Denna sommar fullföljer vi vår vandring på GR 20 som vi påbörjade 2010. Vi vandrade då drygt fem etapper och kom fram till Castellu de Vergio.
Guidebok: Vandra på Korsika, Ewa Hellström-Boström
Kartor: Carte de Randonnè 1:25 000, 4251 OT, 4252 OT och 4253 ET (inköpta genom kartbutiken i Stockholm).

3/7 Osby – Köpenhamn – Nice – Bastia

Kl 5.00 hämtar vår kompis oss för vidare transport till Hässleholm där vi tar tåget till Kastrup, planet lyfter kl 8.50. Kl 11.30 landar vi i Nice, som genom åren blivit vår utgångspunkt för vandring i Alperna såväl de franska, italienska och schweiziska. Vi älskar staden och den har bra tågförbindelser med Turin men också till Rivierans pärlor både västerut (ex. Antibes, Canne) och österut (Monte Carlo, San Remo). Naturligtvis finns det utmärka färjeförbindelser med Korsika.
I Nice möts vi av härlig Medelhavsvärme. Vi tar bussen in till Nice Gare där vi hämtar en tidtabell för färjorna till Bastia på Korsika. Under tiden vi snabbprovianterar på varuhuset Monoprix upptäcker vi att det går en färja kl 14.15. I stället för att stanna en natt i Nice, som vi planerade, kastar vi oss i en taxi för snabb transport till färjeläget i hamnen. Det gick så fort att taxichauffören schabblade bort en delikatessost (Morbiere) då han lastade ur vår packning. Osten hade vi tänkt ha till bröd, grönsaker och frukt som lunch på färjans soldäck.

Blomstermarknaden i gamla stan i Nice

Vi köper två enkelbiljetter till Bastia för 41,5 euro styck (50 % pensionärsrabatt för plus 60). Vi hittar superbra platser på soldäck på denna enorma färja med plats för 2000 passagerare. Efter lunch ägnade vi tiden åt läsning. Vi var överlastade med böcker och hade mer än 3000 sidor totalt. Kl 19.45 var vi framme i Bastia. Vi känner till Bastia från besöket på Korsika 2010 och beger oss direkt förbi torget till ett hotell vi bodde på senast. Efter incheckning går vi ut på stan.

4/7 Bastia – Corte

Bengt går upp tidigt för att rekognosera lämpliga frukostalternativ och när och hur vi tar oss vidare. Efter frukost promenad med fulladdade ryggsäckar (cirka 25 kg tillsammans) till stationen där vi fixar tågbiljetter. Tåget till Corte går kl 8.30. Vacker utsikt (skymtar i början Medelhavet österut och så småningom ett kargt och icke befolkat bergslandskap) från tåget, som sakta tar oss söderut, och vi når Corte kl 10.17. Ingen vet något om bussar och dess avgångstider på stationen. Vi måste leta upp turistinformationen. Den ligger i centrala Corte nära Castellet. Beskedet vi får är att nästa buss till Castellu de Vergio, där vi slutade vår förra vandring, går kl 8.00 nästa dag!!
Vi äter vår ”andra frukost” på trappan utanför Castellet. Sedan går vi till utkanten av staden där vi hittar en enkel campingplats. Vi slår upp vårt tält. Eftermiddagen ägnas åt dagbok, bokläsning samt en runda på stan. På en bar spelades operamusik samtidigt som gubbarna kommenterade det pågående cykelloppet Tour de France. När vi gick förbi en friluftsbutik kom vi på att vi slarvigt nog glömt att ta med bestick och tallrik. Vi införskaffar kombbestick och lättviktstallrik med skärbrädesfunktion! Allt till priset av 32 euro.

Vi tar tåg från Bastia till Corte

I Corte får vi en dag extra för att proviantera och bo in oss i vårt lilla tält på en camping utanför staden.

5/7 Castellu de Vergio – Manganu

Detta kommer att bli vår första vandringsdag. Vi ska slutföra etapp 6 (riktning syd) från Castellu de Vergio till Manganu. Första natten i tält, helt ok men hårt underlag. Upp cirka kl 6, river tältet och stuvar ryggsäckarna, tar en frukost med mackor och vatten innan vi beger oss till järnvägsstationen, La Gare, till fots. Framme vi stationen redan kl 7. Vi hinner ta en fransk frukost (kaffe och croissant). Vi hittar inget tecken på att det går några bussar därifrån men blir övertygade, av en morgontidig fransman, om att en buss ska komma kl 8 som ska ta oss upp i bergen. Punktligt kommer bussen som för 12 euro/person transporterar oss till Vergio på 1,5 h. Castellu de Vergio är en av få ställen på GR 20 som har kontakt med yttervärlden via bilväg. Vi packar om ryggsäckarna och beger oss iväg söderut längs stigen som har röd/vit markering. Äntligen på väg till fots efter mer än två dygns resande.

Vid en ”Bocca” ett par timmar från Castellu de Vergio

Stigen går i början genom lättvandrad terräng med barrskog och senare blandskog. Lunch vid första passet (Bocca San Petru 1452 m). Bedårande utsikt och härlig strålande sol, c:a 25 – 30 C. Fortsatt fin vandring utan större tekniska svårigheter. Under hela GR 20 finns det nästan inga partier där stigen är lättvandrad och inte kräver hög koncentration för att få fotfäste så det gäller att njuta av de delar där det är möjligt att höja blicken samtidigt som man vandrar.

Rastar vid en ”utflyktssjö”, Lac de Nino, med massor med betande kreatur. Här kommer vi för första gången i kontakt med det som kallas ”pozzi” (brunn). Det är större eller mindre kuddar av torv och gräs som är omflutna av mindre vattenflöde. Det är ett tecken på att sjön gradvis har växt igen.
Gassigt de sista timmarna av dagens vandring mot Rifugio Manganu. Trots att vi denna dag bara går en dryg halv etapp känner vi av att kostuppladdningen i morse inte var den bästa. Under eftermiddagen tar vi en extra rast och blandar en specialdrink bestående av vatten och Vitargopulver. Vi får på så sätt snabb energi genom denna ”pastadryck”.

Framme vid hyttan/lägerplatsen c:a kl 16. Dusch, oftast svalt/kallt som i detta fall men på vissa ställen finns en cistern med vatten som värms upp av solen under dagen. Man gör klokt i att utgå från att vattnet är iskallt och begränsat så blir man inte besviken. Efter den svala och uppfriskande duschen sätter vi upp tältet. Det kostar 6 euro/person att hyra tältplats. Samma pris för en Pietra öl som vi unnar oss sedan. Fin solnedgång över bergen och en behaglig värme hela kvällen. Vi som har bivack (bor i eget eller förhyrt tält) får samsas om ett litet gasolkök med två plattor. Där brukar finnas några kastruller men icke så här. Smiter in i hyttan och lånar en kastrull så att vi kan koka pasta och laga till en tomatsås. Vi har provianterat hemifrån med pasta, såser och bröd för 4 – 5 dagar.
Trots att hyttan och tältlägret innehöll ett hundratal vandrare började de flesta förbereda sig för natten redan kl 8. Vi drog oss till tältet och våra sovsäckar vid 8 – 8.30 tiden och kl 9 var allt tyst.

Rifuge Manganu har 31 platser. På grund av sitt strategiska läge nära Lac de Nino och bara några timmars vandring från Castello de Vergio är det ett hårt tryck på platserna på denna hytta.

Tältplatsen vid Manganuhyttan

6/7 Manganu – Petra Piana

I dag är det dags för etapp 7 (av totalt 15). Dagens etapp är en sträckning som innehåller stor stigning (798 m) och luftigt på kammen enligt guideboken. Vi är uppe med tuppen. Risk finns för köbildning vid gasolspisen i det fria så Bengt fixade kaffevatten redan innan kl 5. Frukost i absiden, kl sex är vi redo för dagens vandring som börjar med en rejäl uppförsbacke, mycket klättrande över stenar. Inga släta ytor. Kamvandringen innebar inga problem. Värre om det hade blåst och varit fuktigt/regn. Kamvandringen blev både en lättnad och en besvikelse. Den var ganska okomplicerad och ”svindelfri”.

Så här såg bergskammen ut

Alpkajor vill dela bröd med oss

Några passager var mer krävande och utrustade med kedja och vajrar. Vi fick hjälpas åt att fira ner varandra och ryggsäckarna vid ett par tillfällen.
Många vackra sjöar glittrade i solskenet. Vi tog flera pauser under dagen på platser med särskilt fin utsikt över berg och dal. Pauserna sammanföll vanligen med en måltid. Ofta åt vi en andra frukost efter 2 – 3 timmars vandring bestående av kaffe, bröd (antingen surdegsbröd, knäckebröd vi hade ett paket med oss eller något lokalt ljust bröd vi lyckats köpa på föregående hytta) med mjukost hemifrån eller get-, får- eller i bästa fall ost från nötkreatur, en näve mysli (russin och nötter). Till lunch blir det återigen bröd med ost, en drink med Vitargo och en frukt om hyttan hade fått sitt förråd förnyat de senaste dagarna (ofta via helikopter men ibland genom hästtransport).
Eftermiddagsfika bestod av det sista kaffet med någon liten sötsak ex. en chokladbit från flygplatsen eller kex inköpt hyttan. Vatten drack vi minst en gång per timme och vi bar med oss totalt mellan 2 – 5 liter. Mängden vatten var beroende av hur många timmar dagens vandring beräknades till och hur antalet vattenkällor vi, enligt guidebok och rapporter från vandrare som kommit söder ifrån, hade att vänta oss.
Som helhet innehåller dagen mycket klättrande över branta partier med ”boulders” som var mer eller mindre svåra att passera.
Klockan 15.30 var vi framme vid Petra Piana hyttan. En härlig dag med mycket klättrande men inte så luftig och exponerad som vi trodde.

Bivack på Petra Piana

7/7 Petra Piana – L `Onda

Under föregående kväll blåste det upp och vinden höll i sig hela natten. Innan vi drog oss tillbaka till vårt tält vid bivacklägret vid Petra Piana hyttan hade vi, ätit massor med pasta med pastasås. För att undvika trängseln vid gasolspisen fixar vi middagen redan vid 18-tiden.
Hyttans lilla butik hade ett påvert och dyrt sortiment. Det enda som var prisvärt var rödvin på karaff, här kostade det 3,5 euro för 50 cl – billigare än öl och läsk.
Bengt går upp 4.40 och fixar kaffevatten i hyttans kök. Frukost med fin bergsutsikt från absiden. Iväg för dagens etapp kl 6. Vi tar det lugnt med morgonbestyren eftersom dagens etapp räknas som ganska kort och relativt lättgången. Leden följer främst åsnestigar och innebär c:a 500 meter upp och 900 meter ner. Under dagens vandring har vi möjlighet att köpa ost men eftersom det är getost avstår vi.

Dagens höjdpunkt var ett längre stopp vid en flodbassäng som hade bildats vid en bäck. Eftersom vädret som vanligt innebar strålande sol och c:a 30 gr var det skönt att svalka sig i det kalla vattnet. Vi passerar en av de få ställen på leden som ger möjlighet till ett barbesök. Bergerie de Tolla har både livsmedelsförsäljning och restaurang (det finns en mindre bilväg dit). Vi avstår från frestelserna och går genom både alskog, lariciotallskog och bestånd av bokskog. Kl 15.30 når vi L`Ondahyttan där vi som vanligt beställer ”deux biuovac”. Trötta och utsvultna känner vi oss när vi hänger av oss ryggsäckarna utanför hyttan. Mellanmål sitter fint innan vi tar itu med kvällsrutinerna. Det är viktigt att hitta en bra tältplats, den ska vara inte vara stenhård (mjuk finns ej att hitta) och den ska helst inte luta. Det ska också vara möjligt att staga upp tältet med hjälp av tältpinnar som förhoppningsvis kan fästas i marken. Om det inte är möjligt behövs stenar som vi kan ha tältlinorna kring. Lyckas vi dessutom få tältöppningen mot en vacker bergssida helst åt öster så att vi får en fin utsikt under vår frukost är lyckan gjord. Det blev aldrig så att allt detta lyckades samtidigt.
I kväll blir det nyinköpt bröd (5 euro för ett gammalt torrt bröd) till pastamåltiden. Skönt med viss omväxling i dieten.  Vid L´Ondahyttan fanns bara 14 sängplatser. Därför tältade de flesta i denna hage som skyddade camparna från grisar som stjäl mat.

Ödlor trivdes i värmen.

8/7 L`Onda – Vizzavona (uppåt 710 m, nedåt 1221 m, högsta höjd 2141 m).

Vi startade 6.15 efter frukost i absiden. Innan kaffet har gjort sin verkan provar Bengt att få igång Sara med hjälp av poesi: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr” (K Boye).
Ännu en dag med kamvandring. Först upp för en brant äng med betande kreatur. Sedan söderut längs bergskammen där vi ibland har lätt vandring uppåt och ibland klättring för att ta oss från ett stenparti till ett annat. De första timmarna går det uppåt från 1400 m till över 2000 m.

När det är lunchdags kommer vi lämpligt nog fram till ”Cascades des Anglais”, vattenfall omväxlande med kar som är möjliga att bada i. Vi njuter av svala bad och den vanliga lunchmenyn.

Sista delen av dagens vandring går genom bokskog på en lättvandrad stig. Precis som hemma i våra Göingeskogar finns det emellanåt spår av vildsvinens och förvildade tamgrisars framfart. Kl 15.45 anländer vi till Vizzavona som är en by med väg/järnväg och ett par hotell. Vi har två önskemål:
Att sova i en säng och att slippa pasta med tomatsås (I går blev det 98 % pasta och 2 % pastasås). Vi avstår från campingen och tar in på ett enkelt hotell (Gite Refuge Monte De Oro) som erbjuder sängplats (dock i sovsal med våningssängar) och halvpension. Allt för 36 euro per person. Vi har också möjlighet att proviantera livsmedel (mer pasta, ost från nötkreatur bland annat).
Vi summerar dagen: Sol, värme, höga berg, djupa dalar. Vilken dag vi haft! Toppenväder, härlig vandring.

9/7 Vizzavona – E Capanelle

Vi sover gott i detta Gite Etape som ligger mitt emot La Gare där några tar tåget och avslutar vandringen medan andra tillkommer. Ett trevligt engelskt gäng, som vi träffat på till och från de senaste dagarna, avslutar sin vandring här. Vi har unnat oss en riktig sovmorgon eftersom vi inte kan få frukost förrän 7.30. Frukosten är av kontinentalt snitt. Innan vi lämnar Vizzavona lyckas vi inhandla ett färskt bröd från ”lilla butiken tvärs över gatan”. Brödet räddar vår andra frukost och vår lunch. Vandringen de första två timmarna bär lätt uppför på en stig som är lättgången. Påminner på vissa avsnitt om att vandra på Ryssberget (Blekinge/Skånegränsen – Skåneleden Kust till kust). En fågel med brokig stjärt väcker några av våra vandrarbekantas intresse redan vid utfarten från Vizzavona. Vi gissar på en ”Korsikansk skogsskata” men guideboken upplyser oss att det är en härfågel. När vi kommer upp till Bocca Palmente, 1640 m blir det paus med 360 gr utsikt över ett alpliknande landskap. Perfekt plats för andra frukosten. I dag, liksom tidigare dagar, har vi sett skogspartier som bestått av lariciotallen, den korsikanska svarttallen som kan bli upp till 50 m hög.

Lunchen intas vid en bäck som erbjuder möjlighet till fotbad. Sista delen av denna vandringsdag innebär att många höjdmeter ska övervinnas innan vi är framme i E Capanelli, som är en skidanläggning. Oftast är den typen av anläggningar ingen skönhetsupplevelse och denna är inget undantag. Här finns begränsade bivackfaciliteter (ej tillgång till kök för de som tältade) så vi väljer att beställa sovsal med halvpension. Eftermiddagen ägnas åt dusch, tvätt av kläder och fika med iste. Vi träffar här en svensk tjej som gått från Calenzana i sommar och som också var på väg till slutmålet i Conca. Bortsett från tre semestrande yrkesmilitärer träffade vi inga andra svenskar än denna kvinna.

Härfågel Wikipediabild

10/7 E Capanella – Prati

Sen start på grund av att frukosten serverades först 7.30. Det kändes som vi blev bestulna på de svala och sköna morgontimmarna. När vi drog iväg närmare kl 9 var det redan stekande hett i solgasset. Omväxlande vandring bland bok-, tall- gran och alskog samt dalsänkor med bäckar, platåer med mycket sten.

Lariciotallar modell hög

En droppande källa bidrar med kallt vatten
Ungefär halva sträckan i skugga, andra halvan i glödande solsken där våra friluftshattar kom väl till pass. En otroligt varm dag! Totalt drack vi c:a 5 liter under dagen.
På Bocca d`Oru, 1840 m, dit vi kommer efter en häftig stigning, svalkar höjden och vinden. Den består av en platå med stenar i häftiga formationer, påminner om Stonehenge! Vi ser Medelhavets rullande vågor in mot Korsikas östkust. Soldis skymmer dock vår utsikt något.
Pratihyttan ligger på 1820 m, mycket vackert och öppet beläget. Trevlig kväll tillsammans med Ulrika från Stockholm. Vi bjöd på svenskt neskaffe. Uppskattat. Övernattning i tält. Även i natt blåser det och ibland känns det som om vi och tältet ska blåsa iväg.

Bocca d `Oro 1840 m med utsikt över Korsikas östra kust

På ingång till Pratihyttan

11/7 Prati – Usciolu – ”bergskammarnas väg”, den sista etappen med beteckningen svår

På väg från Prati. Bilden tagen efter någon timmes vandring
Dagens vandring börjar med en kraftig stigning, därefter kamklättring/vandring i cirka två timmar.

Vegetationen trotsar naturlagarna
Det känns att dagens etapp kommer att vara krävande. Normalt är Bengt ensam vid gasolplattan i det fria om han kommer dit strax före kl 5. Men inte så idag. Många vill komma iväg tidigt för att få en lång stund sval vandring under morgontimmarna. Det finns också en oro för väderomslag framåt lunchtid, vilket inte är ovanligt varken i Alperna eller på Korsika. Dessutom har GR 20-vandrarna respekt för den starka vinden som ibland kan göra kamvandringen till en obehaglig upplevelse. Det är svårt nog att hålla balansen på branta klippavsatser med massor av luft åt båda hållen. Riktigt allvarligt blir det om det blåser kraftigt. Än värre är det om det är regn och dålig sikt. Men även denna dag har vi vädrets makter på vår sida. Sol och molnfritt från morgon till kväll och efter kl 9 avtagande vind. Upp mot första ”Boccan” blåser det fortfarande men ju mer solen värmer ju mer avtar vinden.

Vi hade en obefogad respekt för dagens etapp – vi kände oss i fin form och slapp alltför hård vind
Vi har inte en snabb takt då vi vandrar men ett ganska vägvinnande sätt att ta oss fram eftersom vi ”gnetar” på hela tiden utom då vi stannar för vattenpaus (c:a två minuter varje hel timme) och mat eller fikapaus (varannan timme cirka). Mat och fikapausens längd variera beroende på hur vädret är för tillfället och hur underlag och utsikt ser ut. Ju finare utsikt, ju bättre rastplats (tillgång till sol/skugga, lä) ju längre stannar vi. Undantag gör vi om vi befarar dåligt väder eller riskerar att komma i tidsnöd till nästa hytta. Det senare var inget problem på GR 20 eftersom vi inte var beroende av att komma i tid för att få plats i hyttan, detta är en av tältets fördelar. Att vandra med tält kan också kännas tryggt om man överraskas av dåligt väder och måste slå läger där man då råkar befinna sig. Men på GR 20 är detta inte möjligt annat än undantagsvis eftersom underlaget nästa aldrig är sådant att det är möjligt att slå upp ett tält.
De snabbaste vandrarna ser vi inte mycket av. De sticker iväg (ibland med pannlampor) före kl 6. Övriga träffar vi på till och från under dagen. Ett glädjeämne med att vandra etapp efter etapp på en vandringsled är att man kommer i kontakt med enskilda vandrare eller grupper av vandrare dag efter dag.
90 % av dagens vandring går över olika kammar och pass med massor av sten och klippor i olika storlekar. Inte många gångvänliga meter men ofta innebär ansträngningen att upplevelsen blir desto större. Ju mer vi måste anstränga oss för att ta oss uppåt, ju högre upp vi kommer ju bättre utsikt, desto större upplevelse är vanligtvis vår erfarenhet. En av dagens upplevelse är att se lammgamen sväva över bergen. Högsta höjden för dagen var Punta di Cappella 2041 m.
I slutet av dagens vandring hade vi tänkt lägga in en lunchpaus med siesta på en skuggig plats. Men vi hittade ingen lämplig rastplats utan kom i stället fram till Usciolu redan kl 14.15. Denna hytta har en hyttvärd som ser till att hålla ordning och reda och rent och snyggt kring hyttan. Han är dessutom tjänstvilligt till skillnad från vissa av sina kolleger. Han ser också till att ha ett relativt gott utbud i sin butik. Detta tack vare att han regelbundet rider ner till en närbelägen by och provianterar. Vi gynnar honom genom att köpa ost, kex, choklad och bröd. Under kvällen har vi trevligt samkväm med flera av våra vandrarkamrater, men vi oroas av att någon berättar att den kommande etappen lagts om (etapp 13) så att den leder ner till en by som vill ha del av den kommers som tusentals vandrare varje år bidrar med. Vid koll med hyttvärden får vi lugnade besked. Det har mycket riktigt skapats en extra etapp men det är möjligt att gå den ursprungliga sträckningen som, efter några timmars vandring på etapp 13, i fortsättningen är grönmarkerad.

Hyttvärden i Usciolu hade ett brett sortiment av färska varor tack vare möjligheten att varje dag rida ner till byn Cozzano för proviantering

12/7 Usciolu – Asianu – högsta höjd 2134, uppåt 845 m, nedåt 1065 m.

Dagens vandring börjar med en kort stigning till toppkammen

Vi når Punta di a Scadatta (1836 m). En av kammarna kallas statykammen beroende på de märkliga formationer stenarna och klipporna har. Därefter går det nedåt c:a 300 höjdmeter. Vi försöker hålla koll på när leden delas och den röd/vita markeringen övergår i grönt. Om detta samarbetar vi med ett gäng tyska scouter och gemensamt ser vi hur ”vår” sträckning (den ursprungliga GR 20 etapp 13) fortsätter rakt fram och den nya extraetappen svänger av västerut. Vi kommer så småningom fram till en behaglig platå som erbjuder lätt och rask vandring under 1,5 timma.

Kungsljus och fingerborgsblomma

Cuscionuplatån är 7000 hektar stor. Här kommer vi in i ett område med ”pozzi”

Platån påminner om det böljande landskapet i Österlen. Här ser vi en snok, c:a 75 cm, som försvinner från stigen. Det är enda gången vi ser orm, men ödlor kryper omkring på stigarna och stenarna nästan överallt.

Där den öppna terrängen övergår i blandskog når vi bäcken Furcinchesu. Här tar vi en lång lunchpaus med bad.
Stärkta beger vi oss iväg mot nästa bergskam. Uppåt 680 m, från början i skogsterräng och senare i öppet landskap. Efter en lång och mödosam vandring i tilltagande blåst når vi dagens ”all time high”, toppen på l`Alcudina, 2134 m. Berget är det högsta på södra Korsika. Fantastisk utsikt från toppen (men blåsigt!). Vi ser kustbandet mot sydöst. I söder tror vi oss skymta Sardinien. Vid god sikt lär det vara möjligt att skymta Elba nära Italiens kust. Efter denna ”toppupplevelse” är det slut med det roliga. Dagen har varit lång med hög värme speciellt i skuggfria områden. Vi var vid start fulladdade med vatten men behövde trots det fylla på vid några vattenkällor. Av dagens vandring återstår c:a 500 höjdmeter klättervandring nedåt. Ingen favoritterräng för Sara. Vi tar det lugnt och kontrollerat och når Asinau-hyttan mellan kl 17 och 18. Under tiden vi förbereder middagen (pasta och tomatsås!) utbyter vi erfarenheter från dagens äventyr med våra medvandrare. Fåordigt med de fransktalande lite mer utförligt med de tysk- och engelsktalande. På tal om franska så pratar alla det språket under dagen. Det hör till god ton att hälsa på de som man möter eller kommer i kontakt med under dagen med ett ”Bon jour”. Nackdelen är att alla säger denna hälsningsfras vilket innebär att landsmän och nordbor kan möta varandra utan att upptäcka att man har ett gemensamt språk.
Ännu en blåsig natt. Temperaturen sjönk när solen gått ner under horisonten. Några tropiska nätter med + 20 gr hade vi inte. Kanske c:a 15 gr nattetid.

13/7 Asinau – I Paliri

13 km lång med en beräknad gångtid på 7 timmar (plus tid för raster) enligt guideboken. Vi försöker att bortse från rikttiderna för de olika etapperna, vi håller vårt eget tempo. En uppskattning av hur vi förhåller oss till de beräknade tiderna enligt guideböcker är:
Uppåt = samma som riktider i guidebok (om det inte övergår i klättring eller att underlaget bestå av lösa stenar, då är vi långsammare)
På platten – lättgånget som Skåneleden – något snabbare.
Nedåt – riktiden plus 50 % om det handlar om en stig där det går att få fotfäste.
Nedåt – riktiden plus 100 % om det är fråga om svår och mycket brant terräng – vår sämsta gren, trots att vi går med stavar och kan avlasta knäna!
Denna etapp innehåller, liksom flera av GR 20 etapper, en normalvariant och en alpin. Vi tycker att normalvarianten är tillräckligt alpin för oss och väljer genomgående den.
Nattsömnen har störts av ett ständigt blåsande som skakat om tältet. Det tar emot att krypa ur sovsäcken, men efter ett par koppar kaffe känns allt bättre. Vi är klara för avgång 6.05. Flertalet går vid sextiden men våra tyska vänner (scouterna) kom inte fram till Asinauhyttan i går kväll förrän kring kl åtta. Vi får senare veta att de inte brutit upp förrän vid niotiden. De första dagarna vi träffade på detta scoutgäng var några av ungdomarna nära till sammanbrott. Överhettade, överbelastade och övertrötta stod några dem och grät i en brant backe.

Klockan är 6.20 och vi har just lämnat Asinau
Vi njuter desto mer av de svala och sköna morgontimmarna i dag. Först går vi ned 500 höjdmeter och sedan söderut i dalgången. Vid en vägdelning tar vi normalleden och går c:a sex timmar utan längre avbrott. Några källor ska enligt guideboken finnas på denna sträckning men de är troligen igenväxta eller av andra skäl osynliga för oss. När vårt vatten nästan är på väg att ta slut hittar vi ett litet flöde som tränger ut ur den angränsande bergväggen. Vi samlar droppe efter droppe och fyller på så sätt ett par flaskor och kan också dricka oss otörstiga.

En stund senare når vi Col de Bavella där det finns bilväg och ett par restauranger. Det känns både bra och dåligt att så abrupt komma i kontakt med bilturismen. Vi gynnar bägge restaurangerna, den första genom att dricka vars en läsk, den senare med att beställa pizza och en öl. Därefter känner vi att vi återställt vätskebalansen och fått ny näring i kroppen. Vi passar också på att komplettera vårt matförråd i en butik. Ut i skogen igen där vi hittar en skuggig plats som lämpar sig för en siesta. Från en utsiktspunkt ser vi under eftermiddagen Porto Veccio med näraliggande öar. Det känns nästa overkligt att vi snart har korsat Korsika från nordväst till sydost (drygt 175 km) längs med mer eller mindre brutala bergskammar. Redan c:a en km innan hyttan finns en vattenkälla (finns ingen vid hyttan) så vi stannar där och laddar upp med massor med vatten i våra flaskor.

På ingång mot I Paliri

Lättsam och trevlig stämning på I Palirihyttan trots att de olika faciliteterna som dricksvatten, toa, dusch (kallt!) och lämpligt tältunderlag var utspridda i terrängen kring hyttvärdens lilla hus/reception. Bengts utflykt till duschen gjorde att han fick se ”kungen bland öns djur”, mufflonfåret. Det är Europas enda viltlevande får och enligt hyttvärden finns det bara ett begränsat antal på Korsika varav ett litet bestånd finns i skogarna nära I Palirihyttan. Natten bjöd som vanligt på blåst men för första gången var värmen besvärande även nattetid (låg höjd 1040 m).

Solnedgång över Bavellamassivet sett från Palirihyttan

14/7 I Paliri – Conca, nedåt 926 m (Conca ligger på 252 m).

Bengt vaknar kl 5 av att det är spring kring hyttan och att skenet av pannlampor fladdrar i mörkret. Iväg till bivackköket (en gasoltub med två plattor varav en fungerade – den var upptagen redan!). Iväg till sovsalsköket där jag lägger beslag på en kastrull och en eldstad på gasolköket. Under tiden vattnet kokar söker jag mig iväg till toan för morgonbestyr. Åter till köket där termosen fylls med kokande vatten. Serverar Sara kaffe och baguetter, som hyttvärden sålde föregående kväll. Därefter iväg till köket för att rädda varmvattnet till vår andra frukost som vi tar efter ett par timmars vandring. I alla våra vandringar har vi försökt ladda vår termos med varmvatten innan vi beger oss iväg för dagens vandring.
Snabbt tar vi ner vårt tält och är klara för avgång kl 6.10. Mäktiga vyer trots den låga höjden. Bl a ser vi en bergskam med ett hål, den ser ut som en jättelik staty. Dessutom ser vi en naturlig klättervägg med en 200 m vertikal bergsvägg. Redan kl 8.30 är det mycket varmt. Vi tar en tidig 2:a frukost och bara någon timme senare kommer vi fram till Punta Pinzutabäcken som bjuder på svalt bad i bäckbassäng. Nästan alla våra vandringsbekanta samlas där, bara några multisportare rusar förbi. Det är tydligen någon form av tävling i dag eftersom vi ser ett trettiotal med nummerlapp och nästan obefintlig packning.

Värmen är tryckande på så här låg höjd (550 m) och ett dopp i Punta Pinzutabäcken svalkar skönt

En färgstart trollslända vid Punta Pinzutabäcken
Sista delen av sista etappen mot sista Boccan (Bocca U´Usciolu) var både vacker (både den dramatiska naturen och det hägrande Medelhavet samt slutmålet i Conca) och enormt varm. Sista pausen tar vi vid källan Radicale 1,5 km från Conca. Glada och upprymda når vi Conca c:a 13.45. Flera av våra vandringsbekanta når Conca samtidigt. Vi gläds tillsamman åt den upplevelse vi delar. På Concas Gite Etape beställer vi vars en Pietra och en transfer till Porto Vecchio. Vi delar buss med ett franskt par och två unga killar (en från USA och en från England). Vi berättade för amerikanen att vi någon gång i framtiden hoppas kunna besöka Grand Canyon. Han ansåg att det hade varit perfekt att ha Grand Canyon som träning inför GR 20 för att vänja sig vid värmen och strapatserna på GR 20. I Porto Vecchio tar vi in på hotell Panorama. Kvällen ägnar vi åt uteliv. Det är 14 juli, Frankrikes nationaldag. Vi sitter på stora torget (Place de la Republic) och njuter av musik, sång och en god måltid.
Vi gjorde det och vi gjorde det tillsammans!

Några dagar utan strapatser – här på Cafe Opera i Nice efter fullföljd vandring