Årets Vasalopp var ett jubileum på många sätt för mig: 40 år sedan mitt första Vasalopp (1977) och 30 år sedan det kallaste loppet i modern tid (1987) och 20 år sedan mitt placeringsmässigt bästa lopp 1997.

Efter luftrörsproblem i januari bestämde jag mig för två saker. För det första ville jag ”säkra” ett lopp under Vasaloppsveckan.  Därför anmälde jag mig till Öppet Spår måndag som gardering om jag inte var i skick att åka det ”riktiga” Vasaloppet på söndagen.

För det andra bestämde jag mig för att åka Öppet Spår måndag på ”blanka” skidor d v s utan fästvalla oavsett vilket före det var.

Dessa planer innebar också att jag måste tidigarelägga min vistelse i Dalarna. Därför åkte jag upp, med hjälp av ett par goda vänner, redan den 22 februari. Dick Persson, som driver Lima Stugby och som också äger boendet i Torgås (”Ski Camp Torgås”) tyckte att det var bra att jag ”bodde in” förläggningen innan resten av gänget (med Vasalopps åkare från bl a OK Gynge Osby, Treby IF och Lönashults IF) kom två dagar innan Vasaloppet.

Såhär mysigt kan det bli på ”Ski Camp Torgås”!

Efter ett par dagars fin skidåkning där jag åkte större delen av sträckan Berga By (starten) till Evertsberg var det dags för Öppet Spår måndagen den 27 februari. Nu gällde helt annat väder och före. Väderprognosen stämde: Mellan plus två och minus två, snö med inslag av regn och vind från nord ost (motvind!).

Mitt livs andra Öppet Spår (första 1992) började med regn/snöblandat regn på startfältet. ”Bara” c:a 5000 deltagare gav mig plats i första backen så jag kunde sega mig upp utan incidenter. Fortsatt snöfall nästan hela vägen till Mora och en envis motvind gjorde att man inte fick något gratis. Spåren snöade igen och oftast fanns bara ett spår åkbart. Det blev mycket ”följa John” med ryckigt tempo. Följde strömmen utan att slita för alltför hårt och kände mig nöjd med tiden 6.21.44 i mål.

Stellan på Älvspåret mellan Torgås och Kläppen

Ett långt och ett par korta pass hann jag med innan det var dags för Vasaloppet 2017. Eftersom jag lyckades ta mig upp för första backen med stakning bestämde jag mig för att göra detsamma på söndagens lopp.

Det tog mig 51 minuter att komma till Smågan under Öppet Spår måndag. På söndagen hade jag 59 minuter till första kontrollen. Det tog inte bara längre tid utan tog också mer på krafterna med alla ”stopp och start” framför allt i första delen av backen. Jag hade nog mer nytta av ”blanka” skidor under Öppet Spår då en hel del hade problem med fästet eftersom temperaturen var kring nollan. Men är ändå nöjd att jag orkade staka båda loppen.  Tiden 6.13.42 är inte konkurrenskraftigt annat än om jag jämför med de i min ålder.

Stort tack till mina träningskompisar Jerker och Stellan i ”Team 200”, son Martin och hans kusin Björn Åke. Många tack också till reseledare Roger och alla i ”bussgänget”!