Monte Rosa från Monte Moropasset, Wikipediabild
Varför Tour Monte Rosa?

Monte Rosa är Västeuropas näst högsta berg och är omgiven av ett flertal berg kring 4000 m eller högre som Breithorn, Pollux, Castor, Liskam och Matterhorn. Vi fick vetskap om vandringen 1999 när vi gick Chamonix – Zermatt. Byn Zermatt och den magnifika alpina omgivningen blev vi förtjusta i. På den tiden var det inte mycket publicerat om Tour of Monte Rosa men vi fann skriftlig information om denna vandring på turistbyrån i Zermatt, (Tour Monte-Rosa Die klassische Wanderroute).
Vi förstod att det är en fin men mycket krävande vandring. Monte Rosa ligger i Pennine Alps i gränstrakterna mellan Italien och Schweiz. Touren runt Monte-Rosa är både en relativ ny vandringsled men den är också på väg att bli en klassiker. Vi träffade inga svenskar under vandringen och det var också glest med vandrare. De flesta som vi mötte skulle bara ta några dagsetapper.
Guideböcker/kartor: Vi hade genom internet tagit fram ledbeskrivningar som mer schematiskt beskrev leden i nio etapper. På platsen skaffade vi oss kartor som mer hade karaktären av turistbroschyrer. Vi hade också köpt guideboken The Grand Tour of Monte Rosa, C J Wright, Cicerone Press. Men den boken beskrev delvis andra sträckningar av vandringen än de vi valde så vi hade inte så stor nytta av den. På senare år har det skapats en weebsite (http://www.tmr-Matterhorn.ch) om denna vandring och Tour of Matterhorn. Där finns också tips om mer aktuell guidebok.

26/7 2002 Osby – Nice – Turin – samt S:t Martin

Bilen styrs mot Sturup och flyget till Nice. Framme i Nice kl. 16.00. Vi tar bussen från flygplatsen till järnvägsstationen där vi tar första tåget till Turin. Efter fyra timmar är vi framme i Turin där vi vid 10-tiden på kvällen tar ett nytt tåg norrut mot Aosta. Efter en timme fortsätter vi resan med buss. Vid midnatt kommer vi inte längre utan stiger av i S:t Martin som är en liten stad som ligger öde så här dags på dygnet. Bara en bar med dans verkar öppet. Vi frågar efter ett hotell men allt verkar stängt för natten. Efter att ha sysselsatt flera personer på baren med att ringa runt till alla tänkbara övernattningsställen samt fått möjlighet att åka runt i stan med en kille som försökte väcka diverse hotellägare får vi bo i köket hos Guiseppe med fästmö. Stor gästfrihet!

27/7 Gressoney – S:t Jacob

Vi tar bussen till Gressoney där vi äter en frukostlunch. Kl. 11.00 går vi mot det första passet. Målet för dagen är S:t Jacob. För att hinna fram i tid tar vi kabinen en bit upp.

Vi startade och avslutade vandringen i Gressoney

Vy mot Monte Rosa-massivet

Därefter vidtar en vacker vandring fram till den lilla byn S:t Jacob där vi får tag i ett för oss lite väl lyxigt lägenhetshotell.

28/7 S:t Jacob – Theodulhuttan

Vi börjar dagens vandring i ett mjukt och vackert landskap. Rejäl stigning genom lärkskog, upp i trädlöst men blomsterrikt landskap.

En övergiven gård passerar vi på väg till Plan Maison och Theodulpasset

Och helt plötsligt: Människans sämsta sida visar sig. Man har gått bärsärkagång i naturen och förstört den till ett månlandskap. Detta för att göra det till ett skidparadis. Det handlar om Cervinia på gränsen mellan Italien och Schweiz. Kontrasten blir för stor för oss och vi har svårt att stå ut med förödelsen. Det ser ut som ett enda stort grustag. Eländet förstärks av att det far omkring fyrhjuliga motorcyklar bland sten och snö. Har en enda önskan att de lekande motorcyklisterna ska köra fast i snön som allt mer dyker upp ju länge upp vi kommer. Vi tar en längre fika paus i bergshyttan, Plan Maison på 2548 m. Här möts vandrare, sommarskidåkare, motorcyklister och draghundar.
Vi tar nu sikte på Theodulhyttan vid Theodulpasset på 3301 m.

Theodulhyttan

Då Sara kom underfund med hur högt och långt vi skulle gå och insåg att underlaget bestod av grus, is och snö på en allt brantare bergssida vägrade hon att gå vidare. Med hjälp av några vandrare som kom från passet och var på väg ner och som berättade att det var framkomligt upp till passet lyckades Bengt övertyga Sara om att vi fixar det tillsammans om vi tar det lugnt och är försiktiga.

På väg till Theodulhyttan trodde vi en kort stund (Theodulhyttan i bakgrunden)
Nu går vi helt och hållet i snö och is och en upptrampad stig leder mot vad vi tror är Theodulhyttan men vi upptäcker att det är en kabinstation vi är på väg till. Vi är nu uppe på glaciären och måste följa upptrampad stig och hålla koll på ev. sprickor. Tillbaka några hundra meter och sedan upp för en brant och ett antal trappsteg. Äntligen framme vid Theodulhyttan, 360 graders panoramautsikt över ett högalpint område med Matterhorns sydostvägg som främsta blickfång. Ringer hem till släkten och bubblar över av entusiasm över vad vi ser. Räknar upp alla 4000 m berg, beskriver Theodulglacieren och molnplymen över Matterhorns topp men får som svar: I dag har vi varit på Ivö-klack! Tablå!
Middagen består av en underbart god pasta, köttgryta och till dessert en bit kaka. En trevlig fransman behöver hjälp med fotografering. Sedan assisterar han oss med bilder av oss och Matterhorn i bakgrunden. Föreståndaren för hyttan, tillika bergsguide, förklarar att vi kan ta oss vidare på glaciären tidigt nästa morgon. Då ligger skaren hård och det är ingen risk att trilla ner i någon spricka. Lägger oss tidigt som snälla barn och sover gott.

29/7 Theodulhyttan – Zermatt

Börjar dagen med en jättefrukost. Kl. 7.30 startar vi vandring från hyttan, över Theodulglaciären ner till Trockerner Steg, 2939 m. Detta var en upplevelse utanpå allt annat.

Matterhorn (Östväggen), 4478 m ö h, i bakgrunden

Snö, is, sol, alptoppar åt alla håll. Mäktigt. Sara tar linbanan till Zermatt. Bengt vandrar på krokiga och steniga stigar mot Zermatt som nås efter drygt två timmar. Tar in på vårt favoritställe, Hotel Bahnhof.

Getparad i den bilfria staden Zermatt
Enkelt boende i gemensam sovsal. Vi fixar middag i det gemensamma köket och sitter på altanen och äter och har utsikt över toppen på Matterhorn och på ”fina gatan”. Vi träffar under kvällen en dansk vandrare med stor erfarenhet inom området. Han ger oss värdefulla råd för de närmaste dagarnas vandring till Saas-Fee.

30/7 Zermatt – Gräschen

Dagens etapp är tänkt att gå från Zermatt till Europahytte några timmars vandring från Grächen. Vi väljer att gå den s.k. Variante Höhenweg i stället för låglandsvarianten via dalen som mer är en transportsträcka, som vi dessutom har gått tidigare. Höhenweg invigdes 1997 och går högalpint med utsikt över Matterhorn, Breithorn, Rothorn m fl söderut och Dohm och Weisshorn åt andra hållet.

Vi har fortsatt tur med vädret och vandrar i strålande sol och unnar oss flera korta pauser. Vi kostar också på oss en fika vid en liten by som heter Täschalp.

Efter att ha lämnat byn blir stigen mer alpin med mycket sten, både mindre som hela tiden flyttar sig när vi går i branter, men också stora block som vi går över eller runt om.

Här och var finns varning för fallande sten beroende på stora temperaturskiftningar som gör att mindre eller större stenar lossnar från berget ovanför stigen.

Stensäkrat avsnitt på högvägen

Vid ett tillfälle går stigen i en tunnel skyddad från stenar uppifrån och luftigt stup nedåt. 50 minuter innan Europahytte är leden avstängd på grund av risk för stenras. Vi kan se dagens etappmål men har inget annat val än att gå stigen ner i dalen till Randa. Snopet! Eftersom vi redan har gått dalvarianten tidigare tar vi tåg till S:t Nicklaus och buss därifrån till Grächen. Vi övernattar i ett litet familjehotell och går ut på stan och äter en pizza.

31/7 Grächen – Saas-Fee

Frukostbuffè som uppladdning för en lång vandringsdag. 7 timmars vandring till Saas-Fee står på dagens program. Vår danske vän som vi träffade i Zermatt varnade oss för de utsatta och luftiga stigarna som väntade på oss. Vi blev avrådda att gå om det var dåligt väder med halka och dålig sikt.
Vi har en mycket vacker vandring. Luftiga balkonger där vi måste vara koncentrerade. Jag vill inte att Sara ska stanna för att titta ner i avgrunden på något som hon upptäckt och vill visa mig. Passerar genom en tunnel under ett vattendrag. Kl. 16.00 är vi framme vid Saas-Fee. Det soliga vädret övergår i moln och lite regn. Här finns en mäktig utsikt över Monte-Rosa där man på glaciären håller på med sommarskidåkning. Tar in på ”lager” d v s boende med sovsal. Går ut och äter middag och tar ett par öl. Under kvällen tilltar regnet och det åskar också. Vi tar också en kort kvällsrunda på stan där det är marknad och festival.
Under de senaste dagarna har vi sett otroligt många sorters blommor. Aldrig har vi sett så många och stora Edelweiss. Fjärilslivet är också rikt, både i antal och arter.

1/8 Saas-Fee – Monte- Moropasset/rif. Oberto Gaspare

En överdådig frukostbuffè. Som vanligt äter vi mer än vad vi egentligen orkar och ser till att vi har några bitar bröd och kokt vatten i vår termos för andrafrukost och lunch under vandringsdagen. Som vanligt har vi också med oss lite ”nödproviant”, denna gång i form av russin, nötter och chokladbitar. På vägen ut ur Saas-Fee förvånas vi över att det inte finns minsta spår efter föregående kvälls festival. Det var annat när vi gick genom Båstad tidigt en morgon under tennisveckan när vi gick Skåneleden kust till kust.
Vi börjar med vandring till Saas-Almagell. En timmes landsvägsvandring.

Paus vid kraftverksdamm innan den långa stigningen mot Monte-Moropasset

Fortsatt landsvägvandring till den konstgjorda sjön Mattmark där vi träffar vandrare som vi bekantade oss med i går.

Går bredvid sjön en bra stund och sedan rakt ut i naturen. Det stiger hela tiden upp mot Monte-Moropasset. Sista timmen är det rejält brant och mycket stenigt.

Monte-Moropasset
Regn och hagel som strax före passet övergår i snö. Det är en stor lättnad att komma fram till hyttan rif. Oberto Gaspare vid Monte-Moropasset, 2868 m. Där värmer vi oss med en underbar minestronesoppa. Vi hade förhoppning om att kunna gå vidare nerför till Macugnaga (1320 m) men vädret gör det omöjligt. Vi bestämmer oss för att sova över i denna hytta som ligger precis på gränsen mellan Schweiz och Italien. Hyttvärden säger att det skall bli bättre väder i morgon. Vi ringer hem och meddelar att nu har vi kommit till Italien och mötts av nollgradigt och snöfall. I Osby är det + 30 gr!!

2/8 Monte-Moropasset/rif. Oberto – Gaspare – Macugnaga – Biwak Lanti

Efter en god natts sömn, som dock stördes kortvarigt av att ett gäng anländande vandrare dråsar in i hyttan sent på kvällen, fortsätter vi med en förstärkt kontinental frukost.

Vädret har blivit stabilare så vi lämnar hyttan kl. 8 och tar sikte på Macugnaga, en alpby nere i dalen. Vägen dit går genom ett stenigt landskap som delvis är skidområde under vintertid. Partier med lösa stenar som har en benägenhet att röra sig när vi beträder dem men också väl upptrampade stigar. Dessa leder först genom ett sterilt och stenigt område ovanför trädgränsen. Sedan kommer vi in i lärk- och granskogsområde för att efter några timmar nå Macugnaga.

Till Saras stora förtjusning är det marknad i byn. Vi inhandlar ett stycke torkat kött som vi tänkt ha till middag efter dagens vandring. Vi har halva dagens tänkta vandring kvar så vi fortsätter. Vi har inte nästa ”civiliserade” boende förr än i nästa dalgång som ligger andra sidan nästa pass. Dit är det en hel dagsmarsch så vi beger oss upp mot passet och hoppas finna Biwak Lanti, ett enkel övernattningsskjul som är tillgängligt för alpinister och andra som är i behov av skydd från vind och kyla.

Biwak Lanti
Efter några timmars vandring på en allt mer brant och serpentinlikande stig hittar vi vår efterlängtade bivack. Dimman börjar smyga sig mot passet och kylan under kvällen gör att vi känner en stor lättnad att veta att vi har tak över huvudet även denna natt. I händelse av krisläge har vi med oss ett enkelt bivacktält men det känns skönt att inte behöva övernatta i det denna natt. Vi ser fram emot en middag i det fria och blir lyckligt överraskade av att det finns ett enkelt spritkök jämte bivacken. Vilken lyx, varm mat tänker vi och kokar pasta till det inhandlade köttet. Tyvärr visade sig köttet vara segt och nära nog oätligt (vi hade nog inte det rätta receptet). Vi åt oss mätta på spagetti och bröd och kröp in i den lilla bivacken. Det var nu några plusgrader ute och inte mycket varmare i detta plåtskjul. Lyckligtvis fanns det filtar och under flera stycken sov vi gott även denna natt.

3/8 Biwak Lanti – Alagna

Tidigt upp och efter en snabb frukost beger vi oss upp mot det näraliggande passet, Colle de Turio, 2738 m. Efter en stund är vi åter på väg ner i en dal, denna gången är det Alagna (1190 m) som är målet för dagen. Redan strax efter lunch är vi där. Vi tar in på ett litet pensionat och ägnar eftermiddagen och kvällen år promenad på stan, vila och en utemiddag.

4/8 Alagna – rif. Guglielmina

Vår danske vän, som vi träffade i Zermatt, tipsade oss om att göra en övernattning i rifuge Guglielmina, 2881 som ligger vackert beläget på sträckningen mellan Alagna och Gressoney.

Som vanligt denna tour innebär även denna vandringsdag stora höjdskillnader. Vi får lön för mödan (1190 m i Alagna och den hägrande hyttan på 2881 m) och belönas med vackert väder under hela dagen. Efter att ha kostat på oss tre pauser under dagen (andra frukost med kaffe och bröd, lunch med bröd, grönsaker och frukt och eftermiddagsfika med vatten och en chokladbit) når vi den vackert belägna hyttan sent under eftermiddagen. Den uppfyller alla våra förväntningar och är något av en lyxhytta med tväbäddsrum, värme, matsal samt ett torkrum för blöta kläder och skor. Vi får information om att den, när den byggdes, var Europas högst belägna hotell.

Soluppgång sett från rif. Gugliemina
Senare har vi läst oss till att hotellet invigdes 1878 och att det var familjen Gugliemina som byggde detta, men också ett antal andra hotell kring Monte Rosa. Tyvärr brann hotell ned för några år sedan.

Under kvällen njuter vi i fulla drag av den mäktiga högalpina omgivningen och en vällagad fyra rätters middagen. Det mesta som serveras på de alpina hytterna, oavsett om de drivs av de olika nationernas alpina sällskap eller om de är privatägda, brukar vara helt ok men i detta fallet var standarden på maten (liksom på boendet) några klasser bättre än brukligt.

5/8 Rif. Guglemina – Gressoney – Turin – Nice

Under och efter frukost blir vi vittne till en magisk soluppgång.

Vi drar ut på uppbrottet i det längsta men beger oss 8.30 mot Gressoney som vi når på eftermiddagen. Cirkeln är nu sluten. Vi är upprymda och glada över alla intryck och upplevelser vi haft under denna vandring. Italiensk glass i solen smakar ljuvligt i väntan på bussen vidare söderut mot Aostadalen. Vi har flyt på bussar och tåg och hinner sent på kvällen till Turin där vi tar natttåget till Nice dit vi anländer tidigt nästa morgon. Nice fungerar denna gång, liksom många gånger framöver, som vårt utgångspunkt och slutdestination. Nästan som ett basläger vid Medelhavet.

Flera gånger på vägen från bergen i Italien eller Schweiz på resa till Nice har vi gjort ett stopp i San Remo och besökt Alfred Nobels sommarhus