under första delen av dagen men vinden var aggressiv. På vårt kommande boende i Gite dÈtape i Le Fonteuil beskriver lokalbefolkningen vinden som Mistral-vind ( Mistral är en hård, nordlig vind som vanligtvis är torr i Frankrike och Sardinien i Italien, som blåser längs Rhônedalen – Wikipedia).

                                                Syrsor inte bara på stigen

                                                Col de Dormillouse, 2445 m
I Montgenevre hade vi tänkt stanna för natten. Men det visade sig vara en helt öde vintersportsort där det enda som var öppet var turistbyrån. Ett ganska förfärligt ställe som lovade mycket på håll men som bara innehöll färggranna kulisser. Därför vidare mot Briancon. Vi tar in på Gite Ètape i Fonteuil. Bengt är kraftigt förkyld så i morgon blir det en vilodag.
                                                                                      3/9

Le Fonteuil – Briancon. I lugn takt går vi vidare genom skogen på fin stig som går lätt uppför. Kommer fram till en bro som leder till gamla stan i Briancon. I Briancon (1290 m – Europas näst högst belägna stad efter Davos!) ägnar vi en stund till diverse inköp. Checkar in på hotell St. Antoine så det blir en kort vandringsdag. E m blir det promenad till stort köpcentrum där vi köper gastub till vårt lilla Primus kök och en lättviktsflaska. Resten av dagen softar vi och dagens avslutas med en smaklig middag (grönsaks buffe´) från egen trädgård, charkuterier, nötbiff med tomatsås och pommes samt melon och färska jordgubbar).
Normalpriset för boende (oftast på Gite Ètape) med halvpension låg mellan 35 – 50 euro per person, ofta inklusive vin till middagen. Campingavgiften var 10 – 15 euro per natt.
                                                                                           

                                                                                      4/9
Briancon – La Chalp. Ännu en fin vandringsdag! Från hotellet går vi genom villakvarteren c:a två km därefter kommer vi in på ”vår” led GR 5 som går genom barrskog dels på stigar dels på skogsvägar för fyrhjulsdrivna fordon. Hela tiden går det kraftigt uppåt. Det blir ett och annat smakprov av både hallon och blåbär men också lystna blickar mot skogen där det växer otroligt mycket svamp framför allt olika sorters soppar.

Efter besöket i Paris med Eiffeltornet dagarna innan vandringen har vi nu ett nytt mått på avklarade höjdmetrar. Vid Col des Ayes, 2477 m, konstaterar vi, att vi att vi under förmiddagen ”klättrat ” motsvarande nästan fyra Eiffeltorn!

 

 

 

Vi känner oss förtjänta av en Primustillagad lunch bestående av kokta nudlar, alpost och Wasa surdegsknäckebröd. Knäckebröd är perfekt att ha med sig – väger lite och har högt näringsvärde.
Efter ”collen” bär det brant ner på zig-zack-stig. Snart kommer vi till väg som är framkomlig med bil. Fler P- platser passeras och innan Brunnisard finns det en ”wild-camping” där husbilar m m höll till. Vi går vidare på landsvägen till byn La Chalp där vi blir de enda gästerna på Gite d`etape La Teppio. Där bodde vi också förra året när vi vandrade runt Queyras.
                                                                                     5/9
La Chalp – Chateau Queyras. En trio vandrare från Tyskland bekantade vi oss med i Briancon. Vi har sedan dess stött på varandra några gånger. Precis efter start denna morgon träffar vi dem igen och utbyter erfarenheter från de senaste dagens vandring och planeringen för dagen. Vårt mål i dag är Chateau Queyras. Vi vandrar brant uppåt genom tallskog, lärkskog och ängar. Vi går genom en liten by som, liksom många andra vi passerar under denna vandring, var mer eller mindre övergiven. Vår guidebok (från 2004) ”lurade” oss flera gånger genom att berätta om service som inte längre fanns.

Efter 1,5 timme når vi en konstgjord sjö där vi tar ”förmiddagskaffe”. Efter sjön börjar en brant nerstigning genom de olika vegetationerna. Vi mötte ett fåtal vandrare men det märks att det inte är högsäsong.

Stigen slutar vid en kraftigt trafikerad väg som leder oss till Chateau Queyras med sitt stora gamla fort. Vi stannar till vid en restaurang/cafè/affär för en god kopp kaffe. Mycket trevligt ställe! Innehavaren ser att vi är på väg in i byn och kommer ut på gatan och välkomnar oss och undrar om han kan hjälpa oss med något. Vi träffar också på ett gäng medelålders herrar från Danmark. De är på cykeltur och har på sina racercyklar avverkat några av de klassiska Tour de France-passen.
Sedan vidare genom byn till den kommunala campingen där vi slår upp vårt tält innan vi drabbas av ett två timmars regn.

                                                                                    6/9

Chateau Queyras – Celliac. Kl. 8 har vi klarat av morgonbestyren och beger oss ut ur byn och upp på stigen och den långa uppstigningen mot Col Fromage. Enligt ”vägvisaren” väntar oss 3 h 45 m vandring innan vi är på ”collen”. Stigen börjar brant i skugga men övergår efter någon timme i sol och mindre brutalt brant.

                                                Fäbod på väg mot Col Fromage

Märkningen av leden var genomgående bra men kvaliteten skiftade från departement till departement
På Col de Fromage, 2301 m, stöter vi åter på våra tyska vänner. Nu har vinden vänt och blivit både lugnare och varmare än den varit de senaste dagarna.

Col Fromage (2301 m) och i bakgrunden en topp några hundra meter högre

Därför blir det en lång lunchpaus uppe på passet. Det serveras nudelsoppa, bröd och alpost.

                                               Celliac skymtar längst bort i dalen
Sedan fortsatt vandring mot Celliac i stålande sol och behaglig temperatur. I Celliac tar vi in på Gite d ètape `Les Baladins. En mindre livsmedelsbutik ger oss möjlighet att proviantera och den soliga kvällen underlättar materialvård bl a att torka tältet.
                                                                                  7/9

Celliak – Fouillouze

Lämnar Celliac och fortsätter på en brant stig upp genom skogen till ett brusande vattenfall, ”La Pisse”.

                                                En helt ok fikaplats

Efter någon timme är vi framme vid bergsjön Lac Des Pres-Sèbeyrand. Ett idealiskt ställe för en andra frukost.
Vidare vandring förbi en skidlift och toppstuga i stekande sol. Vi är nu i ett ödsligt och högalpint område där stigen letar sig fram bland stora stenblock. Vi kommer fram till nästa lilla fjällsjö, Lac Saint Anne där det också ligger ett litet kapell. Efter ännu en ”bergsjöpaus” griper vi oss an den sista branten upp mot Col Girardin. Framför oss och andra sidan passet ligger Ubaye dalen som av franska vandrare vi träffat anses som en av de vackraste och solsäkraste i landet. Vi har nu kommit till Alpes de Hautes Provence.
På väg ner från Col Girardin fikar vi i en koloni av nötkreatur och får.

 

 

 

                                                                                        

                                                                                         

Senare kommer vi fram till ännu en övergiven by, La Barge, vid floden L`Ubaye. Vi följer floden på en asfalterad väg medströms 7 – 8 km.

Med tiden kommer vi fram till en vacker bro (Chatelet bridge) belägen 100 m över floden.

 

Det är dags att söka plats för ”wild camping ” och vi hittar en vid stigen upp mot Fouillouze.

                                                                                     8/9
Fouillouze – Larche. Vi lämnar vår ”tältcamp” efter en lätt frukost. En knapp timme senare är vi framme vid Fouillouze där vi stannar till vid byns Gite de Fouillouze för att dricka en god kopp kaffe på deras uteservering. Det är måndag morgon och vi är överens om att vi har haft sämre start på en vecka än denna!

 

 

 

Sedan över ängar, förbi bäckar mot Col du Vallonet. Det högsta passet bör vara avklarat innan lunchtid med tanke på att det ofta skyar upp och blir mer molnigt uppåt dagen. Dimma kan också komma vällande över berget senare på dagen. För att inte tala om lokala regnåskväder. Men vi har klarblå himmel och lunchar lugnt innan den branta uppstigningen över passet.

 

 

 

 

 

 

 

Österut ser vi berget La Meyna, 3067

Vi är nära den Italienska gränsen nu. ”Buongiorno” hörs ofta när vi säger ”bonjour”.

Innan dagens andra pass går vi förbi en ruin, kanske en övergiven militärkasern. Lång nedgång till Larche. Från 2558 m ner till 1670 m. Regnet hänger i luften och åskan mullrar på håll så vi tar in på Gite de Lache.
                                                                                          9/9
Larche – Bousieyas. God mat på ”Gitet”, som snarare var ett hotell med halvpension.

Vi börjar dagen med landsvägsvandring jämte floden Ubayette

Efter råd från personalen på byns camping (där fanns enda ”livsmedelsbutiken” i byn med mycket magert utbud) går vi på den asfalterade vägen till Pont Rouge.

Vi går nu in i den vackra Lauznier- dalen, ett 3000 ha stort naturreservat

Ännu en vacker sjö är Lac du Lauzanier där vi tar tillfället i akt och förmiddagsfikar.

Vi ser massor av, som det verkar, nästan tama murmeldjur. Däremot få vandrare. Efter sjön börjar det ödsliga, sterila och steniga landskapet. Vi är på väg upp mot vandringens näst högsta pass, Pas de la Cavale. Ett pass som kräver respekt och som guideboken varnar oss för om det är blåsigt. Risk finns för fallande stenar andra sidan passet där stigen går brant nedåt.

                                                Alpflockel

                                                 Pas de la Cavale, 2671 m

Vi har stabilt väder med god sikt och obetydlig vind. Trots mycket lös sten är stigen väl synlig och inte speciellt svår eller svindelframkallande. Ser en stenbock (Ibex) strax innan passet. Den verkar vara skadad och rör sig långsamt och haltande.
Passet ligger nära gränsen till Italien och bara 60 km fågelvägen till Medelhavet.

20 minuter brant nedåt efter passet sedan är stigen mindre vertikal. Vädret är fortfarande stabilt (som de senaste dagarna = soligt på morgonen, moln vid lunch tid och något regn sen e m tid).
Vi hittar ingen lämplig plats för ”wild camping” därför fortsätter vi till Bousieyas efter att ha passerat ännu ett pass,Col des Fourches, 2262 m.

 

Där går vi förbi en mindre ruinstad/by. Bousieyas känns också övergivet men där fanns trots allt Gite de Bousieyas som visade sig vara en riktig pärla! Ett ungt par var värdar och de hade gett boendet och den separata restaurangen en personlig prägel.

Sara, huskatten och den lilla restaurangdelen till Gite de Bousieyas
Trevliga gäster träffade vi också där bl a en tyska som i våras varit i Sverige för vandring Kalmar – Varberg och en fransk cyklist som avverkat de flesta av de klassiska Tour de France passen under sin semester (ex. Alpe d”Huez, Col du Galibier, Col d”Izoard och Col du Galibie). De finaste cykelvägarna och bergspassen finns dock inte med på Tour de France. Han menade att det är kommersiella krafter som styr vilka som ska vara med i tävlingen.
                                                                        10/9
Bousieyas – St. Etiene de Tinèe.

På väg ut från byn kan vi blicka tillbaka föregående dags sista bergspass

                             Genom gles barrskog på väg till Col de la Colombiere
Dagens första pass är Col de la Columbiere, 2237 m med utsikt över Tinèe-dalen. På passet finns en stigdelning där en sträckning är Tour de L Úbaye, Gr 56 men vi fortsätter på GR 5.

Via en behagligt slingrande stig kommer vi efter någon timme till St. Dalmas-Le-Selvage.

Där finns en vacker kyrka men liksom många byar vi passerat är här ganska öde och livlöst. Småbyarna i bergstrakterna är verkligen utflyttningsdrabbade och glesbefolkade och ibland helt obefolkade.
Sista ”collen” denna vandring är Col D´Anelle, 1739 m. Lunch där med soppa från eget kök.

                              Inte lika prunkande lavendel som under högsommaren
Sedan en sista nedstigning mot St. Etienne de Tinèe. Där slinker vi in på en restaurang för att ta ett glas vitt vin. Lättade och glada över en lyckad vandring njuter vi av stunden och av krögarens 40-talsmusik.
Natten blir en tältnatt på den lokala campingen. Natten och morgonen är kylig och när vi lämnar St. Etienne de Tinèe är det bara knappt 10 gr. Två timmar senare har vi kommit till Nice och där är det 24 gr och sol!