När vi till slut evakuerats och kommit i säkerhet (relativ säkerhet med lutande hus och avspärrade gator) i Kathmandu hade vi två saker på vår inköpslista: Textilier (kuddöverdrag m m) och Maurice Herzogs klassiska beskrivning av hur en franska expeditionen lyckades klättra Annapurna och därmed bli den första framgångsrika bestigningen av ett 8000 m berg.

Herzogs berättelse innehåller både fanatism och galenskap men också beslutsamhet. Året är 1950 och varken kartor, kläder eller övrig utrustning kan jämföras med dagens. Expeditionen kommer i tidsnöd på grund av långt utdragna rekognoseringar. Först var deras avsikt att bestiga Dhaulagiri, 8167 m, men ansåg att det berget av omöjligt att klättra. Den väntande monsunen hotar toppförsöket . Herzog och hans kompanjon Lachenal lyckas trots allt nå Annapurnas topp den 3 juni. De är illa utrustade och förfryser händer och fötter och tvingas också övernatta i det fria på vägen ner. De verkliga hjältarna är bärarna (sherpas och coolies) som på sina ryggar bär ner de lemlästade klättrarna. Expeditionsläkaren tvingades amputera flertalet fingrar och tår på Herzog. Men han konstaterar lakoniskt att det viktigaste var att ”berget är besegrat – segern är vår”.

Bild tagen vid Annapurna BaseCcamp vid vår första vandring i Nepal 2001

Kortet är taget från Poon Hill vid vår resa till Nepal 2007.

Dhaulagiri, 8167, ansåg Herzog som ett omöjligt berg att bestiga. Först 10 år efter fransmännens misslyckade på berget bestegs det av en expedition från Schweiz.