24 april 2014

Efter att ha varit i Catania ett par dagar tar vi bussen till rif. Sapientza, Etna. Bokar in oss på hotell Corsaro. Vädret varierar mellan härlig sol och dimma, här och var ligger det snödrivor, de få träden har inte riktigt slagit ut, naturen är steril och det ser ut som ett månlandskap.
Vi packar lunch i våra ryggsäckar, fattar våra stavar och ger oss i väg. Vi går över parkeringsplatsen med alla souvenirbutiker, tar till höger upp på M Silvestri Inf. 1911 m. Går upp på kraterkanten och runt kratern, därefter brant backe upp på M Silvestri Sup. E. 2000 m. Fin utsikt ner mot Catania och Medelhavet. Går runt även denna krater, ner på baksidan för att sedan ta oss upp mot Etna. Vi kryssar oss upp en bit på mer eller mindre obefintliga stigar mellan stickiga växter och vassa lavablock. Kommer till en bilväg som är till för de fordon som underhåller kabinbanan. Går under den och fortsätter uppåt till ett igenbommat hus byggt av lavasten. Där i solen på 2300m äter vi vår lunch i sällskap med otaliga nyckelpigor och en pigg ödla.

Vi vänder åter nedåt och följer skidpisten ner till hotellet. På hotellet väntar nu en härlig avkoppling i wellness-avdelning med bastu och bubbelbad, tända ljus och stilla musik, en härlig fyra-rätters middag som är värd sin egen historia. Hotell Corsaro kan verkligen rekommenderas.
Karta : Mount Etna 1:25000 (Carta Escursionistica Altomontana).

25 april

Toppenväder. Sol, cirka 15 grader vid starten för dagens vandring. Vi befinner oss på cirka 1900 m och bestämmer oss för att vandra uppåt parallellt med kabinbanan. Vi följer i stort sett skidpisten som emellanåt är lättgången men ibland mycket brant med lös lavasten. Det är ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Bra hjälp har vi av stavarna vilka övriga vandrare tittar avundsjukt på. Det finns minst fyra sätt att ta sig upp på Etna: med kabinen, med fyrhjulsdrivna fordon, MTB-cykel samt att gå. Efter cirka en timma passerar vi huset vi var vid i går, vi fortsätter upp till Piccolo rif. 2488m. Vägen dit var brant med lösa stenar, emellanåt gick vi i zig zack för att underlätta vandringen. Floran består av några få grästuvor och vad vi hemma kallar stenparti-växter. Faunan domineras av nyckelpigor och en och annan fjäril.
Väl uppe vid kabinstationen fortsatte vi mot en närliggande krater La Montagnola. 2638 m. Den skapades vid ett utbrott år 1763. På vägen till kratern gick vi över flera snöfält. Vi hade utsikt över Etnas huvudkrater som har en svavelgul färg. Det kom rök ur marken och tidvis var lavan varm och svavelosande.

Det fanns möjlighet att gå ytterligare en bit på egen hand, därefter var man tvungen att ha guide för att få fortsätta. Vi väljer att ta oss ner mot utgångspunkten då vi har en busstid att passa. Nedåt följer vi i stort sett den väg som fyrhjulsfordonen använder sig av. På en flat sten halvvägs ner dukar vi upp vår lunch. Tänk er vilken utsikt vi hade mot Medelhavet, månlandskapet och kratrar!
Erfarenheten från våra ”Etna-dagar” är att, om vädret är ok är det möjligt att på egen hand vandra både lågt, högt och länge.

27 april

Vi har tagit oss till staden Ragusa. På vårt hotell fann vi information om en planerad vandring i Cava Santa Domenica. Det är organisationen Kalura som är anordnare. Vi uppfattade Kalura som något i stil med fältbiologerna i Sverige.

Under cirka tre timmar går vi genom den lilla dalen.Det är många stopp då olika ”experter” berättar om växtligheten, kvarntraditionen i dalen, tillverkning av kalk till byggmaterial, om hur man tog sten från dalen för att bygga upp staden Ragusa, utvecklingen av dalen från boplats till park till kolonilotter och fram till idag då den är en djungelliknande oas i staden. Det berättades om människor som bodde här för 2500 år sedan, de begravde sina döda i murar som ännu finns kvar, om de tre broar som byggts över dalen för att förbinda de olika delarna av nuvarande stad, om de underjordiska rummen under broarna, om ån som rinner genom dalen. Allt detta berättades naturligtvis på italienska men två engelsktalande deltagare översatte så att även vi kunde vara delaktiga.

Under hela vandringen är det ett utbyte mellan våra italienska nyblivna vänner och oss om floran, hur växter används i Italien respektive Sverige och växternas namn på de olika språken. En del av växterna härrör sig från den tiden då dalen var parkområde: palmer, bambu, rosor, kalla med flera. En man i sällskapet ger sig upp i en backe och återkommer med ett stort knippe vild sparris. Vi såg blommande valeriana, achantus, fläder och acacia. Det fanns många träd med apelsiner, citroner och fikon. Det berättades för oss att achantus inspirerade antikens arkitekter i sin formgivning av byggnader.

Då vandringen var över blev vi inbjudna att följa med till en gemensam söndagsmiddag på en lokal restaurang. Denna middag var verkligen så som vi föreställer oss den traditionella italienska familjemiddagen med sicilianska specialiteter.Titta på bilderna så tror vi att det vattnas i munnen:
En tallrik med tillagade och färska grönsaker, lufttorkad skicka, omelett, ostar.

En tallrik med två sorters pasta och såser.
Canneloni med ricotta-fyllning.

Måltiden avslutas med en kopp espresso.
Till maten serveras det vin och vatten, allt detta till priset 12 euro/person.

28 april

Inför resan till Sicilien hade vi skaffat guidboken ”Sicily – Car tours and walks”. Inte helt lyckad guidebok för oss som har för vana att anlita allmänna kommunikationer i stället för hyrbil. Få vandringsförslag fann som inte krävde tillgång till bil. Men ett råd i denna bok följde vi nämligen att ett besök i Ragusa är ett måste bl. a. för Ragusa Ibla (den gamla staden från barocktiden – 1600-talet). Från gamla staden Ragusa Ibla hade Club Alpino Italiano (CAI) en vandringsled som sträckte sig norrut och som totalt var 10,5 km.

Utrustade med lätt packade dagryggsäckar började vi vandringen från Via Armando Diaz 15 mellan nya och gamla staden. Där hade vi övernattat på ett litet gemytligt boende (Le Stanze del Sole). Via ett hundratal trappor tog vi oss ner till Ragusa Ibla och Piazza della Republika. Via en smal stentrappa som följs av en stig tog vi oss över ett mindre vattendrag (San Leonardo) och plötsligt var vi ute ur staden och mitt i naturen!
Direkt kommer vi ut till lättgångna småvägar som ömsom är belagda med betong, sten och asfalt men som senare övergår i en mindre grusväg. Först bär det måttligt uppåt. Sedan neråt mot en mindre dalgång, Cava Mulini. Vägen/stigen omgärdas av ett rikt blomsterliv. Exempel på arter vi såg är achantus, valeriana, orkidéer, klöver, smörblommor, blommande fruktträd, ginst och fläder. I dalgången är skogen delvis tät men i övrigt är landskapet öppet och böljande. Nästan som en mix mellan Österlen i Skåne och Allvaret på Öland. Efter ett par timmars lugn vandring är vi framme vid en obemannad rifuge/hytta som nu drivs av CAI. Ett lämpligt ställ för en lunchpaus, precis vid våra fötter växer det vild fänkål.

Återvägen följer samma mindre väg och stig som tidigare. Vi upplever den rikliga floran på nytt och den påminner i sin frodighet om svensk midsommarblomster.
När vi närmar oss staden imponeras vi av Ragusas och Ragusa Iblas ”skyline”. Den norra delen av staden har en direkt kontakt med naturen och det omgivande landskapet. Här finns inga förorter utan ena stunden är vi i Cava San Leonardo (en mindre bäckfåra) och nästa minut är vi på torget i Ragusa Ibla och njuter av Gelate Divino (gudomligt glass betyder det – det smakade i alla fall så). Vi avslutar vandringen med att gå runt i Ragusa Iblas myller av trånga gator och gränder.