Kust till kust 1985 – 1990 Sölvesborg – Båstad – Torekov – ”Lingon och tång-vandring”
”Havet till vänster, land till höger” vi följer kustbandet runt Skånes kust 1999 – 2006

Friluftsupplevelser i närområdet ledde till att vi upptäckte att vandring var något som tilltalade oss. Från en bakgrund för Bengt inom konditionsaktiviteter som långlöpning och maraton samt längdskidåkning och Vasaloppsåkning var steget inte långt till att vandra långleder i Sverige och i Alperna. Som Friluftsfrämjare på 70- och 80-talet bestod äventyren för Sara i att vara mulle- och strövareledare. En vandringsresa med en strövaregrupp till Storulvån gav mersmak för Sara. Från två olika håll förenades vi i en aktivitet som innehåller både motion och upplevelser. Vi upptäckte att vandringen var vår gemensamma grej.

Kust till kust – Osby till Båstad och Torekov
Skåneleden (www.skaneleden.se) kust till kust var den första och under många år den enda Skåneleden. Vi köpte guideboken Skåneleden ”Från kust till kust”.

Klinten/Osby – Hästberga

Eftersom vi bor i Osby var det naturligt att starta här. Vandringen till Hästberga är en typisk inlandsetapp med många grusvägar (alltför många) och stigar. I Hästberga finns ett vindskydd både för vandrare och kanotister. Vindskydd finns för övrigt vid varje etappmål vilket gör att det inte är nödvändigt att bära med sig tält. Sedan 2010 är det inte längre möjligt att paddla i Helge å vid Hästberga eftersom kraftdammen spolades bort då.
Denna etapp gick vi som dagsetapp både västerut och österut redan under Skåneledens barndom i slutet av 70-talet.

Hästberga – Båstad och Torekov

Från Hästberga är det nio etapper till Torekov. Dessa vandrade vi sommaren 1986. Tanken var att vandra 4 – 5 dagar och lika många etapper. Men det gick bättre och fortare än vi trodde. Efter fem dagar hade vi kommit fram till Torekov. Vi hade gjort slut på mat och pengar. Inga betalkort eller mobiler kunde hjälpa oss på den tiden! Räddningen var att vi kunde panta läsk- och ölburkar. Dessa hittade vi i massor i Båstad en tidig söndagsmorgon. Tennisveckan pågick där och det hade varit fest under kvällen och natten.

Hovs hallar mellan Båstad och Torekov

Efter denna vandring kom vi fram till att vi klarade av att långvandra (även Sara som inte konditionstränar), vi uppskattade och trivdes med att dela vandringsupplevelserna med varandra. Den del av vandringen som vi speciellt minns och uppskattade var den kustnära från Båstad till Torekov förbi Hovs Hallar.

Sölvesborg – Osby

Från ”Tivolieken” i Sölvesborg gick vi under tre ”barnfria” dagar 1987 till Brotorpet. Tivolieken var en ”Sparbanksek” som fanns vid den gamla utfarten österut från Sölvesborg. På den tiden fanns det ett tivoli på den platsen. Därav namnet ”Tivolieken”.
Från den östra delen av ”kust till kust” minns vi speciellt det vackra Ryssberget under de första två etapperna. Ryssberget är en ås som sträcker sig från Sölvesborg i söder till Jämshög i norr och som följer gränsen mellan Skåne och Blekinge. Vi tyckte på den tiden att kuperingen i detta bokskogsområde var tuff (maxhöjd 157 m). Sedan dess har vi fått andra referensramar.

Brotorpet – Vesslarp- Trollabadet- Klinten/Osby

gick vi som dagsetapper åren fram till 1990. Därmed var ”kust till kust” avklarat.
1999 – 2006 vi följer Skånes kust under mottot ”Havet till vänster och land till höger”
Varför? Vi hade en önskan att göra en- och tvådagarsvandringar i vårt närområde. Som boende i Skånes inland kändes det lockande att vandra kustnära. Dessutom tyckte vi det var en kul idé att gå runt hela Skåne.
Hur? Stora delar av sträckan gick vi helt nära vattenlinjen. Om möjligt vandrade vi i sanden eller bland sten och tång. Om det inte var framkomligt nära vattnet följde vi befintliga stigar, cykelvägar, landsvägar eller ängsmarker så nära kustbandet som möjligt. Hänsyn tog vi naturligtvis till fågelskyddat område och till regler i allemansrätten. Vissa delar av kustbandet var Skåneled (från Simrishamn och söderut samt nordvästra Skåne, Torekov – Båstad) men den övervägande delen av vår vandring var inte markerad eller på annat sätt tillrättalagd för vandring.
Vi började vid Blekingegränsen väster om Sölvesborg. Tillvägagångssättet var att med bil åka till målet för dagsvandringen. Där placerade vi Bengts racercykel. Därefter åkte vi tillsammans till ”startplatsen”. Där lämnade vi bilen och begav oss till fot till den plats vi lämnat cykeln. När vi kommit fram till dagens etappslut kunde Sara ta en längre paus medan Bengt cyklade tillbaka för att hämta bilen. Vid några tillfällen, när det var möjligt, kunde vi i stället för ”cykelupplägget”, åka kollektivt med buss.
Vi kan inte påstå att vi har satt våra fötter på exakt varje meter runt Skåne. Vårt ”fusk” bestod i att vi hoppade över platser som vi tidigare på ett eller annat sätt var väl bekanta med. Ex. startade vi i Edenryd väster om Sölvesborg, eftersom vi tidigare strövat i Sölvesborgs utkanter mot Skånegränsen. Ett annat exempel är Malmö där vi båda vistats mycket både i arbete och på fritid. Vi gick till Sibbarp när vi kom söderifrån och fortsatte i Arlöv på gamla kustvägen norrut.

Edenryd – Åhus

Vi gör en endags vandring där vi för första gången prövar upplägget med cykel och bil för att klara av transportlogistiken. Det fungerar utmärkt. Platta asfalterade vägar gör att hämtningen av bil ofta inte tar mer än drygt en timme.

Denna sträckning innehåller flera pärlor. Främst minns vi Tosteberga ängar (www.tosteberga.se), ett naturreservat som finns längs Skånes enda skärgård. Den är belägen vid kustbandet mellan Nymölla till Landön. Det är försommar när vi går här. Blomsterlivet är rikligt.

Mest iögonfallande är dock ett gult hav av blommande ginst, som ju är en buske.

Åhus – Kivik – Stenshuvud

Vi får hjälp med hämtning i Kivik av storebror/svåger. Därför kan vi obekymrat gå så länge vi vill och orkar under en heldag. Hela dagsturen är mycket ”havsnära”.

Helgeå som flyter ut i Yngsjö – det finns även en åfåra som går till Åhus
Större delen av dagen går vi på ängar några hundratals meter från havet. Ravlunda skjutfält är inte bara ett skjutfält (ingen röd flagg i dag!) utan också en lättillgänglig hedmark. Längre söderut passerar vi också en av Österlens största naturtillgångar Haväng och Verkeåns naturreservat.

Vi närmar oss Äppelkusten vid Kivik. Här passerar vi Kiviks marknadsplats

Fruktodling söder om Simrishamn strax före blomning

På senare år invaderas Kivik varje höst av 10 000-tals besökare i samband med äppelskörden. Vi har tajmat in vår vandring efter semesterperioden och innan äppelskörden. Ingen trängsel på stig eller väg!
Efter att ha lunchat på hedmarken vid Ravlundafältet, med utsikt över Hanöbukten, passar det perfekt med en fika på det vackra SFT-vandrarhemmet i Haväng. Vi avslutar dagens vandring som varit c:a 30 km lång vid utkanten av Stenshuvuds nationalpark. Bror/svåger är vänlig nog att hämta oss där.

Vacker cykel -och vandringsväg på Österlen

Stenshuvud – Simrishamn

Stenshuvuds nationalpark med det 97 m hög ”berget” har vi besökt ett flertal gånger. Vid detta tillfälle väljer vi att strikt följa havsbandet genom nationalparken. Ett kortare stopp gör vi vid fyren. Stundtals lite knepigt med framkomligheten. Härliga strandängar väntar oss när vi närmar oss den sydliga delen av nationalparken. Här kan vi långa stunder gå på den packade sanden nära vattenlinjen. Vik och Baskemölla är små fiskelägen som ger oss bra anledning till fikapaus. Vi har en mäktig utsikt över Hanöbukten där vi i norr kan skönja Blekingekusten och i söder Bornholm.

Stenshuvud

Stundtals följde vi Skåneleden men så ofta det var möjligt gick vi strandlinjen helt nära vattnet
Två km. norr om Simrishamn ligger Tobisviks havsbad. Lämpligt att ta badsäsongens sista dopp här (mitten av september).

Simrishamn – Kåseberga

En försommardag åker vi diagonalt i Skåne, riktning sydost. Cykel parkeras och låses omsorgsfullt i Kåseberga. Vandringen börjar/fortsätter i Simrishamn. Ingen vandring är här längre än några km innan vi kommer till en ny mysig by. Först Brantevik sedan Skillinge.

I stort sett hela tiden går vi mycket vattennära
När vi närmar oss Sandhammaren, vid Skånes sydostliga hörn, känns det som att komma till Skagern. Här finns mycket breda sandstränder och landets största sanddynsområde.

Mot Kåseberga blir strandlinjen smalare men fortfarande går vi helt nära havet. Vi ser skärmflygare använda sig av uppvindar mot Kåsehuvud 30 meter över havet.

 

Åter en etapp (Simrishamn – Kåseberga) som vi gärna återvänder till. Den kan då med fördel delas upp i kortare sträckor.

Kåseberga – Ystad – Abbekås

Vi har två dagar till vårt förfogande. Bra med tanke på att nu är vi som längst från vår hemort Osby.

Första dagen gör vi en ny strandvandring, denna gång från Kåseberga till Sandskogen utanför Ystad. Där fixar vi boende. Efter att ha hämtat bilen i Kåseberga gör vi en liten cykelutflykt till Ystad city. Vi har hyrt cyklar av boendevärden och unnar oss en god middag på en av Ystads restauranger.

Följande dag tar vi sikte på Abbekås. Vandringen dit innehåller för första gången avsnitt där vi inte kan gå strandnära utan måste gå asfalterad landsväg.

Abbekås – Smygehamn – Trelleborg

Ännu en gång har vi två dagars vandring med övernattning framför oss. Vi har bokat in oss på STF Smygehuk Vandrarhem. Det är inte vanligt numera att komma till fots till vandrarhem utanför fjällvärlden. Vi känner oss nästan unika som vandrande anländer till Sveriges sydligaste ort och dess vandrarhem. Dagen därpå lämnar vi också boendet i den nerlagda fyren till fots för att bege oss mot Trelleborg. Vi försöker även denna vandringsdag befinna oss vid vattenlinjen men tvingas inse att det för det mesta inte är möjligt. Hala stenar, buskar och sly väljer vi bort till fördel för landsvägsvandring. Erosion och sandflykt är ett problem på Skånes sydkust. Vi ser exempel både på hur havet ”ätit” av strandremsan men också hur man med nygjorda pirar och andra strandskydd försöker förhindra erosionen.

Hamnen i Smygehamn
Det är med glädje vi konstaterar att strandlinjen i princip alltid är tillgänglig (men givetvis inte alltid lättframkomligt) för allmänheten längs vår vandring. Bara vid ett par tillfällen tvingas vi gå inåt land för att passera privata tomter och hus. En gång gjorde vi det för att havet hade spolat bort så mycket av marken framför ett hus så att det inte var möjligt att passera tomten utan att kliva in i husets trädgård.

I Trelleborg finns landets enda palmer

Trelleborg – Falsterbo – Malmö

Fortfarande har vi lång transportväg till vår kustvandring från hemorten Osby i norra Skåne. Därför planerar vi in ett ”dubbelpass” med övernattning.

Efter Trelleborg är det fortfarande landsvägsvandring som gäller ytterligare några kilometer. Under kommande etapper kommer vi mer eller mindre i kontakt med flera kända, välskötta och vackra golfbanor (Trelleborgs golfbana, Ljunghusens, Barsebäcks, Öresunds Landskronas och Ryds golfbana, vi har säkert missat någon).

”Strandfyndsmuseum” nära Höllviken
Ängsmark med ljung är underlaget efter att vi lämnat landsvägen. Det blir denna typ av natur fram till Falserbokanal som vi följer norrut fram till vårt boende. Falserbonäset med Skanör och Falsterbo hoppas vi ta som en dagsvandring framöver. För att hinna med Trelleborg till Malmö på två vandringsdagar måste vi göra denna prioritering.
Vandringen norrut från Falsterbokanal var frustrerande eftersom vi måste välja landsvägen och gator genom Vellinge kommun. Vi blev avrådda att följa strandlinjen. I stället blev det bland annat Falsterbovägen, Ängavägen och andra ängavägar som Hököpinge och Gessie Ängaväg mot Gessie och Tygelsjö. Från Tygelsjö via Klagshamn och Bunkeflostrand mot brofästet i Lernacken kändes som en transportsträcka.

Magnolia

Arlöv/Malmö – Barsebäck – Landskrona

Ännu en dubbeletapp planeras. Denna gång med övernattning i Barsebäck. Starten sker vid Inre Ringvägen/Västkustvägen mellan Segevång och Arlöv.

Pildammsparken, Malmö

Vi följer Västkustvägen men väljer gator/vägar/stigar nära havet när detta är möjligt. Vi passerar Lomma och Bjärred enligt samma princip men har också möjlighet att gå på stranden vid Lommabukten. När vi närmar oss Löddeköpinge har vi inte lång väg till Barsebäck där vi övernattar.

Barsebäcks golfbana

Blöt ängsmark och fågelskydd gjorde att vi emellanåt vandrade på gamla Västkustvägen
Nästa dag fortsätter vi på Kustvägen norrut. Vi passerar Barsebäcks golfbana. Det är försommar och högtryck. Ängarna närmast havet består av sumpmark och är oframkomliga. Vattnet lockar och vi väljer att gå barfota i det långgrunda vattnet. Det går utmärkt några km men plötsligt sjunker vi ner och har vatten till midjan. Vi har kommit till ett dike som mynnar ut i vattnet från ängsmarken intill. Snabbt upp igen på torra land! Förbi Öresunds golfbana, Häljarp och till Landskrona väljer vi åter strandnära vägar och gator.

Landskrona – Helsingborg

Det är högsommar och våra förväntningar är höga inför denna dagsvandring. Vi blir inte besvikna. Helt havsnära går vi förbi Landskrona golfbana, Ålabodarna och vidare mot Glumslövs backar. Vi möter en hel del vandrare men också några som tar sig fram per cykel.

Vid golfbanan norr om Rydebäck är det läge för ett matstopp

Golfbanor uppskattar vi för att de ofta ligger vackert och att de nästan alltid har god mat på golfrestaurangen. Inget undantag här. Vi unnar oss vars en räkmacka och ett glas vin.
Innan Råå finns ängar med tillträdesförbud på grund av fågelskydd. Vi tvingas gå längre inåt land. Plötsligt är vi jämte E6:an och med Råån framför oss utan någon bro. Det vi gör rekommenderar vi inte någon. Snabbt upp på motorvägen och en rask rusning ett par hundra meter och sedan ner från vägen igen på andra sidan ån!

Dagens vandring slutar i stadsmiljö. Vår slutdestination för dagen är SFT Helsingborg/Miatorp. Den sista halvtimmen känns dryg innan vi är framme men där vänta dusch och vila. Sedan stilla promenad genom Helsingborg till vår favoritkrog i stan, Olssons skafferi vid S:a Maria kyrka. Det blir en god italiensk måltid.
Bilen, som vi lämnade i Landskrona, hämtar vi under morgondagen. Vi åker buss dit dagen därpå.

Hamnen i Råå

Helsingborg – Höganäs (fast tvärtom)

Det blir en lång och upplevelserik vandringsdag. Först åker vi till Mölle där vi lämnar Bengts cykel. Sedan med bil till Höganäs. Därifrån går vi till Mölle. Främst använder vi stigar och cykelvägar nära havet. Innan Mölle passerar vi Krapperups slott vid Nyhamnsläge. Härlig försommarvandring! Vi är klara med detta avsnitt till lunch. Efter mat och vila är vi redo för en fortsättning.
Vi bestämmer oss för att fortsätta mot Helsingborg. Vår plan är att gå så länge vi känner för det och sedan ta en buss tillbaka till Höganäs. Förutsättningarna för en lätt och vacker vandring är goda. Vi befinner oss hela tiden väster om väg 111 på stigar eller på cykelvägar. Ibland kan vi ströva längs havet. Viken och Domsten är små byar som ger oss en anledning till fika och glasspaus. När vi börjar få in Helsingborg i sikte hade vi planerat att gå upp till väg 111 och där ta en buss tillbaka till Höganäs. Men när vi passerar Sofiero är det för sent att vika av från stranden. Där är det alltför långt till busshållplatser. Därför blir det fortsatt strandvandring mot Helsingborg. Mot slutet, närmare Knutpunkten, är det naturligtvis gator som vi måste välja (Sofierovägen, Strandvägen och Drottninggatan). Sedan buss tillbaka till Höganäs. Nu har det blivit sen kväll. Tur att vi bokat boende på Hotell Köpmansgården där vi också kan äta en smaklig måltid. Aldrig smakar maten så gott som efter en lång dags vandring.

Höganäs – Arild (Kullens Naturreservat runt)

Bilen parkeras i Arlid och vi beger oss in i Kullens naturreservat.

Siktet är inställt på Kullens fyr. På väg dit gör vi en avstickare till Nimis, Lars Wilks konstnärliga svartbygge

Vi äter lunch vid Kullens fyrservering innan vi utforskar Kullens klippor där danska och sydsvenska alpinister tränar klättring. Italienska vägen följer vi till utkanten av Mölle. Efter fikapaus fortsätter vi till Arlid.

Kullaberg, Wikipediabild

Arild – Ängelholm

Nu är det maj 2006 och vi börjar känna att det är tid att slutföra vår Skånska vandring. En fredag i maj jobbar vi bara till lunch. Sedan bär det av med bil till Ängelholm, där vi bokar in oss på Hotell Riverside. Vi lämnar Bengts cykel där och åker med bil till Arild vid Skälderviken. Klockan hinner bli sen eftermiddag innan vi lämnar den vackra lilla hamnen i Arild. Vår väg till Jonstorp går mycket vattennära på stigar i ett vårvackert kustlandskap. Efter Jonstorp är det svårare att ha närhet till vattnet. Men så snart möjlighet ges vänder vi landsvägen ryggen. Farhult är den sista byn vi passerar innan vi börjar en lång transportsträcka in mot Ängelholm (på Farhult.net finns ett vackert bildspel från denna by). Stigen mot Ängelholm går parallellt med järnvägsspåret och när det börjar bli mörkt når vi fram till SJ:s järnvägsskola. Det känns som vi gått en evighet. Bortsett från sista delen har det inte blivit närmaste vägen. I stället har vi följt Skäldervikens alla små vikar och uddar och det har tagit tid men också gett oss en fin upplevelse av denna vackra del av Skåne.
Klockan är strax före 22 när vi är på hotellet. Vi har fått veta att det är jazzfestival i Ängelholm denna helg. Därför blir det snabbdusch och sedan ut i nöjeslivet. Till vår glädje får vi veta att vår grannflicka, Marie Nagenius, ska uppträda med Helsingborgs Storband. Det vill vi inte missa.

Ängelholm – Skepparkroken

Efter gårdagens långa vandring och nattlivet i Ängelholm blir det först sovmorgon. Sedan cykel till Arild för bilhämtning. Därför blir det en kort och lugn vandring från hotellet över Rönne å, till Skäldervikens småbåtshamn och förbi Lingvallen gymnastikanläggning och vidare till Skepparkroken. Av praktiska skäl har vi cykeln med oss så att vi snabbt kan hämta bilen på stan.

Skepparkroken – Torekov

Lördagen den 1 juli 2006 är det dags att sluta cirkeln. Vi är tidigt på plats i Skepparkroken. Cykeln är parkerad i Torekov. Från Skepparkroken följer vi gång- och cykelvägar. Det är semestertid och de flesta fritidshus är bebodda. Många kommer klädda i badrock för att ta ett morgondopp.
Vi passerar Magnarps skollovskoloni och Vejbystrand 20 år efter att vi första gången kom gående till Torekov från ”Kust till kust-leden”. Vi känner oss stolta och glada men upplever också en viss tomhet.

Lotshus i Torekovs hamn
Dessutom:
Vandring över Öresundsbron vid invigningen 2000

samt vandring runt Ven våren 2006 och
vandring Laholm till Båstad 2009