Pyrenéerna 2003

Guidebok: Spannish Pyreneés GR 11: A Long Distance Foothpath, Cicerone Press

Kartor: Lokalt införskaffade kartor av dålig kvalitet. Råd: Kontakta kartbutiken för bättre kvalitet.

Transfer till Pyreneérna: Vi åker med Hyllinge Buss som ska till Costa Brava med solturister. Hoppar av när vi ser Pyreneérna (Perpignon).

Gr 11 sträcker sig från Atlantkusten till Medelhavet. Den omfattat 46 etapper och är totalt 842,7 km. Den följer i princip Spaniens gräns till Frankrike och går till stora delar i höglänt terräng i Pyreneérna. Vi gick etapp 33 – 39 från Puigcerdà nära gränsen till Andorra till Albanyà.

20 juni Osby – Perpignon

Kl 02.20 uppstigning. Bengt fixar en termos kaffe. Iväg till bussen. Reser runt hela Skåne för att ta upp resenärer. Cirka kl 6 i Malmö för vidare resa över bron, genom Danmark, färjan över till Puttgarden. Bunkrar godis. Resan genom Europa är lång, men bussen har gott om plats och vi rastar var tredje timme så det går bra.

21 juni Perpignon – Puigcerda

Avstigning på en rastplats jämte motorvägen i höjd med Perpignon. Solturisterna i bussen tittar undrande på oss. Taxi till järnvägsstationen. Tåg till Toulose och vänta där ett par timmar, då vi strosar på stan. Extremt varmt. Känns som minst 40 grader. Det är värmebölja över hela Europa.
Tåg vidare till La Torc de Queral, promenad till Puigcerda ca 1 timma (öster om Andorra, nära gränsen till detta lilleputtland). Där hittar vi ett pensionat på gågatan där vi hyr in oss för 30 euro.

22 juni Puigcerda

En vacker och spännande liten stad. Börjar med frukost på uteservering. Handlar kartor mm. Lunch i en underbar liten park med en mindre sjö. Vi bestämde oss för att mjukstarta med en heldag i denna stad. Ordnar med boende ytterligare en natt i samma lägenhetshotell. Vi hinner också rekognosera vandringsleden och hur den letar sig ut ur staden.

23 juni Puigcerdà – Planoles, 26,5 km, 1020 m uppåt och 1085 nedåt.

Puigcerda i bakgrunden
Vi planerar att gå cirka en vecka i östlig riktning. Dagens etapp, vår första, är den 34:e (av totalt 46). Tidig lämnar vi vårt boende. Innan vi checkar ut tar vi en frukost bestående av fullkornsbröd som vi bakat hemma, samt yoghurt och juice som vi införskaffade i går.
När vi kl. sju går förbi torget ser vi en termometer som redan nått 28 gr i morgonsolen. Det blir en lång dag med mycket hög temperatur. Vi har valt att vandra utan tält vilket betyder att vi inte kan bivackera under dagen. Även om det går mycket upp och ner under dagen är terrängen ganska lättgången. Vi ser bara ett fåtal vandrare under dagen.

Vi når Planoles vid sex-tiden. Vi snurrar runt i det lilla samhället på jakt efter ett ”hostel” som ska finnas vid järnvägsstationen. När vi äntligen finner det får vi ok för två bäddar. Vandrarhemmet är ganska stökigt med en massa skolbarn som stimmar vid matbordet. Vi har halvpension. Tyvärr är maten av typen ”utfodring”.

Mycket ängsmark och betesmark mellan Puigcerda och Planoles

24 juni Planoles – Nuria

21 km, 6.30 h, 1600 m uppåt och 770 nedåt.

Ännu en lång dagsetapp. Vid alpin vandring räknas distansen som regel i timmar, inte i km. 6.5 timmar får ses som ett riktmärke men inte något vi ska bry oss om. Det går kraftigt uppåt i början först på landsväg sedan på stig.

Även denna dag är det ganska lättgången terräng, annars skull det inte vara möjligt/behagligt att avverka så många km. Under dagen bekantar vi oss med ett engelskt par i vår ålder. De har en researrangör som ser till att deras packning transporteras till det förutbestämda boendet för dagen. Vi träffade också en nyligen pensionerad norsk lärare som var inne på sin andra vandringssäsong på GR 11. Han hade nio etapper kvar till Medelhavet, sedan skulle han bli klar med hela GR 11.

Vi har möjlighet att stanna för övernattning vid Querabs (efter 14 av de 21 km) men vi känner oss pigga och det är ännu bara tidig eftermiddag så vi beslutar att fortsätta till Nuria. Väl framkomna i Nuria har vi samma känsla som alltid efter en lång dags vandring: ”Skönt att vara framme”, ”spännande att utforska hyttan, staden/byn”, ”hur ska vi äta, laga själv, restaurang e dyl?”.

Nuria semesterresort

Men Nuria blev en besvikelse! Guideboken hade förvarnat oss (”Nuria – en gång ett kloster, nu ett lyxigt semesterkomplex”). Men verkligheten var ännu värre. Allt kändes som en opersonlig turistkuvös som inte hade något med friluftsliv att göra. Vi hittade inget vandrarhem utan tog in på hotellet. Kvällen ägnade vi åt läsning och vila.

25 juni Nuria – Setcases

21 km, 1080 m upp och 1770 m ner.

Dagen börjar med en rejäl stigning som via grusväg (pista) och zig-zag-stig leder upp till en bergskam vidare till Pico de Noucreus, 2909 m.

Det är stundtals mycket blåsigt på bergskammen och vi måste hålla koll på allt löst, som glasögon, snusnäsduk (som vi hade som huvudbonad) och vandringsstavar.

Stort fält med gentiana på bergskammen
På grund av den hårda blåsten kunde vi inte fullt ut njuta av den fantastiska utsikten. Det var också svårt att hitta en lämplig rastplats som låg i lä. Ännu en het och lång dag. Vi har sällskap med norrmannen de sista kilometerna. Etappmålet, Setcases, ser vi den sista stunden som en hägring.

Skandinavisk förbrödring i Setcases
Vi tar, som vanligt då vi är på väg in i en liten by eller stad på våra vandringar, sikte på kyrkan. Där brukar det viktigaste finnas: ett torg, ofta en turistbyrå, boendemöjligheter, några barer/restauranger och en vattenkälla med färskt vatten och möjligheter att svalka fötterna. Norrmannen går före och vi finner honom belåten sittande med fötterna i en fontän och med en kall öl i handen.

Vi tar in på ett hotell vid torget. Kvällens höjdpunkt är trerättersmiddagen med ett glas vin. Sedan vila och sömn. Sara har under dagen fått besvär med hålfoten. Någon form av hälsporre? Med hjälp av husapoteket (elastisk binda) och några antiinflammatoriska piller från det engelska paret får hon läget under kontroll.

26 juni Setcases – Beget

22 km, 820 m upp och 1575 nedåt.

Från och med dagens etapp har vi lämnat de höga bergsregionerna bakom oss. I stället kommer vi nu in i en mer grönskande region. På denna etapp är vi och det engelska paret ouppmärksamma och missar en ledmarkering. Inte förr än efter någon km ser vi att vi inte är på rätt väg. Vi bedömer ändå att vi kan komma in på leden längre fram. Detta är naturligtvis ett misstag. Vi skulle gått tillbaka för att hitta det ställe där vi missade leden. Vi går vidare mot ett skogsparti där vi tror oss hitta leden igen. Vi missar leden igen och måste använda ett par extra timmar innan vi når dagens mål, Beget, en vacker liten stad. Saras hålfot mår inte bra.

Hjort
I slutet av dagen träffar vi på en engelsk geologiprofessor. Han är fascinerad av geologiskt intressanta stenar och kan inte motstå att plocka dem. Det blir både hans lycka och förbannelse. Hans ryggsäck blir mycket tung. Kvällen ägnar han åt att prata stenar på spanska med gästerna i hotellets bar. Han blir så engagerad att han glömmer bort att fixa rum för natten. När vi ska dra oss tillbaka sent på kvällen frågar han därför om han kan sova på golvet i vårt rum. Ok säger vi och han lägger sig på golvet i ett hörn av rummet.

27 juni Beget – Sant Aniol dÀguja

16,5 km, 690 m upp, 740 m nedåt

En förhållandevis kort vandringsdag. Lättgången och inte speciellt alpint. Kommer lämpligt för Saras fot som fått mycket stryk under de (i kilometer räknat) mycket långa dagsetapper de första fyra dagarna. Vi går omväxlande på pista och stigar.
Under dagen möter vi en ung spanjor som går med en liten dagryggsäck. Han berättar att han övernattar i det fria (vissa nätter är tropiska + 20 gr) och att han avverkar två dagsetapper varje dag. Han är på väg att gå från Atlanten till Medelhavet på mindre än en månad!

Sara framför kyrkoruinen i Sant Aniol dÀguja
Tidigt på eftermiddagen når vi Sant Aniol dÀguja som enligt guideboken är en beboelig kyrkruin. Tyvärr är det mer ruin än kyrka. Inget som ger tak över huvudet och skydd för insekter m m. Efter att ha undersökt olika övernattningsalternativ tar vi beslutet att vi ska övernatta i det fria utanför ruinen. Vår regncape blir vårt liggunderlag. Och i brist på sovsäck duger våra ”hyttkläder” (tunn träningsoverall) som sängkläder. Lyckligtvis är även denna natten tropisk så vi får trots allt en god natts sömn. Det enda som bekymrar oss när vi vaknar är att mössen kommit åt en av våra matpåsar, trots att vi hängt upp våra packpåsar med livsmedel på tvättlinor.

Ett mindre vattenfall nära kyrkoruinen

28 juni Saint Aniol dÀguja – Albanyà

18 km, uppåt 685, nedåt 910

Denna dag börjar trivsamt på stigar/vägar genom skogen. Vi laddar upp med vatten. Ingen vattenkälla finns på denna etapp enligt guideboken.

Landskapet är här, liksom det varit de tidigare etapperna, ödsligt och obefolkat. Ett Spaniens Norrland i kubik! Efter någon timme kommer vi till en pista som enligt vår bristfälliga turistkarta ska innehålla ett halvt dussin serpentiner på väg nedåt mot Albanyà. Vi följer vägens alla kurvor men när de på kartan tagit slut återstår ändå ett oändligt antal innan dagens etappmål. Albanyà visar sig vara en trevlig liten stad/by som höll på att förbereda en festival.

Alla är festklädda och stadens torg är ordningsställt för musik och dans. Medan vi iakttar folklivet försvinner plötsligt nästan alla människor in i den vackra kyrkan. När evenemanget i kyrkan tar slut och folk strömmar ut övergår festen i mat och dryck samt musik och dans på torget. Vi är trötta iakttagare. Vår förhoppning är att hitta ett enkelt boende i den lilla staden (är snarare en större by). Vi går runt de få kvarter som finns men hittar ingen logi. Vi får besked om att det finns ett boende någon km utanför staden. Det är ett slags fritidscentrum/resort där vi får ett rum för natten.
Nästa morgon tar vi beslut om att försöka ta oss till Costa Brava för att hinna med några dagar med bad och sol som omväxling till berg och sol som vi upplevt de senaste dagarna. Med buss och tåg når vi Costa Brava innan kvällen. Efter några dagar åker med solturisterna åter till Sverige.

Först Costa Brava sedan Costa Osby-sjön